Medieval

Att återskapa två guldskinnstäcken/ To recreate two inlaid woolen coverlets

/ Maria / 12 Comments

English within the text

Att återskapa guldskinnstäcken
Det finns en grupp textilier som har bevarats från medeltiden som oftast benämns som intarsiabroderi, mosaikbroderi eller guldskinnsbroderi. Textilierna har alla bevarats i olika kyrkor, från Småland i söder till Hälsingland i norr. Historiska museet i Stockholm förvaltar en stor del av dessa textilier.
Dalhemstäcket och Skepptunatäcket är uppkallade efter de kyrkor de hittats i. De syddes båda i slutet av 1400-talet och användes då troligen som altarbeklädnader.

English
Recreating gold leather coverlets
There is a group of textiles that have survived from the Middle Ages which is usually referred to as intarsia embroidery, mosaic embroidery and woollen coverlets in inlay technique with gilt leather strips. The fabrics have all been preserved in various churches, from Småland in the south to Hälsingland in the north. Historiska museet in Stockholm manages a large part of these textiles.
Dalhem coverlet and Skepptuna coverlet are named after the churches they were found in. They both were sewn in the late 1400s and was probably used as altar coverings.

Varför rekonstruera två täcken?
Vi har under en längre tid diskuterat hur spännande det hade varit att få se hur Dalhemstäcket och Skepptunatäcket såg ut då de var nya. Vi diskuterade vad det var som gjorde att man blir så glad när man ser dem. Vad är det i uttrycket som gör dem så intressanta?
Vi kom fram till att det var att alla rutor är olika och har en egen personlighet. Vi tänkte att det måste varit flera olika personer som sytt dessa och att alla som sytt har tolkat just sitt mönster på sitt eget sätt.

Vi tänker oss att de som sydde täckena från början har tittat på en existerande textil eller hämtat inspiration från exempelvis golvtegel, men att man sedan har jobbat med sin egen bild, sin egna ruta, utifrån minnet. Detta har gett variationer. Det är också tydligt att vissa djur aldrig har setts av den som sydde, utan att den personen helt klart jobbade med en minnesbild av ett djur. Vi vet med säkerhet att ingen i Sverige under medeltiden hade sett en enhörning, förmodligen inte heller ett lejon 🙂

En annan aspekt är att när vi tittat på originalen så syns det tydligt att de som sydde broderierna har använt flera olika tyger, både tuskaft och kypert med lite olika täthet och valkningsgrad. Vissa bitar är skarvade och vissa bitar är lagda på skrå. Ett visst mått av återbruk verkar ha förekommit.

När idén att rekonstruera ett täcke började växa fram ville vi fråga om fler personer ville vara med, både för att vi inte skulle hinna sy allt själv under en överskådlig framtid, men framförallt för att vi trodde att fler händer skulle ge en bättre bild av täckenas uttryck och själ. Därför skickade vi ut frågan till människor som vi visste var intresserade av medeltiden, av att brodera eller intresserade av historiska textilier. Vi blev väldigt glatt överraskade att i princip alla svarade ja, och plötsligt stod vi där med en stor grupp människor på 28 personer som ville sy. Vi bestämde då att vi skulle göra två täcken, både Skepptunatäcket och Dalhemstäcket. Båda täckena består totalt av 44 olika bitar varav 43 av bitarna har någon form av broderi på sig.

Vi var båda väldigt bestämda på att det viktigaste varit att fånga uttrycket av täckena och inte att göra exakta kopior av originalen! Vi ville också att de skulle se ut som när de var nygjorda och det var viktigt för oss att arbeta med rätt material och att färgerna på tygerna färgades in med växtfärger som motsvarade medeltidens alternativ.

English
Why reconstruct two coverlets?
We have for some time been discussing how exciting it had been to see how the Dalhem and Skepptuna coverlets looked like when they were brand new and shiny.
We discussed what it is that makes you so happy when you see them. What is it in the expression that makes them so interesting?
We concluded that it was that all the squares are different and have their own personality. We thought that there must have been several people who sewed them and interpreted the pattern in their own way.

We think that those who sewed the coverlets initially looked at an existing textile or were inspired by, for example, floor tiles, but worked with their own image, their own square, based on the memory of that . This has given variations on the theme. It is also clear that some animals have never been seen by the seamstress, the person clearly worked with a memory of an animal. We know with certainty that no one in Sweden during the Middle Ages had seen a unicorn, probably not even a lion 🙂

Another aspect is that when we looked at the originals, it clearly showed that those who stitched the embroidery used several different fabrics, both plain weave and twill with slightly different density, and differently fulled. Some pieces are spliced and some pieces are laid out on the bias. A certain amount of recycling seems to have occurred.

