Maskutäcket / The Masku coverlet

Vi har precis kommit hem från Finland och Nationalmuseum i Helsingfors. Tillsammans med Elina Sojonen, Neulakko, och Mervi Pasanen, Hibernaatio, har vi fått förmånen att analysera Maskutäcket. Maskutäcket kommer att rekonstrueras och vi ser fram emot att få följa arbetet hos våra finska kollegor. Man kan följa museets instagramkonto: kansallismuseo för information och givetvis bloggarna ovan.

maskuanalys

 Photos: Mervi Pasanen

English

 We have just arrived home from Finland and the National Museum in Helsinki. Together with Elina Sojonen, Neulakko and Mervi Pasanen, Hibernaatio, we have been privileged to analyze the coverlet from Masku. The Masku coverlet will be reconstructed and we look forward to following the work of our Finnish colleagues. One can follow the museum’s instagram: kansallismuseo for information and of course both bloggers above.

 

Att återskapa två guldskinnstäcken/ To recreate two inlaid woolen coverlets

English within the text

Att återskapa guldskinnstäcken
Det finns en grupp textilier som har bevarats från medeltiden som oftast benämns som intarsiabroderi, mosaikbroderi eller guldskinnsbroderi. Textilierna har alla bevarats i olika kyrkor, från Småland i söder till Hälsingland i norr. Historiska museet i Stockholm förvaltar en stor del av dessa textilier.
Dalhemstäcket och Skepptunatäcket är uppkallade efter de kyrkor de hittats i. De syddes båda i slutet av 1400-talet och användes då troligen som altarbeklädnader.

English
Recreating gold leather coverlets

There is a group of textiles that have survived from the Middle Ages which is usually referred to as intarsia embroidery, mosaic embroidery and woollen coverlets in inlay technique with gilt leather strips. The fabrics have all been preserved in various churches, from Småland in the south to Hälsingland in the north. Historiska museet in Stockholm manages a large part of these textiles.
Dalhem coverlet and Skepptuna coverlet are named after the churches they were found in. They both were sewn in the late 1400s and was probably used as altar coverings.

Varför rekonstruera två täcken?
Vi har under en längre tid diskuterat hur spännande det hade varit att få se hur Dalhemstäcket och Skepptunatäcket såg ut då de var nya. Vi diskuterade vad det var som gjorde att man blir så glad när man ser dem. Vad är det i uttrycket som gör dem så intressanta?
Vi kom fram till att det var att alla rutor är olika och har en egen personlighet. Vi tänkte att det måste varit flera olika personer som sytt dessa och att alla som sytt har tolkat just sitt mönster på sitt eget sätt.

Vi tänker oss att de som sydde täckena från början har tittat på en existerande textil eller hämtat inspiration från exempelvis golvtegel, men att man sedan har jobbat med sin egen bild, sin egna ruta, utifrån minnet. Detta har gett variationer. Det är också tydligt att vissa djur aldrig har setts av den som sydde, utan att den personen helt klart jobbade med en minnesbild av ett djur. Vi vet med säkerhet att ingen i Sverige under medeltiden hade sett en enhörning, förmodligen inte heller ett lejon🙂

En annan aspekt är att när vi tittat på originalen så syns det tydligt att de som sydde broderierna har använt flera olika tyger, både tuskaft och kypert med lite olika täthet och valkningsgrad. Vissa bitar är skarvade och vissa bitar är lagda på skrå. Ett visst mått av återbruk verkar ha förekommit.

När idén att rekonstruera ett täcke började växa fram ville vi fråga om fler personer ville vara med, både för att vi inte skulle hinna sy allt själv under en överskådlig framtid, men framförallt för att vi trodde att fler händer skulle ge en bättre bild av täckenas uttryck och själ. Därför skickade vi ut frågan till människor som vi visste var intresserade av medeltiden, av att brodera eller intresserade av historiska textilier. Vi blev väldigt glatt överraskade att i princip alla svarade ja, och plötsligt stod vi där med en stor grupp människor på 28 personer som ville sy. Vi bestämde då att vi skulle göra två täcken, både Skepptunatäcket och Dalhemstäcket. Båda täckena består totalt av 44 olika bitar varav 43 av bitarna har någon form av broderi på sig.

Vi var båda väldigt bestämda på att det viktigaste varit att fånga uttrycket av täckena och inte att göra exakta kopior av originalen! Vi ville också att de skulle se ut som när de var nygjorda och det var viktigt för oss att arbeta med rätt material och att färgerna på tygerna färgades in med växtfärger som motsvarade medeltidens alternativ.

English
Why reconstruct two coverlets?
We have for some time been discussing how exciting it had been to see how the Dalhem and Skepptuna coverlets looked like when they were brand new and shiny.
We discussed what it is that makes you so happy when you see them. What is it in the expression that makes them so interesting?
We concluded that it was that all the squares are different and have their own personality. We thought that there must have been several people who sewed them and interpreted the pattern in their own way.

