Masku villaintarsia

Straight from the opening of the exhibition in National museum of Finland. 

The  Masku inlaid woollen coverlet have been reconstructed by 16 engaged persons. Elina Sojonen and Mervi Pasanen have been the project leaders of this amazing project. 

We are so happy that we could be here right now and see the outcome of everyones hard work. 

Right now the original and the reconstruction is exhibit in the same room. Don’t miss the chance to see them both together. 


Sorry for the bad quality of the photos. The original is behind glass and tricky to photograph. 

Amica & Maria 

Lödöse ID A8 randigt ylletyg/ Lödöse ID A8 striped wool fabric

Scroll down for English

Lödöse ID A8
Ullvävnad i tuskaft, nu brun i färgen, med ripsränder uppbyggd i fyra delar av tre olika färger.

Storlek: 23x 11 cm
Varp: Z-spunnen tråd, tunn, 8-9 tr/cm
Inslag: S-spunnen, något tjockare än inslaget, 7-8 tr/cm

Randen
Randen är uppbyggd av tre färger. Mörkt gulbrun, röd, gulbrun, samt mörkt gulbrun. Randen är relativt grov. Sammanlagt består den av 26 trådar som tillsammans blir 1,9 cm. Därefter kommer ett tuskaftsparti och en ny rand är invävd efter 6,2 cm.
6 tr mörk gulbrun
8 tr röd
6 tr gulbrun
6 tr mörk gulbrun

Kommentar
Fragmentet är något ruggat på den ena sidan. Fragmentet kommer ur de medeltida stadslagren i Lödöse. Det är inte närmre daterat än så, men en jämförelse med andra likartade fynd placerar tyget runt 1300-talet.

 

Lödöse ID A8
Wool weave in plain weave, now brown in color, with stripes woven in double tabby, buildup in four parts of three different colours.

Size: 23x 11 cm
Warp: Z-spun thread, thin, 8-9 tr / cm
Weft: S-spun, slightly thicker than the weft, 7-8 tr / cm

The stripe
The stripe is made up of three colours. Dark yellowish brown, red, yellowish and dark yellowish brown. The stripe is relatively rough. In total it consists of 26 threads which together measures 1.9 cm. Thereafter a plain weave  for 6,2 cm before the new stripe starts again.
6 tr. dark yellowish brown
8 tr. red
6 tr. yellowish
6 tr. dark yellowish brown

Comment
The fragment is slightly fulled on one side. The fragment comes from the city material of the medieval town  Lödöse. It is not dated closer than that, but a comparison with other similar findings place the fabric around the 1300s.
/
Amica and Maria

Opus Anglicanum

Historical textiles meet textile historian Ingela Wahlberg at Victorian& Albert museum in London to see the exhibition Opus Anglicanum together.  Ingela have been guiding us around the exhibition all day and we are, and five hours later, still here.

Opus Anglicanum is a group of embroidery produced in England during the middle ages. Typical for the style is for liturgical use and shows biblical scenes, saints, bishops, scrolls, heraldic beasts and much more.  Materials used is floss silk, metal threads (both gold and silver), sometimes highlighting with tiny (!!) fresh water pearls. Embroidered on silk, compound twill, velvet or linen. If they are embroidered on linen the whole surface is covered with stitches. If they today show some linen, it is because the silk stitches have worn off. The most common techniques are underside couching and split stitch.

We will come back to the items exhibit here and give you a full report. The exhibition have got a photo restriction so we can’t share any photos from it.

The exhibition will be open until 5 February 2017 and we STRONGLY recommend you to go and se it. Last time some of these items were exhibit was in 1963 and before that 1905. So… it’s a once in a lifetime opportunity!

Ingela, Amica, Maria

 

Tidskapseln/ The time capsule/ La capsula del tempo

Scroll down for English and Italian
English translation- Lindemark text

Tidskapseln
Ibland händer saker som man har svårt att tro, och man måste nästan nypa sig själv i armen, för att förstå att det man just varit med om verkligen har hänt.

Vi har fått privilegiet att analysera ett hittills helt okänt fyndmaterial. Tack vare ett par privatpersoner har ett världsunikt textilmaterial från senmedeltiden och den tidiga renässansen blivit tillgängligt. Personerna i fråga har valt att vara anonyma, vilket vi respekterar. Det är också villkoret för att vi ska kunna publicera dokumentation rörande textilierna.

Textilfynden kommer från ett italienskt slott, där de råkat bevaras i en trossbotten. Proveniensen är bekräftad, men har inte möjlighet att gå ut med exakta uppgifter i dagsläget. Vi förstår att ni kommer att vilja veta mer om detta, men vi ber er att respektera ägarnas önskemål.

Samlingen består av ett stort antal fynd, som till stor del utgörs av kasserade plagg och inredningstextilier. Det som gör samlingen unik är att den är innehåller många typer av textilier som normalt inte finns bevarade. Textilierna har kasserats mellan 1470 och 1540. En del av materialet är med andra ord sannolikt äldre än så.

Under våren 2016 fick vi möjlighet att se undersöka materialet, och vi kan bara konstatera att det är av stor betydelse, och kommer att räta ut en del frågetecken. Det kommer också att ge en fylligare bild av textilier i Italien under denna tidsperiod.

Eftersom intresset kommer att vara stort i Italien kommer vi från och med nu att samarbeta med Anna Attliani www.tacuinummedievale.blogspot.it för att kunna publicera alla texter som rör de aktuella fynden på både engelska, italienska och på svenska. Vi förstår att ni är otroligt nyfikna och vill veta mer om detta.
Amica, Maria, Anna

The time capsule
Sometimes, things happen that are hard to believe, and we almost have to pinch ourselves to understand that what we have just been part of really happened.

We have had the privilege to analyze an historical find that is hitherto completely unknown. Thanks to the initiative of a few individuals, a unique collection of textiles from the late Middle Ages and the early Renaissance have been saved for posterity. The people behind this effort have chosen to remain anonymous, a wish that we will respect, and also the condition for publication of any documentation relating to the textiles in question.

The textiles have been preserved underneath the floor boards of an Italian castle. Their provenance is confirmed, but we can’t reveal any exact data at the moment. We understand that you will want to know more about this, but we ask you to respect the owners’ wishes.