When the idea to reconstruct the coverlets began to emerge, we wanted to ask if more people wanted to be part of the project. Both because we would not have time to sew everything ourselves for the foreseeable future, but above all, because we thought that more hands would give a better picture of the coverlets expressions and soul. Therefore, we sent out the question to people we knew were interested in the Middle Ages, interested in embroidery or interested in historic textiles. We were very pleasantly surprised that almost all said yes, and suddenly we were standing there with a large group of 28 people who wanted to sew. We then decided that we would make two coverlets , both Skepptuna and Dalhem. Both the coverlets are made of a total of 44 different pieces of which 43 have some form of embroidery on them.

We were both very determined that the most important thing was to capture the expression of the coverlets and not to make exact copies of the originals! We also wanted them to look like when they were freshly made and it was important for us to work with the right materials and the colors of the fabrics, dyed with vegetable dyes corresponding to medieval dyes.

Sömnadstekniken
Principen är enkel, två tygbitar av olika färg läggs på varandra, en mönsterform (i detta fall ett djur) skärs ut genom de båda tygerna. Därefter byter de utskurna djuren plats, så att det röda djuret kommer mot den blå bakgrunden och tvärt om. De fogas samman, med lintråd, kant i kant med kaststyng. Över sammanfogningen läggs sedan en smal remsa av tillskuret förgyllt läder. Läderremsor används också som dekor på övriga ytor och broderas då som läggsöm, det vill säga guldremsan ligger på ytan och lintråden sys då över remsan och genom tyget och på så sätt hålls remsan fast på sin plats.

English
Sewing technique
The principle is simple, a template (in this case an animal) is cut out from two pieces of fabric of different colour. Then the cut-out animals changes place, so that the red animal will lie in the blue background, and vice versa. They are joined with linen thread, with whipping stitches. Over the stitches a narrow strip of gilded leather is sewn . Leather strips are also used as decoration on other surfaces. The gilded leather strips are worked with a couching stitch, that is, the gold strip is laid on the surface and sewn with linen thread over the strip and through the fabric and thus the strip is held firmly in place.

Färgning och materialval
Eftersom originalen visar att de var sydda av olika tygkvalitéer, både tuskaft och kypert beställde vi vita ylletyger i olika kvalitéer för att kunna växtfärga dessa. För att bibehålla dynamiken i täckena så har vi färgat tygerna i tillskurna bitar och i olika färgbad för att få lite nyansskillnader på bitarna.
Det röda är färgat med krapp, det blå är färgat indigo och därefter överfärgat med valnötsskal för att få fram en mörkare nyans. Det gröna är färgat med vau och överfärgat med indigo. Vi har medvetet valt att göra den gröna mer grön än originalen, som har en tydlig blågrön ton. Detta för att gul färg generellt bevaras sämre än blått, vilket gör att den har försvunnit och därför har den blå blivit mer dominant på originaltäckena. Originalen är inte färgade med indigo utan med vejde.  Av kostnadsskäl valde vi indigo, då man inte med blotta ögat kan skilja dessa färgpigment åt. Förgyllt läder, guldskinn, beställdes från England. Detta skars i tunna remsor ca 1,7–2,0 mm breda för att användas till dekoren.

English
Dyeing and materials

Since the originals show that they were sewn from various fabric qualities, both plain weave and twill, we ordered white woolen fabrics in different qualities to be able to plant dye these. To maintain the dynamic of the coverlets we dyed the fabrics in cut pieces and in different dye vats to get some variations of dyes on the pieces.
The red is dyed with madder, the blue is dyed with indigo and subsequently dyed with walnut shells to produce a darker shade. The green is dyed with reseda and over dyed with indigo. We have deliberately chosen to make the green more green than the originals, which has a clear blue-green tone. Yellow colour is generally less well preserved than blue, which means that it has been lost over time and therefore the blue becomes more dominant on the originals. The originals are not dyed with indigo, but with woad. For cost reasons we chose indigo, since you can not tell these pigments apart by eye. Gilded leather was ordered from England. This was cut into thin strips approximately 1.7-2.0 mm wide and used for decorations.

Processen
Första steget var att rita upp alla rutor med alla de olika djurfigurerna i rätt storlek. Därefter hade vi uppstartsträff med alla som skulle delta i projektet, på Historiska museet, och tittade på originalen. Vi gick igenom kontexten för täckena samt sydde ett litet prov. Vid träff nummer två fick alla välja vilket djur eller vilken bård man ville rekonstruera. Alla deltagare valde en ruta, antingen från Dalhemstäcket eller ett par av djurrutorna från Skepptunatäcket. Var och en gick till Textilkammaren på museet och ”lärde känna sitt djur” samt justerade eventuellt sin skiss mot originalet.
Vi träffades var tredje vecka på museet, då kunde besökare följa arbetes gång och ställa frågor till alla deltagarna. Däremellan träffades många av oss och broderade tillsammans.

Vi projektledare har medvetet valt att inte ge deltagarna direktiv om hur långa stygn de skulle sy med eller angett med vilket sätt de skulle överföra mönstret från skiss till tyg. Vi har också låtit alla själva studera sitt djur för att se hur det varit dekorerat med guldskinn, för att bättre bibehålla det som vi tycker är den starka känslan från originalen.

