5000 followers on Facebook

Scroll down for English

När vi startade vår Facebooksida trodde vi aldrig att vi skulle få så många följare. Vi har precis passerat 5000 följare och vi måste fira med några häftiga historiska textilier.

Vi presenterar vår favoritdel på textiler- stadkanter. När du hittar dessa på ett gammalt tyg, så ger de väldigt viktig information om det tyget.
De talar om var som är varp och vad som är inslag. Detta är grunden i all vävning!

Därför delar vi med oss av en samling olika stadkanter. Hoppas att du gillar dom lika mycket som vi gör. Och tack för att du följer oss ❤

English
When we started our Facebook page we had no idea that we would get som many followers. We have just passed 5000 and we must celebrate with some awesome historical textiles.

We present to you out favorite part of textiles- selvages. When you find them in an old fabric,
they give really important information about that fabric.

They tell us what thread is warp and what is weft. The basic of all weaving! 

We therefor present to you a variation of selvages. Hope you like them as much as we do! And thank you for following us ❤
/Amica and Maria

All pictures Historical Textiles. CC-By
If sharing please give us cred for the pictures. Thank you!

Diamantkypert efter fynd från Birka /Diamond twill after find from Birka

Vi har nu fått in diamantkypertvävt tyg. Tyget är en rekonstruktion efter fynd från Birka. Dateringen är 800- 1000.
Tyget är vävt i ren ny ull. Trådtätheten är 36 tr/ cm i varp och 16 tr/ cm i inslag.
Bredden är 158 cm inklusive stadkanter och och vikten på tyget är 165 gram/ kvadratmeter.
Vi har provfärgat tyget med växtfärger och det fungerar fantastiskt bra.
Priset är 620:-/m
Tyget går också att beställa i olika växtfärgade färger om så önskas. Fråga efter prisuppgift.
För att beställa: skicka mail historical.textiles@gmail.com

We have now received a diamond twill. The fabric is a reconstruction after findings from Birka. The dating is 800 -1000 AD.
The fabric is woven in pure new wool. The thread count is 36 tr / cm in warp and 16 tr / cm in weft.
The width is 158 cm including the selwages and the weight of the fabric is 165 grams / square meter.
We have test dyed the fabric with vegetable dyes, and it works fantastically well.
The price is 620sek/m or 61 Euro/m
The fabric can also be ordered in various plant dyed colors if desired. Ask for a price.
To order: send email to historical.textiles@gmail.com

Grön silkessammet med broderi/ Green silk velvet with embroidery

Scroll down for English
I samlingarna hos Västergötlands museum finns en mässhake av grön silkessammet med broderier. Tyget är daterat till 1400-talet. Vad broderiet är daterat till vet vi inte med 100% säkerhet just nu, men då vi vet skall vi återkomma till detta. Kolla in det bortsprättade blåfärgade linnefodret och de fina skarvningarna av silkessammeten.
Tack till Johanna för visningen.

English
In the collections of Västergötland Museum is a chasuble of green silk velvet with embroidery. The fabric is dated to the 1400s, the embroidery we do not know with 100% certainty right now, but when we know we shall return to this. Check out the removed blue colored linen lining and the seams.
A big Thank you, to Johanna for showing the archive.

Lödöse ID A8 randigt ylletyg/ Lödöse ID A8 striped wool fabric

Scroll down for English

Lödöse ID A8
Ullvävnad i tuskaft, nu brun i färgen, med ripsränder uppbyggd i fyra delar av tre olika färger.

Storlek: 23x 11 cm
Varp: Z-spunnen tråd, tunn, 8-9 tr/cm
Inslag: S-spunnen, något tjockare än inslaget, 7-8 tr/cm

Randen
Randen är uppbyggd av tre färger. Mörkt gulbrun, röd, gulbrun, samt mörkt gulbrun. Randen är relativt grov. Sammanlagt består den av 26 trådar som tillsammans blir 1,9 cm. Därefter kommer ett tuskaftsparti och en ny rand är invävd efter 6,2 cm.
6 tr mörk gulbrun
8 tr röd
6 tr gulbrun
6 tr mörk gulbrun

Kommentar
Fragmentet är något ruggat på den ena sidan. Fragmentet kommer ur de medeltida stadslagren i Lödöse. Det är inte närmre daterat än så, men en jämförelse med andra likartade fynd placerar tyget runt 1300-talet.

 

Lödöse ID A8
Wool weave in plain weave, now brown in color, with stripes woven in double tabby, buildup in four parts of three different colours.

Size: 23x 11 cm
Warp: Z-spun thread, thin, 8-9 tr / cm
Weft: S-spun, slightly thicker than the weft, 7-8 tr / cm

The stripe
The stripe is made up of three colours. Dark yellowish brown, red, yellowish and dark yellowish brown. The stripe is relatively rough. In total it consists of 26 threads which together measures 1.9 cm. Thereafter a plain weave  for 6,2 cm before the new stripe starts again.
6 tr. dark yellowish brown
8 tr. red
6 tr. yellowish
6 tr. dark yellowish brown

Comment
The fragment is slightly fulled on one side. The fragment comes from the city material of the medieval town  Lödöse. It is not dated closer than that, but a comparison with other similar findings place the fabric around the 1300s.
/
Amica and Maria

Handduk med blå ränder/ Towel with blue stripes/ Asciugamano a righe blu

Scroll down for English and Italian
English translation Lindemark text / Traduzione Italiana Anna Attiliani 

Handduk med blå ränder
Samlingsnummer 13, kasserad mellan 1470- 1540
Läs mer om samlingen här.