We think that those who sewed the coverlets initially looked at an existing textile or were inspired by, for example, floor tiles, but worked with their own image, their own square, based on the memory of that . This has given variations on the theme. It is also clear that some animals have never been seen by the seamstress, the person clearly worked with a memory of an animal. We know with certainty that no one in Sweden during the Middle Ages had seen a unicorn, probably not even a lion🙂

Another aspect is that when we looked at the originals, it clearly showed that those who stitched the embroidery used several different fabrics, both plain weave and twill with slightly different density, and differently fulled. Some pieces are spliced and some pieces are laid out on the bias. A certain amount of recycling seems to have occurred.

When the idea to reconstruct the coverlets began to emerge, we wanted to ask if more people wanted to be part of the project. Both because we would not have time to sew everything ourselves for the foreseeable future, but above all, because we thought that more hands would give a better picture of the coverlets expressions and soul. Therefore, we sent out the question to people we knew were interested in the Middle Ages, interested in embroidery or interested in historic textiles. We were very pleasantly surprised that almost all said yes, and suddenly we were standing there with a large group of 28 people who wanted to sew. We then decided that we would make two coverlets , both Skepptuna and Dalhem. Both the coverlets are made of a total of 44 different pieces of which 43 have some form of embroidery on them.

We were both very determined that the most important thing was to capture the expression of the coverlets and not to make exact copies of the originals! We also wanted them to look like when they were freshly made and it was important for us to work with the right materials and the colors of the fabrics, dyed with vegetable dyes corresponding to medieval dyes.

Sömnadstekniken
Principen är enkel, två tygbitar av olika färg läggs på varandra, en mönsterform (i detta fall ett djur) skärs ut genom de båda tygerna. Därefter byter de utskurna djuren plats, så att det röda djuret kommer mot den blå bakgrunden och tvärt om. De fogas samman, med lintråd, kant i kant med kaststyng. Över sammanfogningen läggs sedan en smal remsa av tillskuret förgyllt läder. Läderremsor används också som dekor på övriga ytor och broderas då som läggsöm, det vill säga guldremsan ligger på ytan och lintråden sys då över remsan och genom tyget och på så sätt hålls remsan fast på sin plats.

English
Sewing technique
The principle is simple, a template (in this case an animal) is cut out from two pieces of fabric of different colour. Then the cut-out animals changes place, so that the red animal will lie in the blue background, and vice versa. They are joined with linen thread, with whipping stitches. Over the stitches a narrow strip of gilded leather is sewn . Leather strips are also used as decoration on other surfaces. The gilded leather strips are worked with a couching stitch, that is, the gold strip is laid on the surface and sewn with linen thread over the strip and through the fabric and thus the strip is held firmly in place.

Färgning och materialval
Eftersom originalen visar att de var sydda av olika tygkvalitéer, både tuskaft och kypert beställde vi vita ylletyger i olika kvalitéer för att kunna växtfärga dessa. För att bibehålla dynamiken i täckena så har vi färgat tygerna i tillskurna bitar och i olika färgbad för att få lite nyansskillnader på bitarna.
Det röda är färgat med krapp, det blå är färgat indigo och därefter överfärgat med valnötsskal för att få fram en mörkare nyans. Det gröna är färgat med vau och överfärgat med indigo. Vi har medvetet valt att göra den gröna mer grön än originalen, som har en tydlig blågrön ton. Detta för att gul färg generellt bevaras sämre än blått, vilket gör att den har försvunnit och därför har den blå blivit mer dominant på originaltäckena. Originalen är inte färgade med indigo utan med vejde.  Av kostnadsskäl valde vi indigo, då man inte med blotta ögat kan skilja dessa färgpigment åt. Förgyllt läder, guldskinn, beställdes från England. Detta skars i tunna remsor ca 1,7–2,0 mm breda för att användas till dekoren.

English
Dyeing and materials
Since the originals show that they were sewn from various fabric qualities, both plain weave and twill, we ordered white woolen fabrics in different qualities to be able to plant dye these. To maintain the dynamic of the coverlets we dyed the fabrics in cut pieces and in different dye vats to get some variations of dyes on the pieces.
The red is dyed with madder, the blue is dyed with indigo and subsequently dyed with walnut shells to produce a darker shade. The green is dyed with reseda and over dyed with indigo. We have deliberately chosen to make the green more green than the originals, which has a clear blue-green tone. Yellow colour is generally less well preserved than blue, which means that it has been lost over time and therefore the blue becomes more dominant on the originals. The originals are not dyed with indigo, but with woad. For cost reasons we chose indigo, since you can not tell these pigments apart by eye. Gilded leather was ordered from England. This was cut into thin strips approximately 1.7-2.0 mm wide and used for decorations.

