Mandelgrenpriset 2021 / The Mandelgren prize 2021

ENGLISH BELOW
Som många av er kanske redan känner till så har vi ända sedan starten av vår blogg älskat och återskapat några av de medeltida guldskinnsbroderierna. Vi har drivits av en önskan att förstå användandet av broderiernas funktion, en nyfikenhet på hur de tillverkats, en längtan efter att skapa tillsammans med vänner och en önskan att få se broderierna hur originalen kunde sett ut då de var i sin guldglänsande prakt.

Vi har analyserat alla broderier som finns i samlingen hos Statens Historiska museum, Ilsbotäcket hos Hälsinglands museum och Maskutäcket hos Nationalmuseum i Finland. Kvar på listan finns ett broderi som idag tillhör The Metropolitan museum i New York.

Svenska Fornminnesföreningen delar ut Mandelgrenpriset.
“Mandelgrenpriset ska minna om konstnären och folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgrens (1813–1899) banbrytande dokumentation av historiska och arkeologiska bilder, föremål och miljöer, häpnadsväckande i kvalité och omfattning. Nils Månsson Mandelgren hade ett brinnande intresse för kulturhistoria men även för sin samtid och reste över hela Sverige för att dokumentera konst, miljöer, människor, och arkeologiska artefakter. Priset till hans minne tillkom på initiativ av docenten i konstvetenskap Lennart Karlsson (1933-2014) som under tjugo år arbetade på Statens historiska museum som specialist med särskilt intresse för medeltida konst. Priset delas ut årligen sedan 2016. Svenska Fornminnesföreningens styrelse beslutar vem som skall få priset.”

Här kan ni läsa Svenska fornminnesföreningens motivering till varför de valt att ge 2021 års pris till oss.

Vi är, som ni kanske redan förstått, otroligt smickrade och glada över den oerhört fina utmärkelsen. Vi vill rikta ett stort tack till Svenska fornminnesföreningen. Det är en ära att få tillhöra den framstående skara av tidigare pristagare till Mandelgrenpriset.
Vi vill också tacka alla som varit med och broderat och hjälpt till med rekonstruktionerna av broderierna. Utan er hade det inte varit möjligt!

Vad skall vi göra med prispengarna? Då det återigen går att resa, skall vi självklart resa till New York och analysera det återstående broderiet.
Och så skall vi fira ihop med alla som deltagit i rekonstruktionsarbetena.
/ Amica och Maria



ENGLISH
As many of you may already know, we have loved and recreated some of the medieval gilt leather embroideries since the start of our blog. We have been driven by a desire to understand the use of the embroidery’s function, a curiosity about how they are made, a desire to create with friends and a wish to see the embroideries look like the originals could have looked like when they were in their golden splendor. 

We have analyzed all the embroideries in the collection at the Statens Historiska museum, Ilsbo coverlet at Hälsinglands museum and Masku coverlet at the National Museum in Finland. Remaining on the list is an embroidery that today belongs to The Metropolitan Museum in New York.

Svenska Fornminnesföreningen (The Swedish Antiquities Association) awards the Mandelgren Prize. “The Mandelgren Prize should be reminiscent of the artist and folklore researcher Nils Månsson Mandelgren’s (1813–1899) pioneering documentation of historical and archaeological images, objects and environments, astonishing in quality and scope. Nils Månsson Mandelgren had a burning interest in cultural history but also in his time and travel all over Sweden to document art, environments, people, and archeological artifacts. The prize has been awarded annually since 2016. The Swedish Antiquities Association’s board decides who will receive the prize. “

Here is a translation of the motivation.
“The Mandelgren Prize in 2021 is awarded to county handicraft consultant Maria Neijman and first antiquarian Amica Sundström for their work in deepening and broadening knowledge about medieval picture and pattern worlds and medieval gilded leather coverlets through documentation and reconstructions. The prize money is SEK 100,000.

Through extensive collection of examples and material and technical analyzes, an understanding is created which is then translated into craftsmanship according to medieval traditions and principles. By reconstructing the coverlets, new knowledge is generated about the material’s functions and limitations, but also insights into what was possible to achieve in terms of craftsmanship during the coverlets time of creation.

Maria Neijman and Amica Sundström have, among other things, within their company Historical Textiles inventoried the gilded leather coverlets inside and outside Sweden and reached new and exciting scientific findings on how the coverlets were used and in many cases also reused.

In collaboration with craft associations and other interested parties, they have recreated both well-known and lesser-known textiles from the Middle Ages, disseminated knowledge about older craft techniques, and produced reconstructions for exhibitions.

With the Mandelgren Prize, the Swedish Antiquities Association wants to draw attention to Maria Neijman and Amica Sundström for their solid historical and material knowledge, for their competence and the high ambition in documentation work, and for their genuine desire to spread knowledge about visual worlds, objects and crafts.”