Textilien som analyserats har vi valt att kalla för handduk, då det finns ett stort antal handdukar i konsten som stämmer väl överens med det analyserade fyndet.

Handduken är vävd i tuskaft. Materialet är linne. Båda stadkanterna är bevarade och handduken är 14 cm bred. Den bevarade längden är 64 cm, men hela stycket har troligen varit längre, då den ena kanten saknas. Handduken avslutas på den ena sidan i en kort frans om ca 2 cm. Fransen utgörs av varptrådar där inslaget tagits bort.
10 cm från fransen finns tre smala blå ränder invävda. Randen är totalt 1 cm bred. Den består av 4 blå, 2 vita, 6 blå, 2 vita och 4 blå inslag. Detta ger en inslagstäthet på 18 trådar/ cm. Inslaget i randen är lika grovt som inslaget i resten av handduken. Varptätheten uppskattas till ungefär 24-28 tr/cm. Inslaget är en aning grövre än varpen. Handduken har inga sömmar bevarade. Tråden är mycket jämt spunnen och har ett homogent utseende.

Kommentar om handduken
Handduken är smalt vävd och i relativt gott skick. Slitaget på den verkar ha uppkommit av att den rivits av, snarare än att den slitits ut. Det finns också ett antal små hål mitt på tyget.

Kommentar från Historical Textiles
En textil som inte avslutats med en fåll kommer förr eller senare att få en viss frans.
I det här fallet tror vi att fransen är medveten. Bildkällor från tiden visar att handdukar oftast avslutas med fransar i ändarna. Vi tror att handduken ursprungligen har varit längre och att den har avslutats med en likadan rand och frans i andra änden. Handduken bör då ha varit minst 10 cm längre, men vi tror att den varit kanske dubbelt så lång som den är idag. Vi baserar detta antagande på de handdukar som avbildats i konsten, där man ofta ser att handduken hänger dubbelvikt över en handdukshängare på en vägg. Inte sällan avbildas en person med en handduk slängd över axeln, där den då räcker till midjan både fram och bak, eller ligger virad om armen.

Vi är naturligtvis otroligt glada över att ha fått analysera en textil med två bevarade stadkanter, vilket annars är mycket ovanligt. Det som är extra roligt är att väven är smal. Istället för att väva en bredare väv, klippa isär och därefter fålla, har man valt att spara på arbete med att fålla en längsgående söm. Ett mer ekonomiskt arbetssätt då man får en mindre mängd äfsingar. Om man tittar på de källor som finns i konsten, så är handdukar oftast något bredare, men det finns också exempel på mycket smala handdukar.

Referenser
Vad vi känner till så finns det inga fynd av någon liknade handduk. Dock finns det ett flertal handdukar i konsten som stämmer väl överens med denna.
Amica och Maria
Alla bilder omfattas av CC by SA. Fotograf: Historical Textiles, anges vid delning av bilder.

English
Towel with blue stripes
Collection Number 13, discarded between 1470-1540
More info about the collection here

We have chosen to refer to the analysed textile as a towel. This is because there are a large number of towels within art that are similar to the analysed fabric.

The towel is woven in plain weave. The material is linen. Both selvages are preserved, and the towel is 14 cm wide. The preserved length is 64 cm, but the original piece was probably longer, since one edge is missing. The towel ends on one side with a short fringe of about 2 cm. The fringe consists of warp threads where the weft has been pulled away. There are three narrow, blue stripes about 10 cm in from the fringe. The stripes are each about one cm wide, and consists of 4 blue, 2 white, 6 blue, 2 white and 4 blue wefts. This gives a weft thread count of 18 threads / cm. The weft threads that make up the stripes are of the same thickness as the rest of the weft in the towel. The warp thread count is estimated to about 24-28 tr / cm. The weft is slightly thicker than the warp. The towel has no preserved seams. The thread is very evenly spun and looks very homogenous. 

Comment on the towel
The towel is narrow and in relatively good condition. The wear on it seems to have occurred from sudden tearing rather than wear over time. There are a number of small holes in the center of the fabric.

Comment from Historical Textiles
Sooner or later, a fabric that is not finished with a hem will fringe a bit. However, we believe that the fringe on this towel was made on purpose. Contemporary sources indicate that towels usually have a fringe. We believe that the towel was originally longer, and ended with an identical stripe and fringe at the other end. The towel, then, would have been at least 10 cm longer, but we believe it might have been twice as long as it is now. This assumption is based on towels depicted in art, where hanging towels are often depicted as folded over a wall-mounted towel rack. Another common motif is people carrying a towel slung over one shoulder, and in such pictures the towel often reaches the person’s waist both in front and at the back, or may be carried wrapped around one arm.