Processen
Första steget var att rita upp alla rutor med alla de olika djurfigurerna i rätt storlek. Därefter hade vi uppstartsträff med alla som skulle delta i projektet, på Historiska museet, och tittade på originalen. Vi gick igenom kontexten för täckena samt sydde ett litet prov. Vid träff nummer två fick alla välja vilket djur eller vilken bård man ville rekonstruera. Alla deltagare valde en ruta, antingen från Dalhemstäcket eller ett par av djurrutorna från Skepptunatäcket. Var och en gick till Textilkammaren på museet och ”lärde känna sitt djur” samt justerade eventuellt sin skiss mot originalet.
Vi träffades var tredje vecka på museet, då kunde besökare följa arbetes gång och ställa frågor till alla deltagarna. Däremellan träffades många av oss och broderade tillsammans.

Vi projektledare har medvetet valt att inte ge deltagarna direktiv om hur långa stygn de skulle sy med eller angett med vilket sätt de skulle överföra mönstret från skiss till tyg. Vi har också låtit alla själva studera sitt djur för att se hur det varit dekorerat med guldskinn, för att bättre bibehålla det som vi tycker är den starka känslan från originalen.

English
The process
The first step was to draw up all the squares with all the different animal figures, in the right size. After that we had the start-up meeting with all who would participate in this project at Historiska museet, and we all looked at the originals. We went through the context of the coverlets and sewed a small sample. At meeting number two everyone got to choose what animal or what border they wanted to reconstruct. All participants chose one square, either from the Dalhem coverlet or a pair of animal squares from the Skepptuna coverlet. Everyone went to the Textile chamber and “got to know their animals” and adjusted the sketch to the original.
We met every three weeks at the museum, where visitors could follow the work and ask questions to all participants. In between, many of us met and embroidered together.

We, the project leaders, have deliberately chosen not to provide participants with directives on how long they should make their stitches nor stated the manner in which they would transfer the design from sketch to fabric. We have let everyone study their animals to see how it was decorated with gilded leather, to better maintain what we think is the strong sense of the originals.

Tidsåtgång
Ett par av Skepptunatäckets djurrutor har tagit runt 40 timmar att brodera och de fyra bårderna har sammanlagt tagit runt 85 timmar. Den totala arbetstiden för Skepptunatäcket blir cirka 650 timmar inklusive montering.
En ruta på Dalhemstäcket har tagit runt 50 timmar att brodera. De tre broderade bårderna, den fjärde bården saknar dekorationer,  på Dalhemstäcket har sammanlagt tagit runt 100 timmar. Den totala arbetstiden för Dalhemstäcket blir cirka 750 timmar inklusive montering.

Utöver sömnaden så har det tagit 32 timmar att färga tygerna som använts. Uppritningen av täckenas första skisser har tagit 32 timmar. Arbetet med att skära guldremsor till de båda täckena har tagit omkring 16 timmar.

Totalt har vi lagt ner ungefär 1480 timmar. Detta motsvarar 185 hela arbetsdagar för en person. Troligtvis skulle det kunna gå att utföra detta på kortare tid om man var en eller två som arbetade med detta på heltid. Man skulle då kunna planera sin arbetstid på ett effektivt sätt och man skulle dra större nytta av den upptränade hantverksskickligheten. Vår reflektion är att hela uttrycket skulle förlora på att vara tillverkade av så få personer då utseende skulle bli för homogent. När vi har studerat originalen så har olika rutor så pass olika karaktär,  att det känns som att det är olika personer som har sytt dem. Man har troligt inte varit 28 personer, men vi tror att det bör ha varit sex eller fler personer per täcke.

English
Time 
A pair of Skepptuna coverlet squares animals have taken around 40 hours to embroider and the four borders have taken a total of approximately 85 hours. The total working hours for the Skepptuna coverlet add up to about 650 hours, including sewing them together. A square of Dalhem coverlet has taken around 50 hours to embroider. The three embroidered borders, the fourth border lacks decorations, on the Dalhem coverlet has taken a total of approximately 100 hours. The total working hours for the Dalhem coverlet come to about 750 hours, including sewing them together.

In addition to sewing it has taken 32 hours to dye the fabrics used. Drawing the first sketches have taken 32 hours. Efforts to cut the gold strips for both the coverlets have taken about 16 hours.

In total, we spent about 1480 hours. This is equivalent to 185 full working days for one person. Most likely it would be possible to accomplish this in less time if it was done by one or two persons working full time. They would then be able to plan their time effectively and they could take greater advantage of the trained craftsmanship. Our reflection is that the entire expression of the coverlets would get lost by being made by so few people, they would then look too homogeneous. When we studied the originals the squares looked so differently from each other, making it feel like there were different people who have sewn them. It has probably not been 28 people, but we think there should have been six people or more per coverlet.