English
The process
The first step was to draw up all the squares with all the different animal figures, in the right size. After that we had the start-up meeting with all who would participate in this project at Historiska museet, and we all looked at the originals. We went through the context of the coverlets and sewed a small sample. At meeting number two everyone got to choose what animal or what border they wanted to reconstruct. All participants chose one square, either from the Dalhem coverlet or a pair of animal squares from the Skepptuna coverlet. Everyone went to the Textile chamber and “got to know their animals” and adjusted the sketch to the original.
We met every three weeks at the museum, where visitors could follow the work and ask questions to all participants. In between, many of us met and embroidered together.

We, the project leaders, have deliberately chosen not to provide participants with directives on how long they should make their stitches nor stated the manner in which they would transfer the design from sketch to fabric. We have let everyone study their animals to see how it was decorated with gilded leather, to better maintain what we think is the strong sense of the originals.

Tidsåtgång
Ett par av Skepptunatäckets djurrutor har tagit runt 40 timmar att brodera och de fyra bårderna har sammanlagt tagit runt 85 timmar. Den totala arbetstiden för Skepptunatäcket blir cirka 650 timmar inklusive montering.
En ruta på Dalhemstäcket har tagit runt 50 timmar att brodera. De tre broderade bårderna, den fjärde bården saknar dekorationer,  på Dalhemstäcket har sammanlagt tagit runt 100 timmar. Den totala arbetstiden för Dalhemstäcket blir cirka 750 timmar inklusive montering.

Utöver sömnaden så har det tagit 32 timmar att färga tygerna som använts. Uppritningen av täckenas första skisser har tagit 32 timmar. Arbetet med att skära guldremsor till de båda täckena har tagit omkring 16 timmar.

Totalt har vi lagt ner ungefär 1480 timmar. Detta motsvarar 185 hela arbetsdagar för en person. Troligtvis skulle det kunna gå att utföra detta på kortare tid om man var en eller två som arbetade med detta på heltid. Man skulle då kunna planera sin arbetstid på ett effektivt sätt och man skulle dra större nytta av den upptränade hantverksskickligheten. Vår reflektion är att hela uttrycket skulle förlora på att vara tillverkade av så få personer då utseende skulle bli för homogent. När vi har studerat originalen så har olika rutor så pass olika karaktär,  att det känns som att det är olika personer som har sytt dem. Man har troligt inte varit 28 personer, men vi tror att det bör ha varit sex eller fler personer per täcke.

English
Time 
A pair of Skepptuna coverlet squares animals have taken around 40 hours to embroider and the four borders have taken a total of approximately 85 hours. The total working hours for the Skepptuna coverlet add up to about 650 hours, including sewing them together. A square of Dalhem coverlet has taken around 50 hours to embroider. The three embroidered borders, the fourth border lacks decorations, on the Dalhem coverlet has taken a total of approximately 100 hours. The total working hours for the Dalhem coverlet come to about 750 hours, including sewing them together.

In addition to sewing it has taken 32 hours to dye the fabrics used. Drawing the first sketches have taken 32 hours. Efforts to cut the gold strips for both the coverlets have taken about 16 hours.

In total, we spent about 1480 hours. This is equivalent to 185 full working days for one person. Most likely it would be possible to accomplish this in less time if it was done by one or two persons working full time. They would then be able to plan their time effectively and they could take greater advantage of the trained craftsmanship. Our reflection is that the entire expression of the coverlets would get lost by being made by so few people, they would then look too homogeneous. When we studied the originals the squares looked so differently from each other, making it feel like there were different people who have sewn them. It has probably not been 28 people, but we think there should have been six people or more per coverlet.

Detaljerna
De som komponerade textilierna ursprungligen visste att utnyttja dramaturgin i kompositionen. När djuret först var ihopsytt såg det inte mycket ut för världen. När dekorationen kom på, väcktes djuret till liv. När de vita detaljerna och eventuella ögon och munnar kom till lyfte djuren till en helt annan nivå. Detaljerna är oerhört viktiga för helheten. Täckena är gjorda för att synas på håll och i levande ljus, då kommer guldet till sin rätt. Styrkan i kompositionen är också verkan av flera olika djur och att det finns en variation bland rutorna. Det gör att intresset hålls vid liv längre tid, nya saker upptäcks allt eftersom, den avslöjar vissa saker på håll och andra när du kommer närmre.

English
The details
Those who composed the coverlets originally knew how to use the drama of the composition. When the animals were first sewn they didn’t look like much of a thing. When the decoration was added it brought the animal to life. When the white details, the eyes and mouths came to raise the animals to an entirely different level. The details are extremely important for the whole expression. The coverlets are made to be seen from a distance and in candlelight, then the gold will lift the compostion. The strength of the composition is also the effect of several different animals and that there is a variation among the squares. This means that the interest is kept alive longer, new things are discovered as it reveals some things from a distance and some when you get closer.