We are obviously delighted to have had the opportunity to analyse a textile with two preserved selvages, which is something very rare. What is particularly pleasing is that the fabric is narrow. Instead of weaving a wider fabric, cut it apart and hem it, someone has chosen to save the work with a seam. A more economical approach, when you do not get a bigger amount left over warp threads in the loom. Many of the contemporary art sources depict towels as slightly wider, but there are examples of very narrow ones.

References
To our knowledge, there are no finds of any similar towels. However, contemporary art sources display a number of similar items.
All images subject to CC by SA. Photographer: Historical Textiles, specified at sharing of images.

Italiano
Asciugamano a righe blu

Numero 13 della collezione, scartato tra il 1470 e il 1450.
Abbiamo deciso di definire il reperto analizzato un asciugamano, dal momento che c’è un gran numero di asciugamani rappresentati nelle fonti iconografiche che sono molto simili al tessuto studiato. L’asciugamani è realizzato in tessitura piana. Il materiale è lino. Entrambe le cimose sono preservate, la larghezza complessiva è di 14 cm. La lunghezza del tessuto conservato è di 64 cm, ma il pezzo era probabilmente più lungo, dal momento che una estremità manca. L’asciugamano termina a un’estremità con una corta frangia, della lunghezza di circa 2 centimetri, realizzata rimuovendo i fili della trama e lasciando soltanto quelli dell’ordito.

Ci sono 3 sottili righe blu a circa 10 cm dalla frangia: ognuna è alta circa 1 cm ed è costituita da 4 fili di trama blu, 2 bianchi, 6 blu, 2 bianchi, 4 blu. Questo comporta una densità di 18 fili di trama per centimetro. I fili della trama che compongono le righe hanno lo stesso spessore degli altri fili della trama. La densità dei fili dell’ordito invece è stimata essere circa 24-28 fili / cm. La trama è leggermente più spessa dell’ordito.

L’asciugamano non ha alcuna cucitura conservata. Il filo utilizzato per tesserlo risulta filato in modo molto regolare e omogeneo.

Commento sull’asciugamano
L’asciugamano è molto stretto e in condizioni relativamente buone. La consunzione presente su di esso risulta essersi manifestata probabilmente per un improvviso strappo, piuttosto che per un logoramento progressivo, anche se c’è una serie di piccoli buchi al centro della stoffa.

Commento da Historical Textiles
Prima o poi, una stoffa non rifinita con un orlo si sfilaccerà, realizzando una frangia, ma crediamo che la frangia su questo asciugamano sia stata realizzata di proposito: fonti contemporanee indicano che gli asciugamani erano spesso rifiniti in questo modo. Crediamo che originariamente l’asciugamano fosse più lungo e che terminasse con un’identica serie di righe e una frangia anche dall’altra parte. In quel caso, allora, l’asciugamano sarebbe stato almeno 10 cm più lungo, ma pensiamo che potrebbe essere stato lungo anche il doppio rispetto a come si presenta oggi. Questa ipotesi è basata sugli asciugamani raffigurati nell’arte, che spesso compaiono ripiegati su un portasciugamani attaccato al muro. Un’altra rappresentazione tipica mostra persone che portano l’asciugamano a tracolla su una spalla, e in questo caso spesso raggiunge la vita della persona sia davanti che dietro, oppure può essere portato anche arrotolato attorno a un braccio.

Siamo ovviamente contentissime di aver avuto l’opportunità di analizzare un tessuto con entrambe le cimose conservate, dal momento che è una situazione molto rara. È particolarmente gradevole che la stoffa sia molto stretta: invece di tessere una stoffa più alta, tagliarla e realizzare l’orlo, qualcuno ha invece deciso di tesserla così ed evitare di dover realizzare delle cuciture. Si tratta di un approccio più conveniente, dal momento che, realizzando un tessuto stretto, non avanza una maggiore quantità di ordito sul telaio. Molte risorse iconografiche del periodo mostrano asciugamani leggermente più larghi, ma ci sono anche esempi molto stretti.
Tutte le immagini sono sottoposte al copyright di.  Fotografo: Historical Textiles. Quanto precede deve essere riportato in ogni condivisione del materiale fotografico.
Amica, Maria

Stickad silkesstrumpa/ Knitted silk stocking/ Calza fatta ai ferri

Scroll down for English and Italian
Traduzione Italiana Anna Attiliani 

Samlingsnummer 001.
Stickad silkesstrumpa från Italien, kasserad mellan åren 1470-1540.
Läs mer om samlingen här. 

Strumpan är slätstickad i mörkbrunt, nästan svart, silke. Strumpan är välanvänd och foten är mycket sliten och lappad med vitt eller oblekt tyg, troligen linne. Lagningen på foten är också utsliten. Skaftet på strumpan är idag 43 cm högt, det har varit högre, den övre delen saknas. Foten på strumpan är 23 cm lång och den är 11 cm över foten. Måttet över vristen är 9 cm och strumpan mäter 11 cm över vaden.

Silkesgarnet är ett slätt och homogent garn. Masktätheten är 10 maskor per cm och det går 10 varv per cm. Strumpan är formstickad och har en stickad söm på baksidan av benet. Den har en dekorativ intagningar vid vristen, på båda sidor. Då tåpartiet är bortslitet kan man inte säga ur detta har sett ut.
Strumpan är lappad med ett tyg i en, förhållande till strumpan, ganska grov kvalitet. Tyget är vävt i tuskaft och har en täthet på 24x 22tr cm. Lagningen är utsliten på både hälen och framme i tån. Lagningen är fastsydd med en ganska grov lintråd.