The collection consists of a wide range of finds, and is largely made up of discarded clothes and interior textiles. What makes the collection unique is that it consists of a great many textiles of a kind that is not usually preserved. The textiles have been discarded between  1470 and 1540. This means that part of the collection can be older still.
In the spring of 2016, we had an opportunity to look at the material, and we can only conclude that it is of great importance, and will answer some questions. Eventually it will provide a better understanding of textiles in Italy during the period in question.

As the Italian interest will be great, we are now collaborating with Anna Attiliani www.tacuinummedievale.blogspot.it to be able to publish all the texts relating to the finds in English, Italian and Swedish. We understand that you are incredibly curious and want to know more about this.
Amica, Maria, Anna

La capsula del tempo

A volte, succedono cose difficili da credere, tanto da doverci dare un pizzicotto per renderci conto che ciò a cui abbiamo appena assistito è accaduto veramente. Abbiamo avuto il privilegio di analizzare dei reperti storici che, fino a questo momento, erano completamente sconosciuti. Grazie all’iniziativa di alcune persone, una collezione unica di tessuti del tardo Medioevo e dei primi anni del Rinascimento è stata salvata per i posteri. Le persone dietro questa impresa hanno chiesto di rimanere anonimi, un desiderio che rispetteremo e che è anche la condizione posta per la nostra pubblicazione del materiale relativo a questi tessuti.

I tessuti si sono conservati sotto le tavole del pavimento di un castello italiano. La loro provenienza è confermata, ma non possiamo rivelare nessun dato preciso al momento. Comprendiamo che vorrete saperne di più, ma vi chiediamo di rispettare la volontà dei proprietari. La collezione consiste in una grande varietà di ritrovamenti, ed è in gran parte composta da abiti scartati e da tessuti d’arredamento. Ciò che rende la collezione unica è il fatto che sia composta da una grande quantità di tessuti di una tipologia che normalmente non è conservata. I tessuti sono stati scartati tra il 1470 e il 1540: questo significa che una parte della collezione può anche essere più antica.

Nella primavera del 2016, abbiamo avuto l’opportunità di vedere il materiale: possiamo solo concludere che è di grandissima importanza e che può portare la risposta ad alcune domande. Alla fine, sarà in grado di contribuire a una migliore conoscenza dei manufatti tessili in Italia durante il periodo in questione. Dal momento che l’interesse in Italia sarà grande, collaboriamo con Anna Attiliani (www.tacuinummedievale.blogspot.it) per poter pubblicare tutti i testi relativi ai reperti in inglese, italiano e svedese.
Comprendiamo che siete incredibilmente curiosi e che volete saperne di più.
Amica, Maria, Anna

Maskutäcket / The Masku coverlet

Vi har precis kommit hem från Finland och Nationalmuseum i Helsingfors. Tillsammans med Elina Sojonen, Neulakko, och Mervi Pasanen, Hibernaatio, har vi fått förmånen att analysera Maskutäcket. Maskutäcket kommer att rekonstrueras och vi ser fram emot att få följa arbetet hos våra finska kollegor. Man kan följa museets instagramkonto: kansallismuseo för information och givetvis bloggarna ovan.

maskuanalys

 Photos: Mervi Pasanen

English

 We have just arrived home from Finland and the National Museum in Helsinki. Together with Elina Sojonen, Neulakko and Mervi Pasanen, Hibernaatio, we have been privileged to analyze the coverlet from Masku. The Masku coverlet will be reconstructed and we look forward to following the work of our Finnish colleagues. One can follow the museum’s instagram: kansallismuseo for information and of course both bloggers above.

 

Att återskapa två guldskinnstäcken/ To recreate two inlaid woolen coverlets

English within the text

Att återskapa guldskinnstäcken
Det finns en grupp textilier som har bevarats från medeltiden som oftast benämns som intarsiabroderi, mosaikbroderi eller guldskinnsbroderi. Textilierna har alla bevarats i olika kyrkor, från Småland i söder till Hälsingland i norr. Historiska museet i Stockholm förvaltar en stor del av dessa textilier.
Dalhemstäcket och Skepptunatäcket är uppkallade efter de kyrkor de hittats i. De syddes båda i slutet av 1400-talet och användes då troligen som altarbeklädnader.

English
Recreating gold leather coverlets

There is a group of textiles that have survived from the Middle Ages which is usually referred to as intarsia embroidery, mosaic embroidery and woollen coverlets in inlay technique with gilt leather strips. The fabrics have all been preserved in various churches, from Småland in the south to Hälsingland in the north. Historiska museet in Stockholm manages a large part of these textiles.
Dalhem coverlet and Skepptuna coverlet are named after the churches they were found in. They both were sewn in the late 1400s and was probably used as altar coverings.

Varför rekonstruera två täcken?
Vi har under en längre tid diskuterat hur spännande det hade varit att få se hur Dalhemstäcket och Skepptunatäcket såg ut då de var nya. Vi diskuterade vad det var som gjorde att man blir så glad när man ser dem. Vad är det i uttrycket som gör dem så intressanta?
Vi kom fram till att det var att alla rutor är olika och har en egen personlighet. Vi tänkte att det måste varit flera olika personer som sytt dessa och att alla som sytt har tolkat just sitt mönster på sitt eget sätt.

Vi tänker oss att de som sydde täckena från början har tittat på en existerande textil eller hämtat inspiration från exempelvis golvtegel, men att man sedan har jobbat med sin egen bild, sin egna ruta, utifrån minnet. Detta har gett variationer. Det är också tydligt att vissa djur aldrig har setts av den som sydde, utan att den personen helt klart jobbade med en minnesbild av ett djur. Vi vet med säkerhet att ingen i Sverige under medeltiden hade sett en enhörning, förmodligen inte heller ett lejon 🙂

En annan aspekt är att när vi tittat på originalen så syns det tydligt att de som sydde broderierna har använt flera olika tyger, både tuskaft och kypert med lite olika täthet och valkningsgrad. Vissa bitar är skarvade och vissa bitar är lagda på skrå. Ett visst mått av återbruk verkar ha förekommit.