Detaljerna
De som komponerade textilierna ursprungligen visste att utnyttja dramaturgin i kompositionen. När djuret först var ihopsytt såg det inte mycket ut för världen. När dekorationen kom på, väcktes djuret till liv. När de vita detaljerna och eventuella ögon och munnar kom till lyfte djuren till en helt annan nivå. Detaljerna är oerhört viktiga för helheten. Täckena är gjorda för att synas på håll och i levande ljus, då kommer guldet till sin rätt. Styrkan i kompositionen är också verkan av flera olika djur och att det finns en variation bland rutorna. Det gör att intresset hålls vid liv längre tid, nya saker upptäcks allt eftersom, den avslöjar vissa saker på håll och andra när du kommer närmre.

English
The details
Those who composed the coverlets originally knew how to use the drama of the composition. When the animals were first sewn they didn’t look like much of a thing. When the decoration was added it brought the animal to life. When the white details, the eyes and mouths came to raise the animals to an entirely different level. The details are extremely important for the whole expression. The coverlets are made to be seen from a distance and in candlelight, then the gold will lift the compostion. The strength of the composition is also the effect of several different animals and that there is a variation among the squares. This means that the interest is kept alive longer, new things are discovered as it reveals some things from a distance and some when you get closer.

Det färdiga arbetet
Att rekonstruera historiska textilier handlar, förutom glädjen att få uppleva textilierna i nyskick, om att lära sig att se detaljer, öva upp en hantverksskicklighet och få en känsla för medeltidens formspråk. Att vi har varit så många har också inneburit att vi har diskuterat tillvägagångssätt, uttryck, formdetaljer och utbytt erfarenheter och reflektioner.  Man tycker att man är noggrann vid arbetets start men alla har upptäckt nya detaljer under arbetets gång. Den erfarenhet som vi alla gjort har givit oss en fördjupad blick för medeltida textilier och tillverkningssätt.

När vi har sett på Dalhemstäcket så är vår reflektion att alla djuren hör ihop med andra halvan av paret och att de båda i paret finns med på täcket.
När det kommer till Skepptunatäcket så är det flera av djuren som inte stämmer med det djur som skulle vara det andra djuret i paret, vilket har fått oss att fundera på om det eventuellt ursprungligen skulle kunna finnas ytterligare ett täcke som tillverkats samtidigt.

Det har varit kul att se engagemanget och glädjen hos alla som har varit med och sytt. Projektet hade inte gått att genomföra utan allas arbetsinsats. Vi vill därför tacka alla inblandade och vi är övertygade om att resultatet har blivit så pass lyckat för att vi har varit många som har hjälpts åt.
/ Amica och Maria

English
The finished work
To reconstruct historical textiles is, except the pleasure to experience the textiles in mint condition, about learning to see the details, practicing a skill and get a feel for the medieval idiom. The fact that we have been so many has meant that we have been discussing approaches, expression, form details and exchanged experiences and reflections. You might think that you are careful when starting work, but everyone has discovered new details during the work. The experience that we have all done has given us an in-depth look of medieval textiles and production methods.

As we have seen in the Dalhem coverlet, all the animals come in pairs, due to the way they are cut out initially, and both versions of the pair are on the coverlet. When it comes to the Skepptuna coverlet, some of the animals are not a matched pair, the animal that would be the second animal in the pair is not present, which has led us to consider whether initially it could be on another coverlet, manufactured simultaneously.

It’s been fun to see the commitment and joy of all who have been involved and sewn. The project had not been possible without everyone’s effort. We want to thank everyone involved and we are confident that the results have been so successful that we have been many who have helped out.
/ Amica and Maria

 

Rekonstruktionerna kan ses på Historiska museet tills mitten på juli./
The reconstruction can be seen at the Historical Museum until mid-July.
Bilder från vernissagen. Pictures of the opening.
Photos: Jonas Evertsson

Projektgrupp/ Project group
Agnes Bohman Boyle
Anders Klintholm Lilliehöök
Anna Malmborg
Anna Odlinge
Anna Sönsteby Lilliehöök
Amica Sundström
Barbro Bornsäter Mellbin
Elin Jantze
Eva Eriksson
Fia Makalös Lindblom
Hannah Ström
Ida Berg
Ingela Wahlberg
Kerstin Petersson
Khelan Butén
Lena Dahren
Lia de Thornegge
Linnea Vennström
Magdalena Fick
Maria Fransson
Maria Neijman
Sofia Berg
Thérèse Pettersson
René Guthof
Tove Kluge
Ulrika Mårtensson
Vea Collins
Ylva Nellmar