We are, as you may have already understood, incredibly flattered and happy about the extremely fine award. We would like to thank the Swedish Antiquities Association. It is an honor to belong to the prominent crowd of previous winners of the Mandelgren Prize. We would also like to thank everyone who has been involved in embroidering and helping with the reconstructions of the embroideries. Without you it would not have been possible! 

What are we going to do with the prize money? When it is possible to travel again, we will of course travel to New York and analyze the remaining embroidery. And we will celebrate together with everyone who has participated in the reconstruction work. 
/ Amica and Maria

Advent calendar December 8 2020

Today we give you an old textile and it’s reconstructed younger cousin.
The Dalhem 1 coverlet, gilt leather and intarsia technique. Dated to 15th century.
Today in the collections od The Swedish History museum.

Reconstruction made by many people. Read more about the project here:
/ Amica & Maria
If sharing photos: please cred us. 

Pre order your book!

Historical costume – inside and out: The women’s clothing in Northern Europe 1360-1415

A few weeks ago, “Historical Costume – inside and out: The women’s clothing in Northern Europe 1360-1415” was released , Maria Neijman is one of the two authors and as you may know, she is also 50% of Historical Textiles.

What is the book about? As the title indicates, it is a book that overall shows how women in the Northern parts of Europe between the period 1360-1415 could dress. The book contains principle sketches of patterns, stitch descriptions and much, much more.

In early 2021, the book will be published translated into English. For those of you who are interested in buying the book, can already now pre-order your copy.

The book cost 175SEK. Shipping to Europe for a book costs 130 SEK. Australia and the USA cost 104SEK. Of course traceable!
Payment either via Paypal or bank transfer.

Book your book by emailing Maria at neijman(a)icloud.com Do not forget to write your full address. For those of you who want to buy the book in Swedish, you can email already now!

Gilt leather embroidery exhibition at the Swedish History museum

On October 10th, our exhibition of reconstructed gilt leather embroidery opened at the Swedish History Museum. The exhibition is called Guldskinnsbroderier- rekonstruktioner och nya tolkningar. (Gilt leather embroideries- reconstructions and new interpretations).

Together with a group of dedicated people we have recreated five large embroideries. Four of the embroideries are large coverlets, and two are large cushions. All originals, except Östra Stenby, are to be found at the museum. Since they are too fragile to be exhibited in a too well-lit room, they are not on display right now.

Two of the coverlets, Skepptuna and Dalhem 1, have been exhibited before at the museum, but three new pieces are on view for the first time. We proudly present reconstructions of Skokloster 2, Dalhem 2 and Östra Stenby. All fabrics are off course plant dyed, sewn by hand and decorated with gilt leather strips and some with white wool fabric. The new interpretations of how to use the old technique to create new art in our modern times, have been made by the group Skapande broderi Stockholm.

Here are some pictures from the opening. Thank you Göran Wingstrand for the photos. The exhibition will be on show until 14th of February 2021.

Dalhem 2
Östra Stenby
Detail Östra Stenby
Skepptuna
Dalhem 1

We would like to thank everyone that have been sewing and helping out with the project to make this happen. Without you this wouldn’t have been possible. <3

Agnes Bohman Boyle
Aina Hagman
Anders Klintholm Lilliehöök
Anna Malmborg
Anna Odlinge
Anna Sönsteby Lilliehöök
Barbro Bornsäter
Catharina Drakmården
Catrin Karlsson
Elina Sojonen
Elin Andersson
Elin Jantze
Emil Lagerquist
Emma Fryksmark
Ester Spetz
Eva Eriksson
Fia Makalös Lindblom
Hannah Ström
Ida Berg
Ingela Wahlberg
Justine Arnot
Kerstin Petersson
Khelan Butén
Lena Dahrén
Lia de Thornegge
Linnea Vennström
Magdalena Fick
Malin Ekberg
Maria Franzon
Mervi Pasanen
Sofia Berg
Thérèse Pettersson
Rasmus Rasmusen
René Guthof
Tove Kluge
Ulla-Mari Uusitalo
Ulrika Mårtensson
Vea Collins
Ylva Nellmar

Thank you all!

Project leaders:
Amica Sundström and Maria Neijman

40/ 2018- The hard core metal

As some of you may already know, Amica Sundström  from Historical Textiles, works at the Swedish History Museum as textile curator. Today, together with Thomas Neijman, she held a guided  tour for a group of people with a special interest for medieval metal works. The armourerAlbert Collins, Via Armoari, celebrates 20 years as a professional armourer this weekend and he has a big party to celebrate this. Plenty of people have travel to Stockholm just for this occasion. The group that came to the museum took the chance to visit the special tour today when in the neighborhood.