När idén att rekonstruera ett täcke började växa fram ville vi fråga om fler personer ville vara med, både för att vi inte skulle hinna sy allt själv under en överskådlig framtid, men framförallt för att vi trodde att fler händer skulle ge en bättre bild av täckenas uttryck och själ. Därför skickade vi ut frågan till människor som vi visste var intresserade av medeltiden, av att brodera eller intresserade av historiska textilier. Vi blev väldigt glatt överraskade att i princip alla svarade ja, och plötsligt stod vi där med en stor grupp människor på 28 personer som ville sy. Vi bestämde då att vi skulle göra två täcken, både Skepptunatäcket och Dalhemstäcket. Båda täckena består totalt av 44 olika bitar varav 43 av bitarna har någon form av broderi på sig.

Vi var båda väldigt bestämda på att det viktigaste varit att fånga uttrycket av täckena och inte att göra exakta kopior av originalen! Vi ville också att de skulle se ut som när de var nygjorda och det var viktigt för oss att arbeta med rätt material och att färgerna på tygerna färgades in med växtfärger som motsvarade medeltidens alternativ.

English
Why reconstruct two coverlets?
We have for some time been discussing how exciting it had been to see how the Dalhem and Skepptuna coverlets looked like when they were brand new and shiny.
We discussed what it is that makes you so happy when you see them. What is it in the expression that makes them so interesting?
We concluded that it was that all the squares are different and have their own personality. We thought that there must have been several people who sewed them and interpreted the pattern in their own way.

We think that those who sewed the coverlets initially looked at an existing textile or were inspired by, for example, floor tiles, but worked with their own image, their own square, based on the memory of that . This has given variations on the theme. It is also clear that some animals have never been seen by the seamstress, the person clearly worked with a memory of an animal. We know with certainty that no one in Sweden during the Middle Ages had seen a unicorn, probably not even a lion 🙂

Another aspect is that when we looked at the originals, it clearly showed that those who stitched the embroidery used several different fabrics, both plain weave and twill with slightly different density, and differently fulled. Some pieces are spliced and some pieces are laid out on the bias. A certain amount of recycling seems to have occurred.

When the idea to reconstruct the coverlets began to emerge, we wanted to ask if more people wanted to be part of the project. Both because we would not have time to sew everything ourselves for the foreseeable future, but above all, because we thought that more hands would give a better picture of the coverlets expressions and soul. Therefore, we sent out the question to people we knew were interested in the Middle Ages, interested in embroidery or interested in historic textiles. We were very pleasantly surprised that almost all said yes, and suddenly we were standing there with a large group of 28 people who wanted to sew. We then decided that we would make two coverlets , both Skepptuna and Dalhem. Both the coverlets are made of a total of 44 different pieces of which 43 have some form of embroidery on them.

We were both very determined that the most important thing was to capture the expression of the coverlets and not to make exact copies of the originals! We also wanted them to look like when they were freshly made and it was important for us to work with the right materials and the colors of the fabrics, dyed with vegetable dyes corresponding to medieval dyes.

Sömnadstekniken
Principen är enkel, två tygbitar av olika färg läggs på varandra, en mönsterform (i detta fall ett djur) skärs ut genom de båda tygerna. Därefter byter de utskurna djuren plats, så att det röda djuret kommer mot den blå bakgrunden och tvärt om. De fogas samman, med lintråd, kant i kant med kaststyng. Över sammanfogningen läggs sedan en smal remsa av tillskuret förgyllt läder. Läderremsor används också som dekor på övriga ytor och broderas då som läggsöm, det vill säga guldremsan ligger på ytan och lintråden sys då över remsan och genom tyget och på så sätt hålls remsan fast på sin plats.

English
Sewing technique
The principle is simple, a template (in this case an animal) is cut out from two pieces of fabric of different colour. Then the cut-out animals changes place, so that the red animal will lie in the blue background, and vice versa. They are joined with linen thread, with whipping stitches. Over the stitches a narrow strip of gilded leather is sewn . Leather strips are also used as decoration on other surfaces. The gilded leather strips are worked with a couching stitch, that is, the gold strip is laid on the surface and sewn with linen thread over the strip and through the fabric and thus the strip is held firmly in place.

Färgning och materialval
Eftersom originalen visar att de var sydda av olika tygkvalitéer, både tuskaft och kypert beställde vi vita ylletyger i olika kvalitéer för att kunna växtfärga dessa. För att bibehålla dynamiken i täckena så har vi färgat tygerna i tillskurna bitar och i olika färgbad för att få lite nyansskillnader på bitarna.
Det röda är färgat med krapp, det blå är färgat indigo och därefter överfärgat med valnötsskal för att få fram en mörkare nyans. Det gröna är färgat med vau och överfärgat med indigo. Vi har medvetet valt att göra den gröna mer grön än originalen, som har en tydlig blågrön ton. Detta för att gul färg generellt bevaras sämre än blått, vilket gör att den har försvunnit och därför har den blå blivit mer dominant på originaltäckena. Originalen är inte färgade med indigo utan med vejde.  Av kostnadsskäl valde vi indigo, då man inte med blotta ögat kan skilja dessa färgpigment åt. Förgyllt läder, guldskinn, beställdes från England. Detta skars i tunna remsor ca 1,7–2,0 mm breda för att användas till dekoren.

English
Dyeing and materials
Since the originals show that they were sewn from various fabric qualities, both plain weave and twill, we ordered white woolen fabrics in different qualities to be able to plant dye these. To maintain the dynamic of the coverlets we dyed the fabrics in cut pieces and in different dye vats to get some variations of dyes on the pieces.
The red is dyed with madder, the blue is dyed with indigo and subsequently dyed with walnut shells to produce a darker shade. The green is dyed with reseda and over dyed with indigo. We have deliberately chosen to make the green more green than the originals, which has a clear blue-green tone. Yellow colour is generally less well preserved than blue, which means that it has been lost over time and therefore the blue becomes more dominant on the originals. The originals are not dyed with indigo, but with woad. For cost reasons we chose indigo, since you can not tell these pigments apart by eye. Gilded leather was ordered from England. This was cut into thin strips approximately 1.7-2.0 mm wide and used for decorations.