Textilteknisk terminologi/ Textile technical terminology

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Nordisk textilteknisk terminologi – Förindustriell vävnadsproduktion
1967 gav Elisabeth Strömberg, Agnes Geijer, Margrethe Hald och Marta Hoffman ut boken “Nordisk textilteknisk terminologi- Förindustriell vävnadsproduktion“.  Boken utgörs av en samling definitioner på svenska och synonymer på danska, isländska, norska och finska samt engelska, franska och tyska. 1979 reviderades  upplagan av Geijer och Hoffmann. De isländska och finska termerna sammanställdes av Elsa E. Guðjónsson. Boken är en guldgruva, och många gånger har vi svurit över att den inte finns tillgänglig digitalt. När vi har bloggat har boken alltid funnits med för att stötta våra texter.
För en liten tid sedan snubblade vi över KulturNav. KulturNav är en webbplats där museer och andra organisationer kan bygga upp och förvalta gemensamma listor över t ex personer, organisationer, platser (sk. auktoriteter) eller ordlistor som kan beskriva, föremål, tekniker, material eller ämnesord (sk. vokabulärer). Vi skrattade och sa “på ett sånt här ställe skulle Nordisk textilteknisk terminologi passa in”. Det gick några veckor och vi kunde inte släppa tanken på att boken skulle få ett nytt liv om den digitaliserades. Det blev helt enkelt läge att agera. Maria tog kontakt med KulturIT och de var väldigt intresserade av en sådan lista i KulturNav. Men vem skulle äga en sådan lista, eller dataset som det heter i KulturNav? Vi etablerade kontakt med Textilmuseet i Borås och de blev väldigt glada och lovade att förvalta datasetet.

English

Nordic textile technical terminology – pre-industrial fabric  production
In 1967, Elisabeth Strömberg, Agnes Geijer, Margrethe Hald and Martha Hoffman published “Nordisk textilteknisk terminologi- Förindustriell vävnadsproduktion” which translates to: “Nordic textile technical terminology pre-industrial fabric  production”. The book consists of Swedish term definitions, with synonyms in Danish, Icelandic, Norwegian, Finnish, English, French and German. The edition was revised by Geijer and Hoffmann in 1979. The Icelandic and Finnish terms were compiled by Elsa E. Guðjónsson. The book is an aboslute goldmine, and many times we’ve cursed the fact that the book is not available in digital format. In the writing of our blog, this book has this book has been extremely useful in supporting our texts. Not long ago, we came across KulturNav (“the Culture Hub”). KulturNav is a website where museums and other organizations can create and manage shared lists of things like people, organizations, places (so -alled authorities) or words that can describe objects, techniques, materials or topics (so-called vocabularies).

We laughed and said that “in a place like this, the Nordic textile technical terminology would fit right in.” A few weeks went by, and we could not stop thinking that the book would have a new life if it was digitized. It was time to act. Maria contacted KulturIT and they were very interested in a list like this at KulturNav. But who would own that list, or dataset as it is called at KulturNav? We contacted the Textile Museum in Borås, and they were delighted and said they would manage the dataset.

Nördsourcing
Hur skulle vi få boken i digital form? Boken skulle scannas till PDF och därefter konverteras till Excel. Tyvärr föll det på att boken innehåll så många olika språk. Alla former av konverterare fick hicka vid synen på isländska och tappade då sina kolumner. Vi fick helt enkelt skriva manuellt – alla 102 sidor. Eftersom varje sida innehåller rätt mycket information var idén att man skulle kunna vara ett gäng som delade på boken. Vi började helt enkelt med Nördsourcing. Här gällde det att jaga folk som kunde vara sugna på att jobba för en god sak. Marie Hedén var den första nörden att nappa. Filer skickades och Marie levererade några veckor senare en Excelfil på 443 rader x åtta språk för överläsning till KulturNav. Ett stort tack till Marie för en enastående insats!

English
Nerd Sourcing
How would we convert the book into digital format? The book would be scanned to PDF and then converted to Excel. Unfortunately, it contained too many different languages. All forms of converters got the hiccups from the Icelandic, and started deleting columns. We simply had to write the whole thing manually – all 102 pages. Since every page contains a lot of information, the idea of dividing the book within a group of people emerged.  We simply started Nerd Sourcing. The search for people who might be eager to work for a good cause. Marie Hedén was the first nerd to take the bait. Files were sent, and a few weeks later Marie delivered an Excel file containing 443 lines x eight languages for transfer to KulturNav. A big thank you to Marie for an outstanding contribution!