Albert also, as many of you may already know, just had a kickstarter campaign get help with the funding, in order to reintroduce armourer as a official craft in Sweden. The last master armourer we had in Sweden was during the late 18th century. After the last master died the craft was official gone.

Albert’s kickstarter campaign has been fully funded and it is incredibly pleasing that it will once again be possible to reintroduce this craft to the Swedish craft council.

We are incredibly happy about this and therefore deviate from our usual theme of displaying textiles. We will this weekend display a mix of photo on various types of medieval (and some older) metal items that are parts of the collections of the Swedish History Museum.

Hope you can forgive this textile free Friday. <3
ps. There are of course some pictures of things that are related to textiles such as scissors, pins etc.

Happy weekend!
Amica and Maria

Diamantkypert efter fynd från Birka /Diamond twill after find from Birka

Vi har nu fått in diamantkypertvävt tyg. Tyget är en rekonstruktion efter fynd från Birka. Dateringen är 800- 1000.
Tyget är vävt i ren ny ull. Trådtätheten är 36 tr/ cm i varp och 16 tr/ cm i inslag.
Bredden är 158 cm inklusive stadkanter och och vikten på tyget är 165 gram/ kvadratmeter.
Vi har provfärgat tyget med växtfärger och det fungerar fantastiskt bra.
Priset är 620:-/m
Tyget går också att beställa i olika växtfärgade färger om så önskas. Fråga efter prisuppgift.
För att beställa: skicka mail historical.textiles@gmail.com

We have now received a diamond twill. The fabric is a reconstruction after findings from Birka. The dating is 800 -1000 AD.
The fabric is woven in pure new wool. The thread count is 36 tr / cm in warp and 16 tr / cm in weft.
The width is 158 cm including the selwages and the weight of the fabric is 165 grams / square meter.
We have test dyed the fabric with vegetable dyes, and it works fantastically well.
The price is 620sek/m or 61 Euro/m
The fabric can also be ordered in various plant dyed colors if desired. Ask for a price.
To order: send email to historical.textiles@gmail.com

Masku villaintarsia

Straight from the opening of the exhibition in National museum of Finland. 

The  Masku inlaid woollen coverlet have been reconstructed by 16 engaged persons. Elina Sojonen and Mervi Pasanen have been the project leaders of this amazing project. 

We are so happy that we could be here right now and see the outcome of everyones hard work. 

Right now the original and the reconstruction is exhibit in the same room. Don’t miss the chance to see them both together. 


Sorry for the bad quality of the photos. The original is behind glass and tricky to photograph. 

Amica & Maria 

Maskutäcket / The Masku coverlet

Vi har precis kommit hem från Finland och Nationalmuseum i Helsingfors. Tillsammans med Elina Sojonen, Neulakko, och Mervi Pasanen, Hibernaatio, har vi fått förmånen att analysera Maskutäcket. Maskutäcket kommer att rekonstrueras och vi ser fram emot att få följa arbetet hos våra finska kollegor. Man kan följa museets instagramkonto: kansallismuseo för information och givetvis bloggarna ovan.

maskuanalys

 Photos: Mervi Pasanen

English

 We have just arrived home from Finland and the National Museum in Helsinki. Together with Elina Sojonen, Neulakko and Mervi Pasanen, Hibernaatio, we have been privileged to analyze the coverlet from Masku. The Masku coverlet will be reconstructed and we look forward to following the work of our Finnish colleagues. One can follow the museum’s instagram: kansallismuseo for information and of course both bloggers above.

 

Att återskapa två guldskinnstäcken/ To recreate two inlaid woolen coverlets

English within the text

Att återskapa guldskinnstäcken
Det finns en grupp textilier som har bevarats från medeltiden som oftast benämns som intarsiabroderi, mosaikbroderi eller guldskinnsbroderi. Textilierna har alla bevarats i olika kyrkor, från Småland i söder till Hälsingland i norr. Historiska museet i Stockholm förvaltar en stor del av dessa textilier.
Dalhemstäcket och Skepptunatäcket är uppkallade efter de kyrkor de hittats i. De syddes båda i slutet av 1400-talet och användes då troligen som altarbeklädnader.

English
Recreating gold leather coverlets

There is a group of textiles that have survived from the Middle Ages which is usually referred to as intarsia embroidery, mosaic embroidery and woollen coverlets in inlay technique with gilt leather strips. The fabrics have all been preserved in various churches, from Småland in the south to Hälsingland in the north. Historiska museet in Stockholm manages a large part of these textiles.
Dalhem coverlet and Skepptuna coverlet are named after the churches they were found in. They both were sewn in the late 1400s and was probably used as altar coverings.