Processen
Första steget var att rita upp alla rutor med alla de olika djurfigurerna i rätt storlek. Därefter hade vi uppstartsträff med alla som skulle delta i projektet, på Historiska museet, och tittade på originalen. Vi gick igenom kontexten för täckena samt sydde ett litet prov. Vid träff nummer två fick alla välja vilket djur eller vilken bård man ville rekonstruera. Alla deltagare valde en ruta, antingen från Dalhemstäcket eller ett par av djurrutorna från Skepptunatäcket. Var och en gick till Textilkammaren på museet och ”lärde känna sitt djur” samt justerade eventuellt sin skiss mot originalet.
Vi träffades var tredje vecka på museet, då kunde besökare följa arbetes gång och ställa frågor till alla deltagarna. Däremellan träffades många av oss och broderade tillsammans.

Vi projektledare har medvetet valt att inte ge deltagarna direktiv om hur långa stygn de skulle sy med eller angett med vilket sätt de skulle överföra mönstret från skiss till tyg. Vi har också låtit alla själva studera sitt djur för att se hur det varit dekorerat med guldskinn, för att bättre bibehålla det som vi tycker är den starka känslan från originalen.

English
The process
The first step was to draw up all the squares with all the different animal figures, in the right size. After that we had the start-up meeting with all who would participate in this project at Historiska museet, and we all looked at the originals. We went through the context of the coverlets and sewed a small sample. At meeting number two everyone got to choose what animal or what border they wanted to reconstruct. All participants chose one square, either from the Dalhem coverlet or a pair of animal squares from the Skepptuna coverlet. Everyone went to the Textile chamber and “got to know their animals” and adjusted the sketch to the original.
We met every three weeks at the museum, where visitors could follow the work and ask questions to all participants. In between, many of us met and embroidered together.

We, the project leaders, have deliberately chosen not to provide participants with directives on how long they should make their stitches nor stated the manner in which they would transfer the design from sketch to fabric. We have let everyone study their animals to see how it was decorated with gilded leather, to better maintain what we think is the strong sense of the originals.

Tidsåtgång
Ett par av Skepptunatäckets djurrutor har tagit runt 40 timmar att brodera och de fyra bårderna har sammanlagt tagit runt 85 timmar. Den totala arbetstiden för Skepptunatäcket blir cirka 650 timmar inklusive montering.
En ruta på Dalhemstäcket har tagit runt 50 timmar att brodera. De tre broderade bårderna, den fjärde bården saknar dekorationer,  på Dalhemstäcket har sammanlagt tagit runt 100 timmar. Den totala arbetstiden för Dalhemstäcket blir cirka 750 timmar inklusive montering.

Utöver sömnaden så har det tagit 32 timmar att färga tygerna som använts. Uppritningen av täckenas första skisser har tagit 32 timmar. Arbetet med att skära guldremsor till de båda täckena har tagit omkring 16 timmar.

Totalt har vi lagt ner ungefär 1480 timmar. Detta motsvarar 185 hela arbetsdagar för en person. Troligtvis skulle det kunna gå att utföra detta på kortare tid om man var en eller två som arbetade med detta på heltid. Man skulle då kunna planera sin arbetstid på ett effektivt sätt och man skulle dra större nytta av den upptränade hantverksskickligheten. Vår reflektion är att hela uttrycket skulle förlora på att vara tillverkade av så få personer då utseende skulle bli för homogent. När vi har studerat originalen så har olika rutor så pass olika karaktär,  att det känns som att det är olika personer som har sytt dem. Man har troligt inte varit 28 personer, men vi tror att det bör ha varit sex eller fler personer per täcke.

English
Time 
A pair of Skepptuna coverlet squares animals have taken around 40 hours to embroider and the four borders have taken a total of approximately 85 hours. The total working hours for the Skepptuna coverlet add up to about 650 hours, including sewing them together. A square of Dalhem coverlet has taken around 50 hours to embroider. The three embroidered borders, the fourth border lacks decorations, on the Dalhem coverlet has taken a total of approximately 100 hours. The total working hours for the Dalhem coverlet come to about 750 hours, including sewing them together.

In addition to sewing it has taken 32 hours to dye the fabrics used. Drawing the first sketches have taken 32 hours. Efforts to cut the gold strips for both the coverlets have taken about 16 hours.

In total, we spent about 1480 hours. This is equivalent to 185 full working days for one person. Most likely it would be possible to accomplish this in less time if it was done by one or two persons working full time. They would then be able to plan their time effectively and they could take greater advantage of the trained craftsmanship. Our reflection is that the entire expression of the coverlets would get lost by being made by so few people, they would then look too homogeneous. When we studied the originals the squares looked so differently from each other, making it feel like there were different people who have sewn them. It has probably not been 28 people, but we think there should have been six people or more per coverlet.

Detaljerna
De som komponerade textilierna ursprungligen visste att utnyttja dramaturgin i kompositionen. När djuret först var ihopsytt såg det inte mycket ut för världen. När dekorationen kom på, väcktes djuret till liv. När de vita detaljerna och eventuella ögon och munnar kom till lyfte djuren till en helt annan nivå. Detaljerna är oerhört viktiga för helheten. Täckena är gjorda för att synas på håll och i levande ljus, då kommer guldet till sin rätt. Styrkan i kompositionen är också verkan av flera olika djur och att det finns en variation bland rutorna. Det gör att intresset hålls vid liv längre tid, nya saker upptäcks allt eftersom, den avslöjar vissa saker på håll och andra när du kommer närmre.

English
The details
Those who composed the coverlets originally knew how to use the drama of the composition. When the animals were first sewn they didn’t look like much of a thing. When the decoration was added it brought the animal to life. When the white details, the eyes and mouths came to raise the animals to an entirely different level. The details are extremely important for the whole expression. The coverlets are made to be seen from a distance and in candlelight, then the gold will lift the compostion. The strength of the composition is also the effect of several different animals and that there is a variation among the squares. This means that the interest is kept alive longer, new things are discovered as it reveals some things from a distance and some when you get closer.

Det färdiga arbetet
Att rekonstruera historiska textilier handlar, förutom glädjen att få uppleva textilierna i nyskick, om att lära sig att se detaljer, öva upp en hantverksskicklighet och få en känsla för medeltidens formspråk. Att vi har varit så många har också inneburit att vi har diskuterat tillvägagångssätt, uttryck, formdetaljer och utbytt erfarenheter och reflektioner.  Man tycker att man är noggrann vid arbetets start men alla har upptäckt nya detaljer under arbetets gång. Den erfarenhet som vi alla gjort har givit oss en fördjupad blick för medeltida textilier och tillverkningssätt.