Kommentar om strumpan
Strumpans fotlängd motsvarar omkring en skostorlek på storlek 36. Måtten över benen tyder på att en mycket nätt person har burit plagget. Det går inte att säga hur hög strumpan har varit då den övre delen saknas. På en person som är 168cm lång räcker 43cm till strax under knät. Strumpan är omsorgsfullt stickad och stickningen är mycket jämn. Intagningen vid vristen är dekorativt utfört. Kvalitén är väldigt fast och strumpan är inte alls vidare elastisk.

Kommentarer från Historical textiles
Vi tycker det är väldigt roligt at få se ett sånt välanvänt plagg. Som lagats med ett tyg som skiljer sig väldigt mycket från strumpan. Både i material och i utseende. Vi kallar lagningen för ”fullagning”. Det är också otroligt roligt att strumpans lagning har helt slitits ut innan den har kasserats.

Referenser 
I samlingarna hos Museum of London finns ett fragment av en annan stickad strumpa i silke som uppvisar flera likheter med strumpan från Italien. Denna är daterad till mitten på 1500-talet. Museum of London anger att deras strumpa möjligen är importerad från Italien eller Spanien. Strumporna är båda ganska lika i storlek, båda har en liknade intagning vid vristen och silkesgarnet i de båda strumporna påminner om varandra. Denna strumpa har inte lika många maskor eller varv per cm som den Italienska strumpan. Länk till fyndet
Amica, Maria
Alla bilder omfattas av CC by SA. Fotograf: Historical Textiles, anges vid delning av bilder. 

English
Collection Number 001
Knitted silk stocking from Italy, discarded between the years 1470-1540.
More info about the collection here
The stocking is knitted in stocking stitch with dark brown, almost black silk. The stocking is well used and the foot is very worn and patched with white or unbleached cloth, probably linen. The repair of the foot is also very worn. The leg of the stocking is now 43 cm long, it has originally been longer, the upper part is missing. The foot of the stocking is 23 cm long and measures 11 cm over the foot. The measurement of the stocking over the ankle is 9 cm and 11 cm over the calf.

The silk yarn is a smooth and a very homogeneous yarn. The gauge is 10 stitches/cm and 10 rows/cm. The stocking is knitted to shape and has a knitted false seam on the back of the leg. It has decorative decreases at the ankle, on both sides. Since the toe is worn out, we cannot say how it was made.

The stocking is patched with a cloth in a rather rough quality compared to the stocking itself. The fabric is woven in plain weave and has a threadcount of 24×22 threads/cm. The patch is worn on both the heel and in the front of the toe. The repair is attached with a rather coarse linen thread.

Comments on the stocking
The length of the stocking foot corresponds to about a European shoe size 36. Measurements of the leg part suggest that a pretty small person has worn the garment. We cannot say how high the stocking reached since the upper part is missing. On a 168 cm tall person, 43 cm reaches just below the knee. The stocking is carefully knitted and the knitting is very even. The decreases at the ankle are executed in a very decorative way. The quality is very solid and the stocking is not elastic at all.

Comments from Historical Textiles
We think it’s very fun seeing one of those well-used garments, repaired with a fabric that is very different from the stocking. Both in the material used and the way it looks. We call the repair “ugly patching”. It’s also incredibly fun that the patching of the stocking has been completely worn out before it was discarded.

Reference 
In the collections of Museum of London there is a fragment of another knitted silk stocking showing many similarities with the stocking from Italy. This one is dated to the middle of the 1500s. Museum of London indicates that their stocking would possibly be imported from Italy or Spain. The stockings are both quite similar in size, both have a similar decrease at the ankle and the silk yarn in the two stockings is similar. This stocking does not have as many stitches or rows per cm as the Italian stocking.
Link to the find.
All images subject to CC by SA. Photographer: Historical Textiles, specified at sharing of images.
Amica, Maria

Italiano
Numero 1 della collezione
Calza fatta ai ferri, Italia, scartata tra il 1470 e il 1540.
La calza è realizzata ai ferri in maglia rasata, in seta marrone scuro, quasi nera. La calza è molto usata e il piede è molto consumato e rattoppato con della stoffa bianca o non sbiancata, probabilmente lino. La riparazione del piede è anch’essa molto consumata.

 La gamba della calza è ora lunga 43 cm, originariamente doveva essere più lunga, dal momento che la parte alta è mancante. Il piede della calza è lungo 23 cm e misura 11 cm sopra il piede. La misura della calza alla caviglia è 9 cm e 11 cm al polpaccio.

 Il filo di seta è liscio e molto omogeneo. La tensione del lavoro a maglia è di 10 punti/cm e 10 ferri/cm. La calza è realizzata per ricalcare la forma della gamba. Ha una falsa cucitura, sempre realizzata ai ferri, nella parte posteriore della gamba, e ha anche delle diminuzioni decorative su entrambi i lati della caviglia. Dal momento che la zona dell’alluce è consumata, non possiamo dire come è stata realizzata.