Varför rekonstruera två täcken?
Vi har under en längre tid diskuterat hur spännande det hade varit att få se hur Dalhemstäcket och Skepptunatäcket såg ut då de var nya. Vi diskuterade vad det var som gjorde att man blir så glad när man ser dem. Vad är det i uttrycket som gör dem så intressanta?
Vi kom fram till att det var att alla rutor är olika och har en egen personlighet. Vi tänkte att det måste varit flera olika personer som sytt dessa och att alla som sytt har tolkat just sitt mönster på sitt eget sätt.

Vi tänker oss att de som sydde täckena från början har tittat på en existerande textil eller hämtat inspiration från exempelvis golvtegel, men att man sedan har jobbat med sin egen bild, sin egna ruta, utifrån minnet. Detta har gett variationer. Det är också tydligt att vissa djur aldrig har setts av den som sydde, utan att den personen helt klart jobbade med en minnesbild av ett djur. Vi vet med säkerhet att ingen i Sverige under medeltiden hade sett en enhörning, förmodligen inte heller ett lejon 🙂

En annan aspekt är att när vi tittat på originalen så syns det tydligt att de som sydde broderierna har använt flera olika tyger, både tuskaft och kypert med lite olika täthet och valkningsgrad. Vissa bitar är skarvade och vissa bitar är lagda på skrå. Ett visst mått av återbruk verkar ha förekommit.

När idén att rekonstruera ett täcke började växa fram ville vi fråga om fler personer ville vara med, både för att vi inte skulle hinna sy allt själv under en överskådlig framtid, men framförallt för att vi trodde att fler händer skulle ge en bättre bild av täckenas uttryck och själ. Därför skickade vi ut frågan till människor som vi visste var intresserade av medeltiden, av att brodera eller intresserade av historiska textilier. Vi blev väldigt glatt överraskade att i princip alla svarade ja, och plötsligt stod vi där med en stor grupp människor på 28 personer som ville sy. Vi bestämde då att vi skulle göra två täcken, både Skepptunatäcket och Dalhemstäcket. Båda täckena består totalt av 44 olika bitar varav 43 av bitarna har någon form av broderi på sig.

Vi var båda väldigt bestämda på att det viktigaste varit att fånga uttrycket av täckena och inte att göra exakta kopior av originalen! Vi ville också att de skulle se ut som när de var nygjorda och det var viktigt för oss att arbeta med rätt material och att färgerna på tygerna färgades in med växtfärger som motsvarade medeltidens alternativ.

English
Why reconstruct two coverlets?
We have for some time been discussing how exciting it had been to see how the Dalhem and Skepptuna coverlets looked like when they were brand new and shiny.
We discussed what it is that makes you so happy when you see them. What is it in the expression that makes them so interesting?
We concluded that it was that all the squares are different and have their own personality. We thought that there must have been several people who sewed them and interpreted the pattern in their own way.

We think that those who sewed the coverlets initially looked at an existing textile or were inspired by, for example, floor tiles, but worked with their own image, their own square, based on the memory of that . This has given variations on the theme. It is also clear that some animals have never been seen by the seamstress, the person clearly worked with a memory of an animal. We know with certainty that no one in Sweden during the Middle Ages had seen a unicorn, probably not even a lion 🙂

Another aspect is that when we looked at the originals, it clearly showed that those who stitched the embroidery used several different fabrics, both plain weave and twill with slightly different density, and differently fulled. Some pieces are spliced and some pieces are laid out on the bias. A certain amount of recycling seems to have occurred.

When the idea to reconstruct the coverlets began to emerge, we wanted to ask if more people wanted to be part of the project. Both because we would not have time to sew everything ourselves for the foreseeable future, but above all, because we thought that more hands would give a better picture of the coverlets expressions and soul. Therefore, we sent out the question to people we knew were interested in the Middle Ages, interested in embroidery or interested in historic textiles. We were very pleasantly surprised that almost all said yes, and suddenly we were standing there with a large group of 28 people who wanted to sew. We then decided that we would make two coverlets , both Skepptuna and Dalhem. Both the coverlets are made of a total of 44 different pieces of which 43 have some form of embroidery on them.

We were both very determined that the most important thing was to capture the expression of the coverlets and not to make exact copies of the originals! We also wanted them to look like when they were freshly made and it was important for us to work with the right materials and the colors of the fabrics, dyed with vegetable dyes corresponding to medieval dyes.