Det färdiga arbetet
Att rekonstruera historiska textilier handlar, förutom glädjen att få uppleva textilierna i nyskick, om att lära sig att se detaljer, öva upp en hantverksskicklighet och få en känsla för medeltidens formspråk. Att vi har varit så många har också inneburit att vi har diskuterat tillvägagångssätt, uttryck, formdetaljer och utbytt erfarenheter och reflektioner.  Man tycker att man är noggrann vid arbetets start men alla har upptäckt nya detaljer under arbetets gång. Den erfarenhet som vi alla gjort har givit oss en fördjupad blick för medeltida textilier och tillverkningssätt.

När vi har sett på Dalhemstäcket så är vår reflektion att alla djuren hör ihop med andra halvan av paret och att de båda i paret finns med på täcket.
När det kommer till Skepptunatäcket så är det flera av djuren som inte stämmer med det djur som skulle vara det andra djuret i paret, vilket har fått oss att fundera på om det eventuellt ursprungligen skulle kunna finnas ytterligare ett täcke som tillverkats samtidigt.

Det har varit kul att se engagemanget och glädjen hos alla som har varit med och sytt. Projektet hade inte gått att genomföra utan allas arbetsinsats. Vi vill därför tacka alla inblandade och vi är övertygade om att resultatet har blivit så pass lyckat för att vi har varit många som har hjälpts åt.
/ Amica och Maria

English
The finished work
To reconstruct historical textiles is, except the pleasure to experience the textiles in mint condition, about learning to see the details, practicing a skill and get a feel for the medieval idiom. The fact that we have been so many has meant that we have been discussing approaches, expression, form details and exchanged experiences and reflections. You might think that you are careful when starting work, but everyone has discovered new details during the work. The experience that we have all done has given us an in-depth look of medieval textiles and production methods.

As we have seen in the Dalhem coverlet, all the animals come in pairs, due to the way they are cut out initially, and both versions of the pair are on the coverlet. When it comes to the Skepptuna coverlet, some of the animals are not a matched pair, the animal that would be the second animal in the pair is not present, which has led us to consider whether initially it could be on another coverlet, manufactured simultaneously.

It’s been fun to see the commitment and joy of all who have been involved and sewn. The project had not been possible without everyone’s effort. We want to thank everyone involved and we are confident that the results have been so successful that we have been many who have helped out.
/ Amica and Maria

 

Rekonstruktionerna kan ses på Historiska museet tills mitten på juli./
The reconstruction can be seen at the Historical Museum until mid-July.
Bilder från vernissagen. Pictures of the opening.
Photos: Jonas Evertsson

Projektgrupp/ Project group
Agnes Bohman Boyle
Anders Klintholm Lilliehöök
Anna Malmborg
Anna Odlinge
Anna Sönsteby Lilliehöök
Amica Sundström
Barbro Bornsäter Mellbin
Elin Jantze
Eva Eriksson
Fia Makalös Lindblom
Hannah Ström
Ida Berg
Ingela Wahlberg
Kerstin Petersson
Khelan Butén
Lena Dahren
Lia de Thornegge
Linnea Vennström
Magdalena Fick
Maria Fransson
Maria Neijman
Sofia Berg
Thérèse Pettersson
René Guthof
Tove Kluge
Ulrika Mårtensson
Vea Collins
Ylva Nellmar

Kypert / Twill

/ Maria / 14 Comments

English within the text- Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Swedish
Kypert
Kypert är den andra av våra 3 grundbindningar. Minsta antalet skaft som kan användas är 3, men rapporten kan vara hur stor som helst. Det är antalet skaft i vävstolen som utgör begränsningen. Den vanligaste formen är 2/2 kypert – en så kallad fyrskaftskypert, dvs en liksidig kypert där tråden binder över två trådar under två trådar, och nästa tråd binder likadant, men är förskjuten uppåt eller nedåt ett steg så att tyget får ett karaktäristiskt diagonalmönster. Denna form är den vanligare, och i Sverige dyker den upp under förromerska järnåldern och den sen aldrig ur tiden.

English
Twill
Twill is the second of the three basic bindings. The minimum number of shafts used is 3, but the report has no limit. It is the number of shafts in the loom that set the limit. The most common form is 2/2 twill called a four-shaft twill, that is, an equilateral twill where the thread binds over two threads and under two threads, and the next thread binds in the same way, but is adjusted one step up or down to create a characteristic diagonal pattern in the fabric. This is the most common form, and in Sweden, it appears during the pre roman Iron Age and is after that always in fashion.

Swedish
2/1 kypert är den kypert som har minsta mönsterrapporten med tre olikbindande trådar. Den kan aldrig vara liksidig, eftersom den är konstruerad av tre trådar. Denna kypert blir mycket vanlig under äldre medeltid, medan 2/2 kypert är vanligt förekommande oavsett tidsperiod.