KulturNav
Gå in på kulturnav.org
Open kulturnav.org
Klicka på Öppna KulturNav
Click on Open KulturNav
Språk kan ändras i det övre högra hörnet 
Language can be changed in the upper right corner

Har du valt svenska som språk så söker du på svenska. Vill du söka efter ett finskt ord så byter du språk till finska
If you have selected Swedish, you will be searching in Swedish. If you wish to search for a Finnish word, change language to Finnish

Här hittar du “Nordisk textilteknisk terminologi” – se bild
Here’s the “Nordisk textilteknisk terminologi”- see picture
Du kan också söka efter ord direkt i sök-fältet
You can also search for words directly in the search box
Bilden till höger visar hela datasetet
The picture to the right shows the entire dataset

Öppna en term
Open a lable
Där ser du benämningen på det språk du valt
Here’s the term in your chosen language
Du ser också den svenska beskrivningen. Google translate är din vän. Funkar bäst att först översätta till engelska och sedan vidare till andra språk
You can also see the Swedish description. Google Translate is your friend. Works best when you translate into English and then into other languages
Under “visa språk” ser du den primära termen på alla de andra språken. Under alternativ benämning ser du om termen har fler benämningar på samtliga språk
Under “Show languages” is  the primary label of all the other languages. There’s also the “Alternative label”

Hur kan du bidra? 
Om du känner att du skulle vilja lägga till, dra ifrån eller ändra något kan du skicka förslag på ändringar till Textilmuseet. Du behöver skapa ett konto på KulturNav.
Detta är givetvis gratis!

How to contribute?
If you feel you would like to add, subtract or change anything you can submit suggested changes to the Textile Museum. You need to create an account on KulturNav. This is completely, free, of course!

Klicka knappen högst upp till höger. “Logga in/ registrera” –
Click the button at the top right. “Login / Register”
När ditt konto är skapat kan du logga in och föreslå ändringar –
Once your account is created, you can log in and suggest changes
Klicka på den blå rutan med de tre strecken-
Click on the blue box with the three stripes
Välj “Föreslå ändring”
 Select “Suggest change”
Välj vad du vill ändra och klicka på “pennan” för den raden
Choose what you want to change and click “pencil” for that line
Du kan nu välja på vilket språk du vill att förändringen skall gälla
You can now choose the language to which you want the change to apply
Fyll i din ändring och klicka på “Spara förslag”
Enter your changes and click “Save suggestion”

Hjälp till att göra nördtextilvärlden bättre❤
Help us to improve the world of nerd textile  <3

/ Amica och Maria

 

 

 

Kypert / Twill

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Swedish
Kypert
Kypert är den andra av våra 3 grundbindningar. Minsta antalet skaft som kan användas är 3, men rapporten kan vara hur stor som helst. Det är antalet skaft i vävstolen som utgör begränsningen. Den vanligaste formen är 2/2 kypert – en så kallad fyrskaftskypert, dvs en liksidig kypert där tråden binder över två trådar under två trådar, och nästa tråd binder likadant, men är förskjuten uppåt eller nedåt ett steg så att tyget får ett karaktäristiskt diagonalmönster. Denna form är den vanligare, och i Sverige dyker den upp under järnåldern.

English
Twill
Twill is the second of the three basic bindings. The minimum number of shafts used is 3, but the report has no limit. It is the number of shafts in the loom that set the limit. The most common form is 2/2 twill called a four-shaft twill, that is, an equilateral twill where the thread binds over two threads and under two threads, and the next thread binds in the same way, but is adjusted one step up or down to create a characteristic diagonal pattern in the fabric. This is the most common form, and in Sweden, it appears during the Iron Age.

Swedish
3-skaftskypert
, 1/2 kypert, som är den kypert som har minst mönsterrapport kan aldrig vara liksidig, eftersom den är konstruerad på 3 skaft. Denna kypert blir mycket vanlig under äldre medeltid, medan 2/2 kypert är vanligt förekommande oavsett tidsperiod.

I en 3-skaftskypert har den ena sidan alltid fler synliga varptrådar, och den andra sidan har fler synliga inslagstrådar, vilket gör att denna kypert är lite svår att känna igen. På ena sidan kommer man att se en karaktäristisk diagonalrand, men på den andra sidan är tyget förvillande likt tuskaft.

English
3-shaft twill, 1/2 twill, which is the smallest twill pattern, can never report, as it is designed on three shafts, to be equilateral. This twill becomes very common during the early Middle Ages, but the 2/2 twill is common regardless of time period.

In a 3-shaft twill, one side will always display more visible warp treads, while the other side displays more visible weft threads, which makes this type of twill a bit tricky to recognize. On one side, there is the characteristic diagonal stripe, while on the other side, the fabric is very similar to a plain weave.

Swedish
2/2 kypert kan man välja att göra oliksidig, då som en 1/3 kypert eller en 3/1 kypert. Detta brukar man kalla för varp- eller inslagseffekt. Detta är inte vanligt under förhistorien och inte heller i det medeltida fyndmaterialet. Men det förekommer i mer exklusiva tyger där man utnyttjar varp- och inslagseffekt för att skapa mönster.

English
2/2 twill can be made unequal, that is, as a 1/3 twill weave or a 3/1 twill. This is usually known as warp- or weft effect. This is not commonly occurring in in prehistoric finds, nor in finds from the Middle Ages. But there are some exclusive fabrics that use warp and weft effects to create patterns.