 La calza è rammendata con della stoffa in una qualità piuttosto grezza, confrontata alla calza stessa. La stoffa è a tessitura piana e ha una densità di 24×22 fili/cm. La toppa è consumata sia sul tallone che nella parte frontale dell’alluce. La riparazione è attaccata con un filo di lino piuttosto grossolano.

 Commenti sulla calza
La lunghezza della calza corrisponde approssimativamente a una taglia europea di scarpe n. 36. Le misure della parte superiore della gamba suggeriscono che sia stata indossata da una persona piuttosto piccola. Non possiamo sapere quanto era alta la calza, dal momento che la parte superiore manca, ma possiamo dire che, su una persona alta 168 cm, una calza lunga 43 cm arriva appena sotto il ginocchio.  La calza è realizzata con grande cura: la lavorazione ai ferri è molto regolare, le diminuzioni sulla caviglia sono eseguite in un modo molto decorativo, la qualità e molto robusta e la calza non è per niente elastica.

 Commenti da Historical Textiles.
Pensiamo che sia molto divertente vedere un indumento così usato, riparato con una stoffa tanto diversa dalla calza, sia per il materiale utilizzato sia per il suo aspetto: chiamiamo la riparazione “le brutte toppe”. È anche molto divertente che la toppa della calza sia stata completamente consumata anch’essa prima che la calza sia stata definitivamente scartata.

Riferimento
Nelle collezioni del Museo di Londra (Museum of London) c’è un frammento di un’altra calza di seta realizzata ai ferri, che mostra molte somiglianze con la calza italiana. Questa è datata a metà del XVI secolo: il Museo di Londra indica che la calza in loro possesso potrebbe essere stata forse importata dall’Italia o dalla Spagna. Le calze sono simili nella dimensione, entrambe hanno simili diminuzioni sulla caviglia e il filo di seta è molto simile, ma il reperto londinese non ha tanti punti o ferri al centimetro quanti ne ha la calza italiana. Link
Tutte le immagini sono sottoposte al copyright di.  Fotografo: Historical Textiles. Quanto precede deve essere riportato in ogni condivisione del materiale fotografico.
Amica, Maria

Kypert / Twill

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Swedish
Kypert
Kypert är den andra av våra 3 grundbindningar. Minsta antalet skaft som kan användas är 3, men rapporten kan vara hur stor som helst. Det är antalet skaft i vävstolen som utgör begränsningen. Den vanligaste formen är 2/2 kypert – en så kallad fyrskaftskypert, dvs en liksidig kypert där tråden binder över två trådar under två trådar, och nästa tråd binder likadant, men är förskjuten uppåt eller nedåt ett steg så att tyget får ett karaktäristiskt diagonalmönster. Denna form är den vanligare, och i Sverige dyker den upp under järnåldern.

English
Twill
Twill is the second of the three basic bindings. The minimum number of shafts used is 3, but the report has no limit. It is the number of shafts in the loom that set the limit. The most common form is 2/2 twill called a four-shaft twill, that is, an equilateral twill where the thread binds over two threads and under two threads, and the next thread binds in the same way, but is adjusted one step up or down to create a characteristic diagonal pattern in the fabric. This is the most common form, and in Sweden, it appears during the Iron Age.

Swedish
3-skaftskypert
, 1/2 kypert, som är den kypert som har minst mönsterrapport kan aldrig vara liksidig, eftersom den är konstruerad på 3 skaft. Denna kypert blir mycket vanlig under äldre medeltid, medan 2/2 kypert är vanligt förekommande oavsett tidsperiod.

I en 3-skaftskypert har den ena sidan alltid fler synliga varptrådar, och den andra sidan har fler synliga inslagstrådar, vilket gör att denna kypert är lite svår att känna igen. På ena sidan kommer man att se en karaktäristisk diagonalrand, men på den andra sidan är tyget förvillande likt tuskaft.

English
3-shaft twill, 1/2 twill, which is the smallest twill pattern, can never report, as it is designed on three shafts, to be equilateral. This twill becomes very common during the early Middle Ages, but the 2/2 twill is common regardless of time period.

In a 3-shaft twill, one side will always display more visible warp treads, while the other side displays more visible weft threads, which makes this type of twill a bit tricky to recognize. On one side, there is the characteristic diagonal stripe, while on the other side, the fabric is very similar to a plain weave.

Swedish
2/2 kypert kan man välja att göra oliksidig, då som en 1/3 kypert eller en 3/1 kypert. Detta brukar man kalla för varp- eller inslagseffekt. Detta är inte vanligt under förhistorien och inte heller i det medeltida fyndmaterialet. Men det förekommer i mer exklusiva tyger där man utnyttjar varp- och inslagseffekt för att skapa mönster.

English
2/2 twill can be made unequal, that is, as a 1/3 twill weave or a 3/1 twill. This is usually known as warp- or weft effect. This is not commonly occurring in in prehistoric finds, nor in finds from the Middle Ages. But there are some exclusive fabrics that use warp and weft effects to create patterns.

Swedish
Kyperten är ett lösare bundet tyg än tuskaft och blir därför lite lösare och mjukare. Kypert är mer elastiskt, framförallt i diagonalriktningen, ”på skrådden”. Inga tyger är egentligen speciellt elastiska i varp och inslagsriktning, men på skrådden är de mer elastiska.