I en 2/1 kypert har den ena sidan alltid fler synliga varptrådar, och den andra sidan har fler synliga inslagstrådar, vilket gör att denna kypert är lite svår att känna igen. På ena sidan kommer man att se en karaktäristisk diagonalrand, men på den andra sidan är tyget förvillande likt tuskaft.

English
2/1 twill, is the twill that has the smallest pattern report with three different binding threads. The 2/1 can never be equilateral. Since it is constructed of three threads. This twill becomes very common during the early Middle Ages, but the 2/2 twill is common regardless of time period.

In a 3-shaft twill, one side will always display more visible warp treads, while the other side displays more visible weft threads, which makes this type of twill a bit tricky to recognize. On one side, there is the characteristic diagonal stripe, while on the other side, the fabric is very similar to a plain weave.

Swedish
2/2 kypert kan man välja att göra oliksidig, då som en 1/3 kypert eller en 3/1 kypert. Detta brukar man kalla för varp- eller inslagseffekt. Detta är inte vanligt under förhistorien och inte heller i det medeltida fyndmaterialet. Men det förekommer i mer exklusiva tyger där man utnyttjar varp- och inslagseffekt för att skapa mönster.

English
2/2 twill can be made unequal, that is, as a 1/3 twill weave or a 3/1 twill. This is usually known as warp- or weft effect. This is not commonly occurring in in prehistoric finds, nor in finds from the Middle Ages. But there are some exclusive fabrics that use warp and weft effects to create patterns.

Swedish
Kyperten är ett lösare bundet tyg än tuskaft och blir därför lite lösare och mjukare. Kypert är mer elastiskt, framförallt i diagonalriktningen, ”på skrådden”. Inga tyger är egentligen speciellt elastiska i varp och inslagsriktning, men på skrådden är de mer elastiska.

Kypert i sin grundform har en tydlig diagonallinje, som man kan vrida på för att skapa mönster. Om man vänder solvningen så får man ett spetsmönster. På samma sätt kan man få spetsmönster i längdriktningen. Kombinerar man dessa effekter kan man få ett rombmönster. Under järnåldern förekommer något vi kallar för bruten omkastad kypert. Där har man i vändningen hoppat över ett antal steg, oftast 2, för att inte få en längre flottering i vändningen. När man gör rombmönster i bruten omkastad kypert så kallas denna för diamantkypert. Gör man mönster bara i inslagsriktingen kallas detta för fiskbensmönstring. Diamantkyperten, som ett regelbundet mönster, dyker upp under romersk järnålder. Men bruten omkastad kypert förekommer redan under förromersk järnålder: Gerumsmanteln är ett exempel på detta. I samband med att 2/1 kyperten blir populär, så förekommer också rombmönster där man inte har brutit i vändningen. Dessa kallas för gåsögon, dock skiljer sig från det moderna gåsögat eftersom dessa är vävda i 2/1 kypert.

Idag skulle man säga att den enklaste varianten av omkastad kypert är korskypert. Men man får vänta några hundra år till innan den gör sig gällande i det historiska materialet. Idag karaktäriserar vi alla brutna omkastade kypertvariationer som härledningar av kypert.

English
Twill is more loosely bound than plain weave fabric, and therefore it becomes a little more loose and soft. Twill is more elastic, especially on the bias. No fabric is really very elastic in the directions of the warp and weft, but more so on the bias.

Twill, in its basic form displays a clear diagonal line, which may be turned to create patterns. If turning the treading of the heddles, a V pattern emerges. Similarly, one can get in the longitudinal direction. When combining these, a diamond pattern is achieved. From the Iron Age, there are finds of what we call broken reversed twill. To avoid long floats in the turns, usually two heddles where skipped.  When you make a diamond pattern in broken reversed twill, is is called diamond twill. If the pattern is only visible in the weft direction, this is called herringbone. Diamond twill occurs regularly in finds from the Roman Iron Age. Broken twill is reversed during the pre-Roman Iron Age, of which the Gerum cloak is an example.

In conjunction with the increased popularity of 2/1 twill, diamond patterns occurs, but without the broken reversed twill. These are called goose eyes and they differ from the modern goose eyes as these are woven in 2/1 twill.

Today, we might say that the simplest reverse twill is broken twill. But it takes a few centuries before this manifests in the historical material. Today, we characterize all broken reversed twills as twill derivations.

Swedish
Fram till och med medeltiden är de kypertfragment som finns bevarade nästan uteslutande i ull. Dock finns det en grupp med vävnader gjorda i linne. Dessa utgör vad vi kallar för en kypertvariation, och här har man skapat en större mönsterrapport genom att vrida och vända på kypertdiagonalen. Det är intressant att de mönster som kypertvariationen ger återfinns i andra bindningar, exempelvis droppdräll.