När vi har sett på Dalhemstäcket så är vår reflektion att alla djuren hör ihop med andra halvan av paret och att de båda i paret finns med på täcket.
När det kommer till Skepptunatäcket så är det flera av djuren som inte stämmer med det djur som skulle vara det andra djuret i paret, vilket har fått oss att fundera på om det eventuellt ursprungligen skulle kunna finnas ytterligare ett täcke som tillverkats samtidigt.

Det har varit kul att se engagemanget och glädjen hos alla som har varit med och sytt. Projektet hade inte gått att genomföra utan allas arbetsinsats. Vi vill därför tacka alla inblandade och vi är övertygade om att resultatet har blivit så pass lyckat för att vi har varit många som har hjälpts åt.
/ Amica och Maria

English
The finished work
To reconstruct historical textiles is, except the pleasure to experience the textiles in mint condition, about learning to see the details, practicing a skill and get a feel for the medieval idiom. The fact that we have been so many has meant that we have been discussing approaches, expression, form details and exchanged experiences and reflections. You might think that you are careful when starting work, but everyone has discovered new details during the work. The experience that we have all done has given us an in-depth look of medieval textiles and production methods.

As we have seen in the Dalhem coverlet, all the animals come in pairs, due to the way they are cut out initially, and both versions of the pair are on the coverlet. When it comes to the Skepptuna coverlet, some of the animals are not a matched pair, the animal that would be the second animal in the pair is not present, which has led us to consider whether initially it could be on another coverlet, manufactured simultaneously.

It’s been fun to see the commitment and joy of all who have been involved and sewn. The project had not been possible without everyone’s effort. We want to thank everyone involved and we are confident that the results have been so successful that we have been many who have helped out.
/ Amica and Maria

 

Rekonstruktionerna kan ses på Historiska museet tills mitten på juli./
The reconstruction can be seen at the Historical Museum until mid-July.
Bilder från vernissagen. Pictures of the opening.
Photos: Jonas Evertsson

Projektgrupp/ Project group
Agnes Bohman Boyle
Anders Klintholm Lilliehöök
Anna Malmborg
Anna Odlinge
Anna Sönsteby Lilliehöök
Amica Sundström
Barbro Bornsäter Mellbin
Elin Jantze
Eva Eriksson
Fia Makalös Lindblom
Hannah Ström
Ida Berg
Ingela Wahlberg
Kerstin Petersson
Khelan Butén
Lena Dahren
Lia de Thornegge
Linnea Vennström
Magdalena Fick
Maria Fransson
Maria Neijman
Sofia Berg
Thérèse Pettersson
René Guthof
Tove Kluge
Ulrika Mårtensson
Vea Collins
Ylva Nellmar

Kypert / Twill

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Swedish
Kypert
Kypert är den andra av våra 3 grundbindningar. Minsta antalet skaft som kan användas är 3, men rapporten kan vara hur stor som helst. Det är antalet skaft i vävstolen som utgör begränsningen. Den vanligaste formen är 2/2 kypert – en så kallad fyrskaftskypert, dvs en liksidig kypert där tråden binder över två trådar under två trådar, och nästa tråd binder likadant, men är förskjuten uppåt eller nedåt ett steg så att tyget får ett karaktäristiskt diagonalmönster. Denna form är den vanligare, och i Sverige dyker den upp under järnåldern.

English
Twill
Twill is the second of the three basic bindings. The minimum number of shafts used is 3, but the report has no limit. It is the number of shafts in the loom that set the limit. The most common form is 2/2 twill called a four-shaft twill, that is, an equilateral twill where the thread binds over two threads and under two threads, and the next thread binds in the same way, but is adjusted one step up or down to create a characteristic diagonal pattern in the fabric. This is the most common form, and in Sweden, it appears during the Iron Age.

Swedish
3-skaftskypert
, 1/2 kypert, som är den kypert som har minst mönsterrapport kan aldrig vara liksidig, eftersom den är konstruerad på 3 skaft. Denna kypert blir mycket vanlig under äldre medeltid, medan 2/2 kypert är vanligt förekommande oavsett tidsperiod.

I en 3-skaftskypert har den ena sidan alltid fler synliga varptrådar, och den andra sidan har fler synliga inslagstrådar, vilket gör att denna kypert är lite svår att känna igen. På ena sidan kommer man att se en karaktäristisk diagonalrand, men på den andra sidan är tyget förvillande likt tuskaft.

English
3-shaft twill, 1/2 twill, which is the smallest twill pattern, can never report, as it is designed on three shafts, to be equilateral. This twill becomes very common during the early Middle Ages, but the 2/2 twill is common regardless of time period.

In a 3-shaft twill, one side will always display more visible warp treads, while the other side displays more visible weft threads, which makes this type of twill a bit tricky to recognize. On one side, there is the characteristic diagonal stripe, while on the other side, the fabric is very similar to a plain weave.

Swedish
2/2 kypert kan man välja att göra oliksidig, då som en 1/3 kypert eller en 3/1 kypert. Detta brukar man kalla för varp- eller inslagseffekt. Detta är inte vanligt under förhistorien och inte heller i det medeltida fyndmaterialet. Men det förekommer i mer exklusiva tyger där man utnyttjar varp- och inslagseffekt för att skapa mönster.

English
2/2 twill can be made unequal, that is, as a 1/3 twill weave or a 3/1 twill. This is usually known as warp- or weft effect. This is not commonly occurring in in prehistoric finds, nor in finds from the Middle Ages. But there are some exclusive fabrics that use warp and weft effects to create patterns.

Swedish
Kyperten är ett lösare bundet tyg än tuskaft och blir därför lite lösare och mjukare. Kypert är mer elastiskt, framförallt i diagonalriktningen, ”på skrådden”. Inga tyger är egentligen speciellt elastiska i varp och inslagsriktning, men på skrådden är de mer elastiska.