Kypert i sin grundform har en tydlig diagonallinje, som man kan vrida på för att skapa mönster. Om man vänder solvningen så får man ett spetsmönster. På samma sätt kan man få spetsmönster i längdriktningen. Kombinerar man dessa effekter kan man få ett rombmönster. Under järnåldern förekommer något vi kallar för bruten omkastad kypert. Där har man i vändningen hoppat över ett antal steg, oftast 2, för att inte få en längre flottering i vändningen. När man gör rombmönster i bruten omkastad kypert så kallas denna för diamantkypert. Gör man mönster bara i inslagsriktingen kallas detta för fiskbensmönstring. Diamantkyperten, som ett regelbundet mönster, dyker upp under romersk järnålder. Men bruten omkastad kypert förekommer redan under förromersk järnålder: Gerumsmanteln är ett exempel på detta. I samband med att 3-skafts kyperten blir populär, så förekommer också rombmönster där man inte har brutit i vändningen. Dessa kallas för gåsögon, dock skiljer sig från det moderna gåsögat eftersom dessa är vävda i 3-skafts kypert.

Idag skulle man säga att den enklaste varianten av omkastad kypert är korskypert. Men man får vänta några hundra år till innan den gör sig gällande i det historiska materialet. Idag karaktäriserar vi alla brutna omkastade kypertvariationer som härledningar av kypert.

English
Twill is more loosely bound than plain weave fabric, and therefore it becomes a little more loose and soft. Twill is more elastic, especially on the bias. No fabric is really very elastic in the directions of the warp and weft, but more so on the bias.

Twill, in its basic form displays a clear diagonal line, which may be turned to create patterns. If turning the treading of the heddles, a V pattern emerges. Similarly, one can get in the longitudinal direction. When combining these, a diamond pattern is achieved. From the Iron Age, there are finds of what we call broken reversed twill. To avoid long floats in the turns, usually two heddles where skipped.  When you make a diamond pattern in broken reversed twill, is is called diamond twill. If the pattern is only visible in the weft direction, this is called herringbone. Diamond twill occurs regularly in finds from the Roman Iron Age. Broken twill is reversed during the pre-Roman Iron Age, of which the Gerum cloak is an example.

In conjunction with the increased popularity of 3-shaft twill, diamond patterns occurs, but without the broken reversed twill. These are called goose eyes and they differ from the modern goose eyes as these are woven in 3-shed twill.

Today, we might say that the simplest reverse twill is broken twill. But it takes a few centuries before this manifests in the historical material. Today, we characterize all broken reversed twills as twill derivations.


Swedish
Fram till och med medeltiden är de kypertfragment som finns bevarade nästan uteslutande i ull. Dock finns det en grupp med vävnader gjorda i linne. Dessa utgör vad vi kallar för en kypertvariation, och här har man skapat en större mönsterrapport genom att vrida och vända på kypertdiagonalen. Det är intressant att de mönster som kypertvariationen ger återfinns i andra bindningar, exempelvis droppdräll.

English
Until the Middle Ages, the extant twill fragments that are preserved are almost entirely made of wool. However, there is a group of fabrics made of linen. These are what we call twill variations, where the weavers have achieved a larger pattern repeat by twisting and turning the twill line. It is interesting that the pattern yielded by the twill variation is found in other bindings, such as huckaback.

Historical textiles ❤ twill
/ Amica and Maria

Tuskaft / plain weave

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Tuskaft
Denna teknik är den äldsta och vanligaste vävbindningen. Den är mycket stark. Varannan tråd går upp och varannan ner, vilket gör att de tillsammans binder på fler ställen än i någon annan vävteknik. Detta gör också bindningen ganska stum och stel som konstruktion betraktad, och materialet och inställningen påverkar som alltid tygkvaliteten. Däremot är tuskaftsväv inte per automatik hård och stel.

Tuskaft är den äldsta bindningstyp man känner till, och dess ursprung härrör från andra material. Idén till vävning kommer från andra tillämpningsområden, exempelvis korgflätning. De äldsta bevarade Svenska fynden är från bronsåldern. De fragment som finns bevarade från denna tid har en trådtäthet på 3-6tr/cm. Fragmenten är bruna, och allt tyder på att detta är en naturlig pigmentering, dvs. fåren var bruna. Fragmenten saknar mönster. Inslag och varp är ganska lika och tråden har relativt hög snodd. Från järnåldern finns fynd av olika kvalitéer i ull, tunna och grova och även färgade. Från denna period finns även tuskaft vävd i lin.

Under medeltiden blir det större skillnader på varp- och inslagssystem, särskilt vad gäller ylletextilier. Varpen utgörs ofta av en något tunnare och hårdare z-spunnen tråd, medan inslaget ofta är en lite fylligare och lösare s-spunnen tråd.

Tuskaft har varit populärt genom hela historien och är så än idag. Det är en mycket användbar bindningsteknik som passar för många ändamål. Linnetyger vävda i tuskaft blir lite styva och stumma, vilket gör att tygerna passar bra till exempelvis skjortor och särkar, lakan, handdukar, foder och dok. Som glesare yllevara har det varit populärt i sjalar och som valkad yllevara i allehanda olika ylleplagg.