English
Until the Middle Ages, the extant twill fragments that are preserved are almost entirely made of wool. However, there is a group of fabrics made of linen. These are what we call twill variations, where the weavers have achieved a larger pattern repeat by twisting and turning the twill line. It is interesting that the pattern yielded by the twill variation is found in other bindings, such as huckaback.

Historical textiles <3 twill
/ Amica and Maria

Ett tunt brickvävt band från Stockholm/ A thin tablet woven band from Stockholm

/ Maria / 6 Comments

Scroll down for English
Här kommer ett tunt brickvävt band från Stockholm. Bandet kommer från samma kvarter som detta tyg.

Landskap Uppland
Kvarter Svalan
Anläggningtyp Stadsmaterial
Fyndkategori Textilfragment
Datering Medeltid
Storlek 20cm x0,5cm
Material Textil
Fiber 1 Ull
Fiber 2 Ull
Spinnriktining 1 S-tvinnat
Spinnriktining 2 S-tvinnat
Trådantal/cm 1 ?
Trådantal/ cm 2 22-23tr/cm
Bindning Enkelställda brickor
Mönster Tunna kanter, grovt mittparti
Stadkant Nej
Färg Mörkt brun
Visuellt intryck Tunt brickvävt band med tunt garn på sidorna och grovt garn i mitten. Inslaget syns som öglor i kanten.
Kommentarer Då inslaget ligger som öglor i kanten finns misstanke om att det har funnits ett annat garn i ytterkant men att detta garn har brutits ner i jorden. Vilket skulle kunna indikera på att det garnet varit av ett annat material än ull, möjligen lin. Då vridningen på garnet på brickan i mitten av bandet har en längre flottering än garnet på sidobrickorna så föreligger det en möjlighet att denna bricka endast är trädd i 2 hål.

Here, a thin tablet woven band from Stockholm. The band comes from the same block as this fabric.

Landscape Uppland
Street block Svalan
Facility type City material
Finds category Textile fragment
Dating Medieval
Size 20cm x0,5cm
Material Textile
Fiber 1 Wool
Fiber 2 Wool
Spin direction 1 S-twisted
Spin direction 2 S-twisted
Tread count/ cm -1 ?
Tread count/ cm -2 23-23tr/cm
Binding Single placed tablets
Pattern Thin at sides, think in the middle
Selvedge No
Color Dark brown
Visual impression Thin tablet woven band with thin yarn at the sides and thick yarn in the middle. There are visible weft loops at the edges.
Comments Since there are weft loops at the edge, we might suspect that there used to be another yarn in the edge, but that it has disappeared in the earth. Which could indicate that this yarn was of another material than wool. Then the twist of the yarn from the tablet in the middle of the band has longer floats than the yarn from the side tablets, so it is possible that only two holes of the center tablet were threaded.

 

Skoklosterdynan SHM 24690/ The Skokloster cushion SHM 24690

/ Maria / 2 Comments

Scroll down for English. 
Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Denna textil kommer från Skokloster kyrka i Uppland. Idag finns den i samlingen på Historiska Museet i Stockholm, där den också är utställd. SHM 24690, fid 96344

Den här typen av broderi kallas ofta i litteraturen för guldstickstäcken, guldskinnstäcken eller intarsiabroderi. Dessa täcken är likartat uppbyggda, oftast med två färger, men de förekommer också i tre färger. Ett fåtal broderier finns med fler färger än tre.

Tillverkningsprocessen är enkel och genial. Två olikfärgade ylletyger, i detta fall rött och blått, läggs på varandra. Mönstret ritas upp och skärs sedan ut genom båda tygerna. Man erhåller då två identiska utklippta bitar. Därefter låter man dessa bitar byta plats med varandra och så sys de fast, kant i kant, på det i färg avvikande bottentyget.

Mönsterdelarna är hopsydda med lintråd. En kastsöm håller samman de olika tygstyckena. Över skarven sys en förgylld läderremsa fast – härifrån kommer namnet guldstickstäcke. Förgyllda läderremsor kan också appliceras som dekoration på andra ställen på tyget än över en söm.

Skoklosterdynan har fyra hela rutor bevarade, men i ena sidan syns rester av ytterligare en rutrad. Därför är det troligt att dynan från början varit ett täcke. Idag mäter den 90×80 cm.

Det som fascinerar är att man har tagit många olika tygbitar och omsorgsfullt sytt ihop dessa till två större tygstycken, för att sedan kunna skära ut mönstren. Idag syns det ganska tydligt, men från början har nog de olika tygbitarna haft en mer likartad färg. Färgerna har bleknat olika med tiden.

Tygerna i Skoklosterdynan är tuskaftsvävda ylletyger. De är valkade så att de inte repar sig i kanterna. Ståndarna och den ljusa blomman i mitten är påsydda som en applikation, där tyget är av vitt halvylle.

Dynan/täcket dateras till slutet av medeltiden.