Swedish
Kyperten är ett lösare bundet tyg än tuskaft och blir därför lite lösare och mjukare. Kypert är mer elastiskt, framförallt i diagonalriktningen, ”på skrådden”. Inga tyger är egentligen speciellt elastiska i varp och inslagsriktning, men på skrådden är de mer elastiska.

Kypert i sin grundform har en tydlig diagonallinje, som man kan vrida på för att skapa mönster. Om man vänder solvningen så får man ett spetsmönster. På samma sätt kan man få spetsmönster i längdriktningen. Kombinerar man dessa effekter kan man få ett rombmönster. Under järnåldern förekommer något vi kallar för bruten omkastad kypert. Där har man i vändningen hoppat över ett antal steg, oftast 2, för att inte få en längre flottering i vändningen. När man gör rombmönster i bruten omkastad kypert så kallas denna för diamantkypert. Gör man mönster bara i inslagsriktingen kallas detta för fiskbensmönstring. Diamantkyperten, som ett regelbundet mönster, dyker upp under romersk järnålder. Men bruten omkastad kypert förekommer redan under förromersk järnålder: Gerumsmanteln är ett exempel på detta. I samband med att 3-skafts kyperten blir populär, så förekommer också rombmönster där man inte har brutit i vändningen. Dessa kallas för gåsögon, dock skiljer sig från det moderna gåsögat eftersom dessa är vävda i 3-skafts kypert.

Idag skulle man säga att den enklaste varianten av omkastad kypert är korskypert. Men man får vänta några hundra år till innan den gör sig gällande i det historiska materialet. Idag karaktäriserar vi alla brutna omkastade kypertvariationer som härledningar av kypert.

English
Twill is more loosely bound than plain weave fabric, and therefore it becomes a little more loose and soft. Twill is more elastic, especially on the bias. No fabric is really very elastic in the directions of the warp and weft, but more so on the bias.

Twill, in its basic form displays a clear diagonal line, which may be turned to create patterns. If turning the treading of the heddles, a V pattern emerges. Similarly, one can get in the longitudinal direction. When combining these, a diamond pattern is achieved. From the Iron Age, there are finds of what we call broken reversed twill. To avoid long floats in the turns, usually two heddles where skipped.  When you make a diamond pattern in broken reversed twill, is is called diamond twill. If the pattern is only visible in the weft direction, this is called herringbone. Diamond twill occurs regularly in finds from the Roman Iron Age. Broken twill is reversed during the pre-Roman Iron Age, of which the Gerum cloak is an example.

In conjunction with the increased popularity of 3-shaft twill, diamond patterns occurs, but without the broken reversed twill. These are called goose eyes and they differ from the modern goose eyes as these are woven in 3-shed twill.

Today, we might say that the simplest reverse twill is broken twill. But it takes a few centuries before this manifests in the historical material. Today, we characterize all broken reversed twills as twill derivations.


Swedish
Fram till och med medeltiden är de kypertfragment som finns bevarade nästan uteslutande i ull. Dock finns det en grupp med vävnader gjorda i linne. Dessa utgör vad vi kallar för en kypertvariation, och här har man skapat en större mönsterrapport genom att vrida och vända på kypertdiagonalen. Det är intressant att de mönster som kypertvariationen ger återfinns i andra bindningar, exempelvis droppdräll.

English
Until the Middle Ages, the extant twill fragments that are preserved are almost entirely made of wool. However, there is a group of fabrics made of linen. These are what we call twill variations, where the weavers have achieved a larger pattern repeat by twisting and turning the twill line. It is interesting that the pattern yielded by the twill variation is found in other bindings, such as huckaback.

Historical textiles❤ twill
/ Amica and Maria

Podcast med Historical textiles

Dear reader
This blog post is in Swedish. We have been invited to participate in a podcast and it is in Swedish. We hope you do not feel left out!
/ Historical Textiles

Historical textiles blev inbjudna att vara med i podcasten “Återskapat”. Under lite mer än 1 timme fick vi prata om det som ligger oss varmast om hjärtat: Historiska textilier.

Här är länken till podden  och här är länken till Återskapats Facebooksida.

/Amica och Maria

 

Tuskaft / plain weave

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Tuskaft
Denna teknik är den äldsta och vanligaste vävbindningen. Den är mycket stark. Varannan tråd går upp och varannan ner, vilket gör att de tillsammans binder på fler ställen än i någon annan vävteknik. Detta gör också bindningen ganska stum och stel som konstruktion betraktad, och materialet och inställningen påverkar som alltid tygkvaliteten. Däremot är tuskaftsväv inte per automatik hård och stel.