English
Plain weave

This technique is the oldest and most common type of weave. The binding is very strong. Every thread passes alternately over and under the adjacent one, which makes them bind in more places than in any other weaving techniques. This makes the binding fairly rigid and stiff in construction, and materials and setting further affect the quality of the fabric. However, a plain weave is not hard and stiff by default.

Plain weave is the oldest and most common type of weave, and it originates from the use of other materials. The idea of textile weaving stems from other applications, such as basket weaving. The oldest preserved Swedish finds date from the Bronze Age. The preserved Bronze Age fragments have a thread count of 3-6tr/cm. The fragments are brown, and everything indicates that this is a natural pigmentation, i.e. that the sheep were brown. There is no pattern in the fragments. Weft and warp are pretty similar, and the thread has a relatively high twist. During the Iron Age, there are finds of plain weave in flax. This period demonstrates finds of different qualities, thin and coarse, including coloured ones.

During the Middle Ages, there is more variety in the warp and weft systems, especially when it comes to woolen textiles. The warp is usually a little thinner, made from yarn that is spun harder, while the weft often is a little fuller, made from more loosely spun thread.

Plain weave has been popular throughout history, and it still is. It is a very useful binding, that works for many purposes. Since plain weave fabrics are a little stiffer and more rigid, they are frequently used in shirts and robes, sheets, towels, lining, wimples etc. Woven with more sparsely placed threads, it has been popular in scarves and has also been felted for use in all sorts of woolen garments.


Inställningar
Då man tänker på tuskaft idag, tänker man inte sällan på en kvadratisk inställning, det vill säga en väv som har lika många trådar per centimeter i varpen som i inslaget. Men det behöver inte vara så! Tuskaft som bindning anger bara att en tråd går över och att en tråd går under varandra innan de växlar position. Detta innebär att varpen kan vara jättetät, och inslaget mycket glest. I de fall då varpen är så tät att den täcker inslaget, brukar man kalla väven för varprips. Är det tvärtom, så att inslaget täcker varpen, kallas detta inslagsrips. Med dagens terminologi utgör tuskaft en av de tre grundbindningarna. Det finns också en rad härledningar av dessa. För att en bindning skall räknas som en härledning, skall den kunna produceras på lika många skaft som den bindning den härletts ifrån, vilket i fallet med tuskaft är två, härav namnet tu-skaft.

Den vanligaste härledningen, vilken även förekom under medeltiden, är panama, då även kallad tvistväv. Det är en typ av förstoring, där trådar går i par: över två, under två.

Under medeltiden används denna bindning nästan uteslutande som bottentyg till yllebroderier, och vävs då i lin. Den kan också förekomma som en färgrand i en tuskaftsväv, för att få in en starkare kulör i randen.


English
Settings
When we think about plain weave today, we often picture a square setting, or a balanced plain weave. That is to say, in which the warp and weft are made of threads of the same weight (size) and the same number of ends per cm as picks per cm. But it doesn’t have to be that way! Plain weave as binding is defined only as “every thread alternately passing under and over the adjacent thread.” This means that the warp threads may be placed either really wide apart, or very close together. If the warp is so dense that it covers the weft completely, we usually call the fabric warp-faced plain weave. In the opposite case, when the weft covers the warp, the fabric is known as weft-faced plain weave. Plain weave is one of the three basig binding types. In addition, there are a number of derivatives of these basic types. For a binding to qualify as a deduction, it must be possible to produce on as many shafts as the original bond from which it is derived.

The most common derivation, which existed in the Middle Ages too, is the basket weave or Panama weave. This is a sort of increased weave where the threads run in pairs.
During the Middle Ages, this binding type was used almost exclusively as the base fabric for woolen embroidery, woven in flax, or in colour stripes on plain weave fabric, in order to achiece a more vivid colour effect. See picture.

 

Lödöse GD 2970 b, randigt ylletyg/ Lödöse GD 2970 b, striped woolen fabric

Scroll down for English

Lödöse GD 2970 b
Ullvävnad i treskaftad kypert med trefärgad rand i tuskaft med släppta trådar.
Fragmentet har två ränder och emellan dem är det fem cm treskaftskypert med varpeffekt. Ränderna är inte så hårt slagna.

Varp: Z-spunnen tråd med hård snodd, 9-10 tr/cm
Inslag: S-spunnen, fyllig med lite lösare snodd 8-9 tr/cm

Randen
Randen är uppbyggd av tre färger: idag mörkbrun, gulgrön och vinröd. Garnet i de tre olika färgerna i randen är S-spunnet och fylligt och har en något lösare snodd än varpen.
Randen är 2 cm hög och utgörs av sammanlagt 16 trådar.
6 tr mörkbrun, 4 tr gulgrön och 6 tr vinröd.

Randen är vävd i tuskaft. Det innebär att eftersom grundväven utgörs av treskaftad kypert har var tredje tråd släppts, och flotterar på baksidan. Resultatet blir att varpen blir glesare i randen, varvid man kan få in mer inslag, dvs. mer färg syns och randen även får en annan ytstruktur.

