Scroll down for English. 
Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Denna textil kommer från Skokloster kyrka i Uppland. Idag finns den i samlingen på Historiska Museet i Stockholm, där den också är utställd. SHM 24690, fid 96344

Den här typen av broderi kallas ofta i litteraturen för guldstickstäcken, guldskinnstäcken eller intarsiabroderi. Dessa täcken är likartat uppbyggda, oftast med två färger, men de förekommer också i tre färger. Ett fåtal broderier finns med fler färger än tre.

Tillverkningsprocessen är enkel och genial. Två olikfärgade ylletyger, i detta fall rött och blått, läggs på varandra. Mönstret ritas upp och skärs sedan ut genom båda tygerna. Man erhåller då två identiska utklippta bitar. Därefter låter man dessa bitar byta plats med varandra och så sys de fast, kant i kant, på det i färg avvikande bottentyget.

Mönsterdelarna är hopsydda med lintråd. En kastsöm håller samman de olika tygstyckena. Över skarven sys en förgylld läderremsa fast – härifrån kommer namnet guldstickstäcke. Förgyllda läderremsor kan också appliceras som dekoration på andra ställen på tyget än över en söm.

Skoklosterdynan har fyra hela rutor bevarade, men i ena sidan syns rester av ytterligare en rutrad. Därför är det troligt att dynan från början varit ett täcke. Idag mäter den 90×80 cm.

Det som fascinerar är att man har tagit många olika tygbitar och omsorgsfullt sytt ihop dessa till två större tygstycken, för att sedan kunna skära ut mönstren. Idag syns det ganska tydligt, men från början har nog de olika tygbitarna haft en mer likartad färg. Färgerna har bleknat olika med tiden.

Tygerna i Skoklosterdynan är tuskaftsvävda ylletyger. De är valkade så att de inte repar sig i kanterna. Ståndarna och den ljusa blomman i mitten är påsydda som en applikation, där tyget är av vitt halvylle.

Dynan/täcket dateras till slutet av medeltiden.

Photos: Gabriel Hilldebrant, SHM

This textile item comes from Skokloster Church in Uppland. Today, it is part of the collections of the Swedish History Museum in Stockholm, where it is displayed. SHM 24690, fid 96344

This kind of embroidery is often referred to as intarsia embroidery, or, in the Swedish literature, gilt stitch quilts, or gilt leather quilts. They are of a similar design, mostly of a bi-color construction, but sometimes, three colors are used. There are a few extant examples of more than three colors.

The method is simple and ingenious. Two woolen cloths of different colors, in this case red and blue, are placed on top of each other. The pattern is then copied onto and cut from both pieces at once. The result is two identical pattern pieces. They switch places and the pattern pieces are then sewn onto the base fabric of the other color.

The pattern pieces are sewn together with linen thread. A line of whipstitches hold the various fabric pieces together. Over the joint, a gilt leather strip is attached, hence the name. Gilt leather strips may be stitched onto the work in other places too, not just over the joints.

The Skokloster cushion has four complete squares preserved, but on one side are traces of another row of squares. It is likely, therefore, that the cushion was originally a quilt. Today, it measures 90×80 cm.

What’s fascinating is that many differend pieces of fabric have been meticulously stitched together into larger pieces, from which the pattern pieces have then been cut. Today, this is plainly visible, but originally, the various fabric pieces have likely been of a more even color. The various dyes have faded differently over time.

The fabrics used for the Skokloster cushion are tabby wools. The cloths have been fulled, to avoid fraying edges. The stamenss and the light-colored flower in the middle are made as an application, the fabric a white half wool.

The cushion/quilt is from the Late Middle Ages.