Kypert i sin grundform har en tydlig diagonallinje, som man kan vrida på för att skapa mönster. Om man vänder solvningen så får man ett spetsmönster. På samma sätt kan man få spetsmönster i längdriktningen. Kombinerar man dessa effekter kan man få ett rombmönster. Under järnåldern förekommer något vi kallar för bruten omkastad kypert. Där har man i vändningen hoppat över ett antal steg, oftast 2, för att inte få en längre flottering i vändningen. När man gör rombmönster i bruten omkastad kypert så kallas denna för diamantkypert. Gör man mönster bara i inslagsriktingen kallas detta för fiskbensmönstring. Diamantkyperten, som ett regelbundet mönster, dyker upp under romersk järnålder. Men bruten omkastad kypert förekommer redan under förromersk järnålder: Gerumsmanteln är ett exempel på detta. I samband med att 3-skafts kyperten blir populär, så förekommer också rombmönster där man inte har brutit i vändningen. Dessa kallas för gåsögon, dock skiljer sig från det moderna gåsögat eftersom dessa är vävda i 3-skafts kypert.

Idag skulle man säga att den enklaste varianten av omkastad kypert är korskypert. Men man får vänta några hundra år till innan den gör sig gällande i det historiska materialet. Idag karaktäriserar vi alla brutna omkastade kypertvariationer som härledningar av kypert.

English
Twill is more loosely bound than plain weave fabric, and therefore it becomes a little more loose and soft. Twill is more elastic, especially on the bias. No fabric is really very elastic in the directions of the warp and weft, but more so on the bias.

Twill, in its basic form displays a clear diagonal line, which may be turned to create patterns. If turning the treading of the heddles, a V pattern emerges. Similarly, one can get in the longitudinal direction. When combining these, a diamond pattern is achieved. From the Iron Age, there are finds of what we call broken reversed twill. To avoid long floats in the turns, usually two heddles where skipped.  When you make a diamond pattern in broken reversed twill, is is called diamond twill. If the pattern is only visible in the weft direction, this is called herringbone. Diamond twill occurs regularly in finds from the Roman Iron Age. Broken twill is reversed during the pre-Roman Iron Age, of which the Gerum cloak is an example.

In conjunction with the increased popularity of 3-shaft twill, diamond patterns occurs, but without the broken reversed twill. These are called goose eyes and they differ from the modern goose eyes as these are woven in 3-shed twill.

Today, we might say that the simplest reverse twill is broken twill. But it takes a few centuries before this manifests in the historical material. Today, we characterize all broken reversed twills as twill derivations.


Swedish
Fram till och med medeltiden är de kypertfragment som finns bevarade nästan uteslutande i ull. Dock finns det en grupp med vävnader gjorda i linne. Dessa utgör vad vi kallar för en kypertvariation, och här har man skapat en större mönsterrapport genom att vrida och vända på kypertdiagonalen. Det är intressant att de mönster som kypertvariationen ger återfinns i andra bindningar, exempelvis droppdräll.

English
Until the Middle Ages, the extant twill fragments that are preserved are almost entirely made of wool. However, there is a group of fabrics made of linen. These are what we call twill variations, where the weavers have achieved a larger pattern repeat by twisting and turning the twill line. It is interesting that the pattern yielded by the twill variation is found in other bindings, such as huckaback.

Historical textiles ❤ twill
/ Amica and Maria

Ett tunt brickvävt band från Stockholm/ A thin tablet woven band from Stockholm

Scroll down for English
Här kommer ett tunt brickvävt band från Stockholm. Bandet kommer från samma kvarter som detta tyg.

Landskap Uppland
Kvarter Svalan
Anläggningtyp Stadsmaterial
Fyndkategori Textilfragment
Datering Medeltid
Storlek 20cm x0,5cm
Material Textil
Fiber 1 Ull
Fiber 2 Ull
Spinnriktining 1 S-tvinnat
Spinnriktining 2 S-tvinnat
Trådantal/cm 1 ?
Trådantal/ cm 2 22-23tr/cm
Bindning Enkelställda brickor
Mönster Tunna kanter, grovt mittparti
Stadkant Nej
Färg Mörkt brun
Visuellt intryck Tunt brickvävt band med tunt garn på sidorna och grovt garn i mitten. Inslaget syns som öglor i kanten.
Kommentarer Då inslaget ligger som öglor i kanten finns misstanke om att det har funnits ett annat garn i ytterkant men att detta garn har brutits ner i jorden. Vilket skulle kunna indikera på att det garnet varit av ett annat material än ull, möjligen lin. Då vridningen på garnet på brickan i mitten av bandet har en längre flottering än garnet på sidobrickorna så föreligger det en möjlighet att denna bricka endast är trädd i 2 hål.

Here, a thin tablet woven band from Stockholm. The band comes from the same block as this fabric.

Landscape Uppland
Street block Svalan
Facility type City material
Finds category Textile fragment
Dating Medieval
Size 20cm x0,5cm
Material Textile
Fiber 1 Wool
Fiber 2 Wool
Spin direction 1 S-twisted
Spin direction 2 S-twisted
Tread count/ cm -1 ?
Tread count/ cm -2 23-23tr/cm
Binding Single placed tablets
Pattern Thin at sides, think in the middle
Selvedge No
Color Dark brown
Visual impression Thin tablet woven band with thin yarn at the sides and thick yarn in the middle. There are visible weft loops at the edges.
Comments Since there are weft loops at the edge, we might suspect that there used to be another yarn in the edge, but that it has disappeared in the earth. Which could indicate that this yarn was of another material than wool. Then the twist of the yarn from the tablet in the middle of the band has longer floats than the yarn from the side tablets, so it is possible that only two holes of the center tablet were threaded.

 

Skoklosterdynan SHM 24690/ The Skokloster cushion SHM 24690

Scroll down for English. 
Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Denna textil kommer från Skokloster kyrka i Uppland. Idag finns den i samlingen på Historiska Museet i Stockholm, där den också är utställd. SHM 24690, fid 96344

Den här typen av broderi kallas ofta i litteraturen för guldstickstäcken, guldskinnstäcken eller intarsiabroderi. Dessa täcken är likartat uppbyggda, oftast med två färger, men de förekommer också i tre färger. Ett fåtal broderier finns med fler färger än tre.