Tyget är lätt valkat och ena sidan är mycket hårig och filtad. Idag har fragmentet en brun färgton. Fragmentet kommer ur de medeltida stadslagren i Lödöse. Det är inte närmre daterat än så, men en jämförelse med andra likartade fynd placerar tyget runt 1300-talet.


Lödöse DG 2970 b

Wool weave in three-shaft  twill, with tri-colored stripe in plain weave, with loose threads.
The fragment has two stripes, and between them are five centimeters of three shaft twill weave woven in warp effect. The stripes are loosely beaten.

Warp: Z-spun thread with hard twist, 9-10 tr/cm
Weft:  S-spun thread, fluffy/rich with a loose twist, 8-9 tr/cm

The stripe
The stripe is made up of three colors. Today, these are dark brown, yellow-green and burgundy. The threads of the three colors of the stripe are S-spun, fluffy/rich and has a somewhat looser twist than the warp.
The stripe is 2 cm wide and consists of a total of 16 threads.
6 threads dark brown, 4 threads yellow-green and 6 threads burgundy .

The stripe is woven in plain weave. This means that since the basic fabric is woven in three- shaft twill, one in three threads is released and floats on the back of the fabric. This results in the warp becoming sparser in the stripe, allowing for a denser weave, which makes more of the color visible, and in addition yields a different surface structure of the stripe.

The fabric is lightly fulled, and one side is very hairy and felted. Today, the fragment is brown. The fragment comes from the city material of the medieval town  Lödöse. It is not dated closer than that, but a comparison with other similar findings place the fabric around the 1300s.

Ett tunt tyg från Stockholm / A thin fabric from Stockholm

Scroll down for English
Här kommer en analys av ett tygfragment från Stockholm. Även en stor stad som Stockholm har blivit utgrävd i omgångar. Just detta fragment kommer ifrån stadsdelen Norrmalm, en plats som varit bebyggd sedan medeltiden. Kvarteret Svalan ligger i Stockholms city, nära T-centralen. 1991 gjordes en stor arkeologisk undersökning, då alla gamla hus hade rivits för att ge plats åt ett nytt kontorshus. Grävningen blev oerhört fyndrik. Med fyndens hjälp kan vi finna spår av stockholmare ända tillbaka till 1200-talet. Exakt hur gammalt detta tyg är vet vi inte då det saknar kontext.
Idag finns tyget i Historiska museets samlingar.

Landskap Uppland
Kvarter Svalan
Anläggningtyp Stadsmaterial
Fyndkategori Textilfragment
Datering Medeltid
Storlek 15x 5cm
Material Textil
Fiber 1 Ull
Fiber 2 Ull
Spinnriktining 1 Z-spunnet
Spinnriktining 2 Z-spunnet
Trådantal/cm -1 14tr/ cm
Trådantal/ cm -2 12tr/ cm
Bindning Tuskaft
Mönster Omönstrat
Stadkant Nej
Färg Mörkt brun
Visuellt intryck Ett mycket lätt och tunt tyg. Garnet har långa ganska glansiga fibrer. Fiber 1 har lite högre snodd än fiber 2 som har lite lösare snodd. Fiber 1 är tunt och jämnt spunnen. Fiber 2 är lite grövre och inte lika jämt spunnet.
Kommentarer Tråden ser ut att vara av kammgarnstyp. Då de två trådsystemen skiljer sig lite åt i uttryck. Möjligen är Fiber 1 varp då denna har en jämnare tråd samt fler trådar per cm. Tyget är väldigt jämnt slaget. Det är svårt att få någon känsla för tygets fall då det är väldigt fragmentariskt på sina platser, men det förefaller vara lite stelt om än tunt och luftigt.

 

Here comes an analysis of a fabric fragment  from Stockholm. Even a large city like Stockholm has been excavated in rounds. This fragment comes from the district of Norrmalm, a place that has been built since the Middle Ages. Quarter Svalan Eng.Swallow is located in central Stockholm, close to the Central Station. 1991 was a great archaeological survey, when all the old houses had been demolished to make way for a new office building. The digging became extremely rich in finds. With the finds help, we can find traces of locals back to the 1200s. Exactly how old this fabric is we do not know when it lacks context.

Today is the fabric of the History Museum’s collections.

Landscape Uppland
Street block Svalan
Facility type City material
Finds category Textile fragment
Dating Medieval
Size 15x 5cm
Material Textile
Fiber 1 Wool
Fiber 2 Wool
Spin direction 1 Z-spun
Spin direction 2 Z-spun
Tread count/ cm -1 14tr/ cm
Tread count/ cm -2 12tr/ cm
Binding Two shaft/ Tabby
Pattern No pattern
Selvedge No
Color Dark brown
Visual impression A very light and thin fabric. The yarn has long rather shiny fibers. Fiber 1 has a bit higher twist than fiber 2, that has a little looser twist. Fibre 1 is thin and evenly spun. Fibre 2 is a bit rougher and not as evenly spun.
Comments The yarn seems to be of a worsted type. The two thread   systems differ slightly in their expression. Fiber 1 could be the warp since it consists of a more even thread and has more threads per centimeter. The fabric is very evenly beaten. It’s hard to make any sense of the fabric’s draping as it is very fragmented in some places, but it seems to be a bit stiff, yet very light and airy.