Sömnadstekniken
Principen är enkel, två tygbitar av olika färg läggs på varandra, en mönsterform (i detta fall ett djur) skärs ut genom de båda tygerna. Därefter byter de utskurna djuren plats, så att det röda djuret kommer mot den blå bakgrunden och tvärt om. De fogas samman, med lintråd, kant i kant med kaststyng. Över sammanfogningen läggs sedan en smal remsa av tillskuret förgyllt läder. Läderremsor används också som dekor på övriga ytor och broderas då som läggsöm, det vill säga guldremsan ligger på ytan och lintråden sys då över remsan och genom tyget och på så sätt hålls remsan fast på sin plats.

English
Sewing technique
The principle is simple, a template (in this case an animal) is cut out from two pieces of fabric of different colour. Then the cut-out animals changes place, so that the red animal will lie in the blue background, and vice versa. They are joined with linen thread, with whipping stitches. Over the stitches a narrow strip of gilded leather is sewn . Leather strips are also used as decoration on other surfaces. The gilded leather strips are worked with a couching stitch, that is, the gold strip is laid on the surface and sewn with linen thread over the strip and through the fabric and thus the strip is held firmly in place.

Färgning och materialval
Eftersom originalen visar att de var sydda av olika tygkvalitéer, både tuskaft och kypert beställde vi vita ylletyger i olika kvalitéer för att kunna växtfärga dessa. För att bibehålla dynamiken i täckena så har vi färgat tygerna i tillskurna bitar och i olika färgbad för att få lite nyansskillnader på bitarna.
Det röda är färgat med krapp, det blå är färgat indigo och därefter överfärgat med valnötsskal för att få fram en mörkare nyans. Det gröna är färgat med vau och överfärgat med indigo. Vi har medvetet valt att göra den gröna mer grön än originalen, som har en tydlig blågrön ton. Detta för att gul färg generellt bevaras sämre än blått, vilket gör att den har försvunnit och därför har den blå blivit mer dominant på originaltäckena. Originalen är inte färgade med indigo utan med vejde.  Av kostnadsskäl valde vi indigo, då man inte med blotta ögat kan skilja dessa färgpigment åt. Förgyllt läder, guldskinn, beställdes från England. Detta skars i tunna remsor ca 1,7–2,0 mm breda för att användas till dekoren.

English
Dyeing and materials
Since the originals show that they were sewn from various fabric qualities, both plain weave and twill, we ordered white woolen fabrics in different qualities to be able to plant dye these. To maintain the dynamic of the coverlets we dyed the fabrics in cut pieces and in different dye vats to get some variations of dyes on the pieces.
The red is dyed with madder, the blue is dyed with indigo and subsequently dyed with walnut shells to produce a darker shade. The green is dyed with reseda and over dyed with indigo. We have deliberately chosen to make the green more green than the originals, which has a clear blue-green tone. Yellow colour is generally less well preserved than blue, which means that it has been lost over time and therefore the blue becomes more dominant on the originals. The originals are not dyed with indigo, but with woad. For cost reasons we chose indigo, since you can not tell these pigments apart by eye. Gilded leather was ordered from England. This was cut into thin strips approximately 1.7-2.0 mm wide and used for decorations.

Processen
Första steget var att rita upp alla rutor med alla de olika djurfigurerna i rätt storlek. Därefter hade vi uppstartsträff med alla som skulle delta i projektet, på Historiska museet, och tittade på originalen. Vi gick igenom kontexten för täckena samt sydde ett litet prov. Vid träff nummer två fick alla välja vilket djur eller vilken bård man ville rekonstruera. Alla deltagare valde en ruta, antingen från Dalhemstäcket eller ett par av djurrutorna från Skepptunatäcket. Var och en gick till Textilkammaren på museet och ”lärde känna sitt djur” samt justerade eventuellt sin skiss mot originalet.
Vi träffades var tredje vecka på museet, då kunde besökare följa arbetes gång och ställa frågor till alla deltagarna. Däremellan träffades många av oss och broderade tillsammans.

Vi projektledare har medvetet valt att inte ge deltagarna direktiv om hur långa stygn de skulle sy med eller angett med vilket sätt de skulle överföra mönstret från skiss till tyg. Vi har också låtit alla själva studera sitt djur för att se hur det varit dekorerat med guldskinn, för att bättre bibehålla det som vi tycker är den starka känslan från originalen.

English
The process
The first step was to draw up all the squares with all the different animal figures, in the right size. After that we had the start-up meeting with all who would participate in this project at Historiska museet, and we all looked at the originals. We went through the context of the coverlets and sewed a small sample. At meeting number two everyone got to choose what animal or what border they wanted to reconstruct. All participants chose one square, either from the Dalhem coverlet or a pair of animal squares from the Skepptuna coverlet. Everyone went to the Textile chamber and “got to know their animals” and adjusted the sketch to the original.
We met every three weeks at the museum, where visitors could follow the work and ask questions to all participants. In between, many of us met and embroidered together.