Tillverkningsprocessen är enkel och genial. Två olikfärgade ylletyger, i detta fall rött och blått, läggs på varandra. Mönstret ritas upp och skärs sedan ut genom båda tygerna. Man erhåller då två identiska utklippta bitar. Därefter låter man dessa bitar byta plats med varandra och så sys de fast, kant i kant, på det i färg avvikande bottentyget.

Mönsterdelarna är hopsydda med lintråd. En kastsöm håller samman de olika tygstyckena. Över skarven sys en förgylld läderremsa fast – härifrån kommer namnet guldstickstäcke. Förgyllda läderremsor kan också appliceras som dekoration på andra ställen på tyget än över en söm.

Skoklosterdynan har fyra hela rutor bevarade, men i ena sidan syns rester av ytterligare en rutrad. Därför är det troligt att dynan från början varit ett täcke. Idag mäter den 90×80 cm.

Det som fascinerar är att man har tagit många olika tygbitar och omsorgsfullt sytt ihop dessa till två större tygstycken, för att sedan kunna skära ut mönstren. Idag syns det ganska tydligt, men från början har nog de olika tygbitarna haft en mer likartad färg. Färgerna har bleknat olika med tiden.

Tygerna i Skoklosterdynan är tuskaftsvävda ylletyger. De är valkade så att de inte repar sig i kanterna. Ståndarna och den ljusa blomman i mitten är påsydda som en applikation, där tyget är av vitt halvylle.

Dynan/täcket dateras till slutet av medeltiden.

Photos: Gabriel Hilldebrant, SHM

This textile item comes from Skokloster Church in Uppland. Today, it is part of the collections of the Swedish History Museum in Stockholm, where it is displayed. SHM 24690, fid 96344

This kind of embroidery is often referred to as intarsia embroidery, or, in the Swedish literature, gilt stitch quilts, or gilt leather quilts. They are of a similar design, mostly of a bi-color construction, but sometimes, three colors are used. There are a few extant examples of more than three colors.

The method is simple and ingenious. Two woolen cloths of different colors, in this case red and blue, are placed on top of each other. The pattern is then copied onto and cut from both pieces at once. The result is two identical pattern pieces. They switch places and the pattern pieces are then sewn onto the base fabric of the other color.

The pattern pieces are sewn together with linen thread. A line of whipstitches hold the various fabric pieces together. Over the joint, a gilt leather strip is attached, hence the name. Gilt leather strips may be stitched onto the work in other places too, not just over the joints.

The Skokloster cushion has four complete squares preserved, but on one side are traces of another row of squares. It is likely, therefore, that the cushion was originally a quilt. Today, it measures 90×80 cm.

What’s fascinating is that many differend pieces of fabric have been meticulously stitched together into larger pieces, from which the pattern pieces have then been cut. Today, this is plainly visible, but originally, the various fabric pieces have likely been of a more even color. The various dyes have faded differently over time.

The fabrics used for the Skokloster cushion are tabby wools. The cloths have been fulled, to avoid fraying edges. The stamenss and the light-colored flower in the middle are made as an application, the fabric a white half wool.

The cushion/quilt is from the Late Middle Ages.

Den viktiga tråden / The crucial thread

English within the text
Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Vad är kvalitet och vad är bra kvalitet?
Kvalitet är ett väldigt relativt begrepp. Det går aldrig att diskutera utanför en kontext, utan måste alltid diskuteras i förhållande till användning och syfte. Ett tyg som lämpar sig bra som gardin kan vara en jättedålig kvalité för möbeltyg. Det man är ganska ense om är att många långa och finfibriga fibrer kan ge ett tyg av hög kvalité. I det här fallet syftar man till utseende och hållbarhet. Många finfibriga fiber tillsammans blir mer följsamma och elastiska än en tråd av motsvarande tjocklek som består av grövre fibrer. Ett tygs kvalitet och utseende beror inte på en enda sak, utan det är en mängd faktorer som samverkar:
Materialet
Konstruktionen, t ex vävbindning.
Inställningen, t ex hur många tr/cm

Även trådens utseende och hur många snoddvarv tråden har per cm påverkar slutprodukten. Detta gäller också övrig efterbehandling av tyget, t ex valkning, ruggning och impregnering. Utseendet påverkas starkt av färg, tryck eller mönster.
God kvalitet avser alltså ett tyg som är optimalt för ändamålet. 

English
What is quality – and what is good quality?
Quality is a very relative concept. It is impossible to discuss out of context, but must be considered in relation to use and purpose. A fabric that is well suited for making curtains can be a poor choice for upholstery. Many people agree that long and fine fibers can provide a fabric of high quality.
In this case, appearance and durability are taken into account. Many fine fibers held together make a more pliable and elastic thread than fewer coarser fibers forming a thread of similar thickness. A fabric’s quality and appearance does not depend on just one thing, but a variety of factors are in play:
The material
The construction, eg. binding
The setting, eg. how many tr / cm

But even the appearance of the thread and the amount of twist it has got per centimeter will affect the final product. As will other finishing of the fabric, such as fulling, napping, impregnation and so on. The finished look is strongly affected by color, print or pattern.
So when we talk about good quality, we mean a fabric that is optimized for its purpose.

Spånad
Under förhistorisk tid spanns tråden på slända. Från järnåldern och medeltiden finns fynd av sländtrissor i många olika former och storlekar och i ett flertal vikter och material. Olika typer av trådar kräver olika typer av sländtrissor. Vill man åstadkomma en tunn tråd kan sländan inte vara för tung, eftersom tråden då går av. Vill man spinna en lös och luftig tråd underlättar det att ha en slända som roterar långsammare. Se bild.
Det finns källor som tyder på att man har spunnit med långrock i Europa under medeltiden, men det finns inga belägg för att långrocken fick fäste i Sverige. Däremot vet man att spinnrocken får sitt genomslag under 1700-talet – ett stort tekniskt språng i utvecklingen, och något mycket tidsbesparande, då spinnrocken drivs med foten och dessutom sköter upplindningen av den färdiga tråden på en spole, vilket gör att man slipper avbryta arbetsprocessen hela tiden för att göra detta för hand.

Z och S?
När man spinner tråd så kan man välja att rotera fibrerna medsols eller motsols. Det gör att tråden kommer att få en diagonalriktning beroende på åt vilket håll man spunnit. I gängse litteratur kallas detta S- eller Z-spunnen tråd, beroende på vilket håll trådens diagonalriktning lutar åt.