Photos: Gabriel Hilldebrant, SHM

This textile item comes from Skokloster Church in Uppland. Today, it is part of the collections of the Swedish History Museum in Stockholm, where it is displayed. SHM 24690, fid 96344

This kind of embroidery is often referred to as intarsia embroidery, or, in the Swedish literature, gilt stitch quilts, or gilt leather quilts. They are of a similar design, mostly of a bi-color construction, but sometimes, three colors are used. There are a few extant examples of more than three colors.

The method is simple and ingenious. Two woolen cloths of different colors, in this case red and blue, are placed on top of each other. The pattern is then copied onto and cut from both pieces at once. The result is two identical pattern pieces. They switch places and the pattern pieces are then sewn onto the base fabric of the other color.

The pattern pieces are sewn together with linen thread. A line of whipstitches hold the various fabric pieces together. Over the joint, a gilt leather strip is attached, hence the name. Gilt leather strips may be stitched onto the work in other places too, not just over the joints.

The Skokloster cushion has four complete squares preserved, but on one side are traces of another row of squares. It is likely, therefore, that the cushion was originally a quilt. Today, it measures 90×80 cm.

What’s fascinating is that many differend pieces of fabric have been meticulously stitched together into larger pieces, from which the pattern pieces have then been cut. Today, this is plainly visible, but originally, the various fabric pieces have likely been of a more even color. The various dyes have faded differently over time.

The fabrics used for the Skokloster cushion are tabby wools. The cloths have been fulled, to avoid fraying edges. The stamenss and the light-colored flower in the middle are made as an application, the fabric a white half wool.

The cushion/quilt is from the Late Middle Ages.

Den viktiga tråden / The crucial thread

/ Maria / 6 Comments

English within the text
Translated by Anna Lindemark, Lindemark Text

Vad är kvalitet och vad är bra kvalitet?
Kvalitet är ett väldigt relativt begrepp. Det går aldrig att diskutera utanför en kontext, utan måste alltid diskuteras i förhållande till användning och syfte. Ett tyg som lämpar sig bra som gardin kan vara en jättedålig kvalité för möbeltyg. Det man är ganska ense om är att många långa och finfibriga fibrer kan ge ett tyg av hög kvalité. I det här fallet syftar man till utseende och hållbarhet. Många finfibriga fiber tillsammans blir mer följsamma och elastiska än en tråd av motsvarande tjocklek som består av grövre fibrer. Ett tygs kvalitet och utseende beror inte på en enda sak, utan det är en mängd faktorer som samverkar:
Materialet
Konstruktionen, t ex vävbindning.
Inställningen, t ex hur många tr/cm

Även trådens utseende och hur många snoddvarv tråden har per cm påverkar slutprodukten. Detta gäller också övrig efterbehandling av tyget, t ex valkning, ruggning och impregnering. Utseendet påverkas starkt av färg, tryck eller mönster.
God kvalitet avser alltså ett tyg som är optimalt för ändamålet. 

English
What is quality – and what is good quality?
Quality is a very relative concept. It is impossible to discuss out of context, but must be considered in relation to use and purpose. A fabric that is well suited for making curtains can be a poor choice for upholstery. Many people agree that long and fine fibers can provide a fabric of high quality.
In this case, appearance and durability are taken into account. Many fine fibers held together make a more pliable and elastic thread than fewer coarser fibers forming a thread of similar thickness. A fabric’s quality and appearance does not depend on just one thing, but a variety of factors are in play:
The material
The construction, eg. binding
The setting, eg. how many tr / cm

But even the appearance of the thread and the amount of twist it has got per centimeter will affect the final product. As will other finishing of the fabric, such as fulling, napping, impregnation and so on. The finished look is strongly affected by color, print or pattern.
So when we talk about good quality, we mean a fabric that is optimized for its purpose.

Spånad
Under förhistorisk tid spanns tråden på slända. Från järnåldern och medeltiden finns fynd av sländtrissor i många olika former och storlekar och i ett flertal vikter och material. Olika typer av trådar kräver olika typer av sländtrissor. Vill man åstadkomma en tunn tråd kan sländan inte vara för tung, eftersom tråden då går av. Vill man spinna en lös och luftig tråd underlättar det att ha en slända som roterar långsammare. Se bild.
Det finns källor som tyder på att man har spunnit med långrock i Europa under medeltiden, men det finns inga belägg för att långrocken fick fäste i Sverige. Däremot vet man att spinnrocken får sitt genomslag under 1700-talet – ett stort tekniskt språng i utvecklingen, och något mycket tidsbesparande, då spinnrocken drivs med foten och dessutom sköter upplindningen av den färdiga tråden på en spole, vilket gör att man slipper avbryta arbetsprocessen hela tiden för att göra detta för hand.