We, the project leaders, have deliberately chosen not to provide participants with directives on how long they should make their stitches nor stated the manner in which they would transfer the design from sketch to fabric. We have let everyone study their animals to see how it was decorated with gilded leather, to better maintain what we think is the strong sense of the originals.

Tidsåtgång
Ett par av Skepptunatäckets djurrutor har tagit runt 40 timmar att brodera och de fyra bårderna har sammanlagt tagit runt 85 timmar. Den totala arbetstiden för Skepptunatäcket blir cirka 650 timmar inklusive montering.
En ruta på Dalhemstäcket har tagit runt 50 timmar att brodera. De tre broderade bårderna, den fjärde bården saknar dekorationer,  på Dalhemstäcket har sammanlagt tagit runt 100 timmar. Den totala arbetstiden för Dalhemstäcket blir cirka 750 timmar inklusive montering.

Utöver sömnaden så har det tagit 32 timmar att färga tygerna som använts. Uppritningen av täckenas första skisser har tagit 32 timmar. Arbetet med att skära guldremsor till de båda täckena har tagit omkring 16 timmar.

Totalt har vi lagt ner ungefär 1480 timmar. Detta motsvarar 185 hela arbetsdagar för en person. Troligtvis skulle det kunna gå att utföra detta på kortare tid om man var en eller två som arbetade med detta på heltid. Man skulle då kunna planera sin arbetstid på ett effektivt sätt och man skulle dra större nytta av den upptränade hantverksskickligheten. Vår reflektion är att hela uttrycket skulle förlora på att vara tillverkade av så få personer då utseende skulle bli för homogent. När vi har studerat originalen så har olika rutor så pass olika karaktär,  att det känns som att det är olika personer som har sytt dem. Man har troligt inte varit 28 personer, men vi tror att det bör ha varit sex eller fler personer per täcke.

English
Time 
A pair of Skepptuna coverlet squares animals have taken around 40 hours to embroider and the four borders have taken a total of approximately 85 hours. The total working hours for the Skepptuna coverlet add up to about 650 hours, including sewing them together. A square of Dalhem coverlet has taken around 50 hours to embroider. The three embroidered borders, the fourth border lacks decorations, on the Dalhem coverlet has taken a total of approximately 100 hours. The total working hours for the Dalhem coverlet come to about 750 hours, including sewing them together.

In addition to sewing it has taken 32 hours to dye the fabrics used. Drawing the first sketches have taken 32 hours. Efforts to cut the gold strips for both the coverlets have taken about 16 hours.

In total, we spent about 1480 hours. This is equivalent to 185 full working days for one person. Most likely it would be possible to accomplish this in less time if it was done by one or two persons working full time. They would then be able to plan their time effectively and they could take greater advantage of the trained craftsmanship. Our reflection is that the entire expression of the coverlets would get lost by being made by so few people, they would then look too homogeneous. When we studied the originals the squares looked so differently from each other, making it feel like there were different people who have sewn them. It has probably not been 28 people, but we think there should have been six people or more per coverlet.

Detaljerna
De som komponerade textilierna ursprungligen visste att utnyttja dramaturgin i kompositionen. När djuret först var ihopsytt såg det inte mycket ut för världen. När dekorationen kom på, väcktes djuret till liv. När de vita detaljerna och eventuella ögon och munnar kom till lyfte djuren till en helt annan nivå. Detaljerna är oerhört viktiga för helheten. Täckena är gjorda för att synas på håll och i levande ljus, då kommer guldet till sin rätt. Styrkan i kompositionen är också verkan av flera olika djur och att det finns en variation bland rutorna. Det gör att intresset hålls vid liv längre tid, nya saker upptäcks allt eftersom, den avslöjar vissa saker på håll och andra när du kommer närmre.

English
The details
Those who composed the coverlets originally knew how to use the drama of the composition. When the animals were first sewn they didn’t look like much of a thing. When the decoration was added it brought the animal to life. When the white details, the eyes and mouths came to raise the animals to an entirely different level. The details are extremely important for the whole expression. The coverlets are made to be seen from a distance and in candlelight, then the gold will lift the compostion. The strength of the composition is also the effect of several different animals and that there is a variation among the squares. This means that the interest is kept alive longer, new things are discovered as it reveals some things from a distance and some when you get closer.

Det färdiga arbetet
Att rekonstruera historiska textilier handlar, förutom glädjen att få uppleva textilierna i nyskick, om att lära sig att se detaljer, öva upp en hantverksskicklighet och få en känsla för medeltidens formspråk. Att vi har varit så många har också inneburit att vi har diskuterat tillvägagångssätt, uttryck, formdetaljer och utbytt erfarenheter och reflektioner.  Man tycker att man är noggrann vid arbetets start men alla har upptäckt nya detaljer under arbetets gång. Den erfarenhet som vi alla gjort har givit oss en fördjupad blick för medeltida textilier och tillverkningssätt.