Tuskaft är den äldsta bindningstyp man känner till, och dess ursprung härrör från andra material. Idén till vävning kommer från andra tillämpningsområden, exempelvis korgflätning. De äldsta bevarade Svenska fynden är från bronsåldern. De fragment som finns bevarade från denna tid har en trådtäthet på 3-6tr/cm. Fragmenten är bruna, och allt tyder på att detta är en naturlig pigmentering, dvs. fåren var bruna. Fragmenten saknar mönster. Inslag och varp är ganska lika och tråden har relativt hög snodd. Från järnåldern finns fynd av olika kvalitéer i ull, tunna och grova och även färgade. Från denna period finns även tuskaft vävd i lin.

Under medeltiden blir det större skillnader på varp- och inslagssystem, särskilt vad gäller ylletextilier. Varpen utgörs ofta av en något tunnare och hårdare z-spunnen tråd, medan inslaget ofta är en lite fylligare och lösare s-spunnen tråd.

Tuskaft har varit populärt genom hela historien och är så än idag. Det är en mycket användbar bindningsteknik som passar för många ändamål. Linnetyger vävda i tuskaft blir lite styva och stumma, vilket gör att tygerna passar bra till exempelvis skjortor och särkar, lakan, handdukar, foder och dok. Som glesare yllevara har det varit populärt i sjalar och som valkad yllevara i allehanda olika ylleplagg.

English
Plain weave

This technique is the oldest and most common type of weave. The binding is very strong. Every thread passes alternately over and under the adjacent one, which makes them bind in more places than in any other weaving techniques. This makes the binding fairly rigid and stiff in construction, and materials and setting further affect the quality of the fabric. However, a plain weave is not hard and stiff by default.

Plain weave is the oldest and most common type of weave, and it originates from the use of other materials. The idea of textile weaving stems from other applications, such as basket weaving. The oldest preserved Swedish finds date from the Bronze Age. The preserved Bronze Age fragments have a thread count of 3-6tr/cm. The fragments are brown, and everything indicates that this is a natural pigmentation, i.e. that the sheep were brown. There is no pattern in the fragments. Weft and warp are pretty similar, and the thread has a relatively high twist. During the Iron Age, there are finds of plain weave in flax. This period demonstrates finds of different qualities, thin and coarse, including coloured ones.

During the Middle Ages, there is more variety in the warp and weft systems, especially when it comes to woolen textiles. The warp is usually a little thinner, made from yarn that is spun harder, while the weft often is a little fuller, made from more loosely spun thread.

Plain weave has been popular throughout history, and it still is. It is a very useful binding, that works for many purposes. Since plain weave fabrics are a little stiffer and more rigid, they are frequently used in shirts and robes, sheets, towels, lining, wimples etc. Woven with more sparsely placed threads, it has been popular in scarves and has also been felted for use in all sorts of woolen garments.


Inställningar
Då man tänker på tuskaft idag, tänker man inte sällan på en kvadratisk inställning, det vill säga en väv som har lika många trådar per centimeter i varpen som i inslaget. Men det behöver inte vara så! Tuskaft som bindning anger bara att en tråd går över och att en tråd går under varandra innan de växlar position. Detta innebär att varpen kan vara jättetät, och inslaget mycket glest. I de fall då varpen är så tät att den täcker inslaget, brukar man kalla väven för varprips. Är det tvärtom, så att inslaget täcker varpen, kallas detta inslagsrips. Med dagens terminologi utgör tuskaft en av de tre grundbindningarna. Det finns också en rad härledningar av dessa. För att en bindning skall räknas som en härledning, skall den kunna produceras på lika många skaft som den bindning den härletts ifrån, vilket i fallet med tuskaft är två, härav namnet tu-skaft.

Den vanligaste härledningen, vilken även förekom under medeltiden, är panama, då även kallad tvistväv. Det är en typ av förstoring, där trådar går i par: över två, under två.

Under medeltiden används denna bindning nästan uteslutande som bottentyg till yllebroderier, och vävs då i lin. Den kan också förekomma som en färgrand i en tuskaftsväv, för att få in en starkare kulör i randen.


English
Settings
When we think about plain weave today, we often picture a square setting, or a balanced plain weave. That is to say, in which the warp and weft are made of threads of the same weight (size) and the same number of ends per cm as picks per cm. But it doesn’t have to be that way! Plain weave as binding is defined only as “every thread alternately passing under and over the adjacent thread.” This means that the warp threads may be placed either really wide apart, or very close together. If the warp is so dense that it covers the weft completely, we usually call the fabric warp-faced plain weave. In the opposite case, when the weft covers the warp, the fabric is known as weft-faced plain weave. Plain weave is one of the three basig binding types. In addition, there are a number of derivatives of these basic types. For a binding to qualify as a deduction, it must be possible to produce on as many shafts as the original bond from which it is derived.

The most common derivation, which existed in the Middle Ages too, is the basket weave or Panama weave. This is a sort of increased weave where the threads run in pairs.
During the Middle Ages, this binding type was used almost exclusively as the base fabric for woolen embroidery, woven in flax, or in colour stripes on plain weave fabric, in order to achiece a more vivid colour effect. See picture.