Entrådigt eller inte?
Entrådiga garner är det absolut vanligaste i vävda tyger. Entrådigt garn är mindre arbetskrävande att producera eftersom man inte halverar garnets längd genom att tvinna det. Däremot förekommer tvåtrådigt garn i riktigt tjocka textilier, och i exempelvis brickbandsvävning där själva arbetstekniken vrider upp snodden, vilket gör att tråden till slut går av.

Tvinnar man två trådar bör man tvinna i motsatt riktning jämfört med spinnriktningen för att få ett balanserat garn. Tar man två Z-spunna trådar och tvinnar dessa får man ett S-tvinnat garn.

English
Spinning
During prehistoric times, thread was spun on a drop spindle. From the Iron Age and the Middle Ages, as from most other historical periods, there are various finds of spindle whorls of all shapes and sizes, with different weights and of different materials. Production of a variety of threads requires different types of spindle whorls. To spin a thin tread, the drop spindle must no be too heavy, since the thread won’t be able to hold its weight. To make a loose and airy yarn, the spinner might want to use a spindle that rotates more slowly. See illustration.
There are sources indicating that people have used Great Wheels for spinning in Europe in the Middle Ages, but there is no evidence that the Great Wheel gained any particular foothold in Sweden. What we do know is that during the 1700s, the spinning wheel has its breakthrough, a great technological development and a great time saver, since the rotating movement is achieved by the spinner’s foot, and the wheel handles the take-up of the finished thread on a bobbin, thus excluding the constant interruption of the spinning process to wind up the thread.

Z and S?
When spinning, a spinner can choose to spin the thread clockwise or counterclockwise. This means that the thread will have a visible diagonal fiber alignment, depending on the direction in which the thread is spun. In current literature, this is known as S- or Z- spun thread, depending on the leaning direction of the fibers.

Singles or not?
Singles are the most commonly used threads for weaving. This is not surprising, since no yardage or labor is lost in the plying. However, two-ply warp and weft occurs in really thick fabrics and also in tablet weaving, where the rotation of the tablets unwinds the twist, and eventually makes the yarn drift apart.

Plying is generally done in the opposite direction of spinning, to achieve a balanced yarn. Two Z-spun singles plied together make an S-plied yarn.

Snoddvarv
När man spinner så ger rotationen snoddvarv på tråden, och dessa brukar räknas per meter. Ju fler snoddvarv/m, desto hårdare blir garnet. Dagens maskinspunna trådar ligger på omkring 300 snoddvarv/m, vilket i regel är alldeles för lite om man tittar på äldre textilier. Antalet snoddvarv påverkar i hög grad tygers utseende och kvalitet. Om man skall göra rekonstruktioner, är det värt att ”spinna på” tråden, dvs ge den ytterligare snodd, för att få fler snoddvarv per m. Dagens trådar saknar många likheter med tråd så som den vanligen såg ut förr. Trådens utseende påverkar i hög grad hur slutprodukten kommer att te sig. Detta har större inverkan än om tråden är Z- eller S- spunnen. Endast då det gäller spinnmönstrade textilier från t ex. järnåldern har snoddriktningen någon större betydelse. Intressant är dock att under medeltiden blir det i princip regel med z-spunnen tråd i varpen och s-spunnen i inslaget. Det är intressant att fundera kring hur detta kommer sig.

Vävens utseende påverkas mycket av att den z-spunna varpen skall vara hårdare spunnen och tätare än inslaget, vilket i regel är lösare spunnet och inte heller har lika många trådar per cm. Likaså påverkas vävens utseende beroende på om man väljer 1-trådigt eller 2-trådigt garn. I de medeltida rekonstruktioner som vi gjort, har vi gjort avkall på snoddriktningen.

English
During the spinning process, the rotation twists the thread, and the twist is measured per inch or cm. The more TPI, the harder the thread becomes. Today, machine spun threads have about 3 twists/cm. Compared with older textiles, this is usually far too low. The amount of twist greatly affects the appearance and quality of the fabric. If one is to make reconstructions, it is worth to work the machine spun thread to get more twists per m. This can be achieved by running the thread once more through a spinning wheel. Today’s thread corresponds poorly to extant historical threads. The thread’s appearance greatly affects the look of the finished product. This is in fact more important than whether the thread is Z- or S-spun. Only in Iron Age spinning-patterned textiles, this is of any great significance. Interestingly, it becomes something of a rule to use Z-spun warp and S-spun weft during the Middle Ages. The reasons for this are an intriguing question.

The look of a finished fabric is strongly affected by the qualities of warp and weft, the Z-spun warp generally spun harder and denser than the weft, which is often looser and has fewer threads per cm. Likewise, the look of a fabric is affected by the choice of one- or two-ply yarn. In the medieval reconstructions that we have made, we have disregarded the twist direction.

 Kardgarn eller kamgarn?
Innan ullen spinns så skall den förberedas. Det är nu man väljer om man skall framställa ett garn av kardgarnstyp eller kamgarnstyp. I ett kamgarn bör alla fibrer vara parallella, och i förberedelseprocessen använder man ullkammar. De äldsta svenska fynden av ullkammar är från järnåldern. När fibrerna ligger parallella blir tråden mer kompakt och uppfattas i regel som glansigare, och eftersom den är så tätpackad kan den inte heller binda så mycket luft, och tråden kommer inte att bli lika värmande som ett kardgarn. Tråden blir också starkare.

I ett kardgarn ligger fibrerna huller om buller, vilket gör att tråden binder mycket luft. Det finns inga fynd av kardor från medeltiden, men däremot bilder som visar kardor från denna tid.

English
Carded or combed ?
Before the wool is spun, it must be prepared. This is where you choose between woolen or worsted preparations. When making a worsted yarn, all fibers must be parallel, and for the preparation process, wool combs are used to help align the fibers. The oldest Swedish wool comb find dates from the Iron Age. When fibers are all aligned, the thread becomes more compact and perceivably shinier, and because it is so dense, it cannot hold as much air, and will not be as warm as carded yarn. The thread will also be stronger.

In a carded thread, the fibers are unaligned, which enables the thread to trap more air. There are no Medieval finds of wool carders, but there is pictorial evidence of carders from this time.

/ Amica and Maria