När vi har sett på Dalhemstäcket så är vår reflektion att alla djuren hör ihop med andra halvan av paret och att de båda i paret finns med på täcket.
När det kommer till Skepptunatäcket så är det flera av djuren som inte stämmer med det djur som skulle vara det andra djuret i paret, vilket har fått oss att fundera på om det eventuellt ursprungligen skulle kunna finnas ytterligare ett täcke som tillverkats samtidigt.

Det har varit kul att se engagemanget och glädjen hos alla som har varit med och sytt. Projektet hade inte gått att genomföra utan allas arbetsinsats. Vi vill därför tacka alla inblandade och vi är övertygade om att resultatet har blivit så pass lyckat för att vi har varit många som har hjälpts åt.
/ Amica och Maria

English
The finished work
To reconstruct historical textiles is, except the pleasure to experience the textiles in mint condition, about learning to see the details, practicing a skill and get a feel for the medieval idiom. The fact that we have been so many has meant that we have been discussing approaches, expression, form details and exchanged experiences and reflections. You might think that you are careful when starting work, but everyone has discovered new details during the work. The experience that we have all done has given us an in-depth look of medieval textiles and production methods.

As we have seen in the Dalhem coverlet, all the animals come in pairs, due to the way they are cut out initially, and both versions of the pair are on the coverlet. When it comes to the Skepptuna coverlet, some of the animals are not a matched pair, the animal that would be the second animal in the pair is not present, which has led us to consider whether initially it could be on another coverlet, manufactured simultaneously.

It’s been fun to see the commitment and joy of all who have been involved and sewn. The project had not been possible without everyone’s effort. We want to thank everyone involved and we are confident that the results have been so successful that we have been many who have helped out.
/ Amica and Maria

 

Rekonstruktionerna kan ses på Historiska museet tills mitten på juli./
The reconstruction can be seen at the Historical Museum until mid-July.
Bilder från vernissagen. Pictures of the opening.
Photos: Jonas Evertsson

Projektgrupp/ Project group
Agnes Bohman Boyle
Anders Klintholm Lilliehöök
Anna Malmborg
Anna Odlinge
Anna Sönsteby Lilliehöök
Amica Sundström
Barbro Bornsäter Mellbin
Elin Jantze
Eva Eriksson
Fia Makalös Lindblom
Hannah Ström
Ida Berg
Ingela Wahlberg
Kerstin Petersson
Khelan Butén
Lena Dahren
Lia de Thornegge
Linnea Vennström
Magdalena Fick
Maria Fransson
Maria Neijman
Sofia Berg
Thérèse Pettersson
René Guthof
Tove Kluge
Ulrika Mårtensson
Vea Collins
Ylva Nellmar

Kypert / Twill

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Swedish
Kypert
Kypert är den andra av våra 3 grundbindningar. Minsta antalet skaft som kan användas är 3, men rapporten kan vara hur stor som helst. Det är antalet skaft i vävstolen som utgör begränsningen. Den vanligaste formen är 2/2 kypert – en så kallad fyrskaftskypert, dvs en liksidig kypert där tråden binder över två trådar under två trådar, och nästa tråd binder likadant, men är förskjuten uppåt eller nedåt ett steg så att tyget får ett karaktäristiskt diagonalmönster. Denna form är den vanligare, och i Sverige dyker den upp under förromerska järnåldern och den sen aldrig ur tiden.

English
Twill
Twill is the second of the three basic bindings. The minimum number of shafts used is 3, but the report has no limit. It is the number of shafts in the loom that set the limit. The most common form is 2/2 twill called a four-shaft twill, that is, an equilateral twill where the thread binds over two threads and under two threads, and the next thread binds in the same way, but is adjusted one step up or down to create a characteristic diagonal pattern in the fabric. This is the most common form, and in Sweden, it appears during the pre roman Iron Age and is after that always in fashion.

Swedish
2/1 kypert är den kypert som har minsta mönsterrapporten med tre olikbindande trådar. Den kan aldrig vara liksidig, eftersom den är konstruerad av tre trådar. Denna kypert blir mycket vanlig under äldre medeltid, medan 2/2 kypert är vanligt förekommande oavsett tidsperiod.

I en 2/1 kypert har den ena sidan alltid fler synliga varptrådar, och den andra sidan har fler synliga inslagstrådar, vilket gör att denna kypert är lite svår att känna igen. På ena sidan kommer man att se en karaktäristisk diagonalrand, men på den andra sidan är tyget förvillande likt tuskaft.

English
2/1 twill, is the twill that has the smallest pattern report with three different binding threads. The 2/1 can never be equilateral. Since it is constructed of three threads. This twill becomes very common during the early Middle Ages, but the 2/2 twill is common regardless of time period.

In a 3-shaft twill, one side will always display more visible warp treads, while the other side displays more visible weft threads, which makes this type of twill a bit tricky to recognize. On one side, there is the characteristic diagonal stripe, while on the other side, the fabric is very similar to a plain weave.

Swedish
2/2 kypert kan man välja att göra oliksidig, då som en 1/3 kypert eller en 3/1 kypert. Detta brukar man kalla för varp- eller inslagseffekt. Detta är inte vanligt under förhistorien och inte heller i det medeltida fyndmaterialet. Men det förekommer i mer exklusiva tyger där man utnyttjar varp- och inslagseffekt för att skapa mönster.

English
2/2 twill can be made unequal, that is, as a 1/3 twill weave or a 3/1 twill. This is usually known as warp- or weft effect. This is not commonly occurring in in prehistoric finds, nor in finds from the Middle Ages. But there are some exclusive fabrics that use warp and weft effects to create patterns.

Swedish
Kyperten är ett lösare bundet tyg än tuskaft och blir därför lite lösare och mjukare. Kypert är mer elastiskt, framförallt i diagonalriktningen, ”på skrådden”. Inga tyger är egentligen speciellt elastiska i varp och inslagsriktning, men på skrådden är de mer elastiska.

Kypert i sin grundform har en tydlig diagonallinje, som man kan vrida på för att skapa mönster. Om man vänder solvningen så får man ett spetsmönster. På samma sätt kan man få spetsmönster i längdriktningen. Kombinerar man dessa effekter kan man få ett rombmönster. Under järnåldern förekommer något vi kallar för bruten omkastad kypert. Där har man i vändningen hoppat över ett antal steg, oftast 2, för att inte få en längre flottering i vändningen. När man gör rombmönster i bruten omkastad kypert så kallas denna för diamantkypert. Gör man mönster bara i inslagsriktingen kallas detta för fiskbensmönstring. Diamantkyperten, som ett regelbundet mönster, dyker upp under romersk järnålder. Men bruten omkastad kypert förekommer redan under förromersk järnålder: Gerumsmanteln är ett exempel på detta. I samband med att 2/1 kyperten blir populär, så förekommer också rombmönster där man inte har brutit i vändningen. Dessa kallas för gåsögon, dock skiljer sig från det moderna gåsögat eftersom dessa är vävda i 2/1 kypert.

Idag skulle man säga att den enklaste varianten av omkastad kypert är korskypert. Men man får vänta några hundra år till innan den gör sig gällande i det historiska materialet. Idag karaktäriserar vi alla brutna omkastade kypertvariationer som härledningar av kypert.

English
Twill is more loosely bound than plain weave fabric, and therefore it becomes a little more loose and soft. Twill is more elastic, especially on the bias. No fabric is really very elastic in the directions of the warp and weft, but more so on the bias.

Twill, in its basic form displays a clear diagonal line, which may be turned to create patterns. If turning the treading of the heddles, a V pattern emerges. Similarly, one can get in the longitudinal direction. When combining these, a diamond pattern is achieved. From the Iron Age, there are finds of what we call broken reversed twill. To avoid long floats in the turns, usually two heddles where skipped.  When you make a diamond pattern in broken reversed twill, is is called diamond twill. If the pattern is only visible in the weft direction, this is called herringbone. Diamond twill occurs regularly in finds from the Roman Iron Age. Broken twill is reversed during the pre-Roman Iron Age, of which the Gerum cloak is an example.

In conjunction with the increased popularity of 2/1 twill, diamond patterns occurs, but without the broken reversed twill. These are called goose eyes and they differ from the modern goose eyes as these are woven in 2/1 twill.

Today, we might say that the simplest reverse twill is broken twill. But it takes a few centuries before this manifests in the historical material. Today, we characterize all broken reversed twills as twill derivations.

Swedish
Fram till och med medeltiden är de kypertfragment som finns bevarade nästan uteslutande i ull. Dock finns det en grupp med vävnader gjorda i linne. Dessa utgör vad vi kallar för en kypertvariation, och här har man skapat en större mönsterrapport genom att vrida och vända på kypertdiagonalen. Det är intressant att de mönster som kypertvariationen ger återfinns i andra bindningar, exempelvis droppdräll.

English
Until the Middle Ages, the extant twill fragments that are preserved are almost entirely made of wool. However, there is a group of fabrics made of linen. These are what we call twill variations, where the weavers have achieved a larger pattern repeat by twisting and turning the twill line. It is interesting that the pattern yielded by the twill variation is found in other bindings, such as huckaback.

Historical textiles <3 twill
/ Amica and Maria