Z och S?
När man spinner tråd så kan man välja att rotera fibrerna medsols eller motsols. Det gör att tråden kommer att få en diagonalriktning beroende på åt vilket håll man spunnit. I gängse litteratur kallas detta S- eller Z-spunnen tråd, beroende på vilket håll trådens diagonalriktning lutar åt.

Entrådigt eller inte?
Entrådiga garner är det absolut vanligaste i vävda tyger. Entrådigt garn är mindre arbetskrävande att producera eftersom man inte halverar garnets längd genom att tvinna det. Däremot förekommer tvåtrådigt garn i riktigt tjocka textilier, och i exempelvis brickbandsvävning där själva arbetstekniken vrider upp snodden, vilket gör att tråden till slut går av.

Tvinnar man två trådar bör man tvinna i motsatt riktning jämfört med spinnriktningen för att få ett balanserat garn. Tar man två Z-spunna trådar och tvinnar dessa får man ett S-tvinnat garn.

Kalmar, Sweden. Medieval
Sweden. Medieval
Turku, Finland. Medieval
Stockholm, Sweden. Medieval
Drop spindle.
Drop spindle and great wheel

English
Spinning
During prehistoric times, thread was spun on a drop spindle. From the Iron Age and the Middle Ages, as from most other historical periods, there are various finds of spindle whorls of all shapes and sizes, with different weights and of different materials. Production of a variety of threads requires different types of spindle whorls. To spin a thin tread, the drop spindle must no be too heavy, since the thread won’t be able to hold its weight. To make a loose and airy yarn, the spinner might want to use a spindle that rotates more slowly. See illustration.
There are sources indicating that people have used Great Wheels for spinning in Europe in the Middle Ages, but there is no evidence that the Great Wheel gained any particular foothold in Sweden. What we do know is that during the 1700s, the spinning wheel has its breakthrough, a great technological development and a great time saver, since the rotating movement is achieved by the spinner’s foot, and the wheel handles the take-up of the finished thread on a bobbin, thus excluding the constant interruption of the spinning process to wind up the thread.

Z and S?
When spinning, a spinner can choose to spin the thread clockwise or counterclockwise. This means that the thread will have a visible diagonal fiber alignment, depending on the direction in which the thread is spun. In current literature, this is known as S- or Z- spun thread, depending on the leaning direction of the fibers.

Singles or not?
Singles are the most commonly used threads for weaving. This is not surprising, since no yardage or labor is lost in the plying. However, two-ply warp and weft occurs in really thick fabrics and also in tablet weaving, where the rotation of the tablets unwinds the twist, and eventually makes the yarn drift apart.

Plying is generally done in the opposite direction of spinning, to achieve a balanced yarn. Two Z-spun singles plied together make an S-plied yarn.

Snoddvarv
När man spinner så ger rotationen snoddvarv på tråden, och dessa brukar räknas per meter. Ju fler snoddvarv/m, desto hårdare blir garnet. Dagens maskinspunna trådar ligger på omkring 300 snoddvarv/m, vilket i regel är alldeles för lite om man tittar på äldre textilier. Antalet snoddvarv påverkar i hög grad tygers utseende och kvalitet. Om man skall göra rekonstruktioner, är det värt att ”spinna på” tråden, dvs ge den ytterligare snodd, för att få fler snoddvarv per m. Dagens trådar saknar många likheter med tråd så som den vanligen såg ut förr. Trådens utseende påverkar i hög grad hur slutprodukten kommer att te sig. Detta har större inverkan än om tråden är Z- eller S- spunnen. Endast då det gäller spinnmönstrade textilier från t ex. järnåldern har snoddriktningen någon större betydelse. Intressant är dock att under medeltiden blir det i princip regel med z-spunnen tråd i varpen och s-spunnen i inslaget. Det är intressant att fundera kring hur detta kommer sig.

Vävens utseende påverkas mycket av att den z-spunna varpen skall vara hårdare spunnen och tätare än inslaget, vilket i regel är lösare spunnet och inte heller har lika många trådar per cm. Likaså påverkas vävens utseende beroende på om man väljer 1-trådigt eller 2-trådigt garn. I de medeltida rekonstruktioner som vi gjort, har vi gjort avkall på snoddriktningen.

English
During the spinning process, the rotation twists the thread, and the twist is measured per inch or cm. The more TPI, the harder the thread becomes. Today, machine spun threads have about 3 twists/cm. Compared with older textiles, this is usually far too low. The amount of twist greatly affects the appearance and quality of the fabric. If one is to make reconstructions, it is worth to work the machine spun thread to get more twists per m. This can be achieved by running the thread once more through a spinning wheel. Today’s thread corresponds poorly to extant historical threads. The thread’s appearance greatly affects the look of the finished product. This is in fact more important than whether the thread is Z- or S-spun. Only in Iron Age spinning-patterned textiles, this is of any great significance. Interestingly, it becomes something of a rule to use Z-spun warp and S-spun weft during the Middle Ages. The reasons for this are an intriguing question.

The look of a finished fabric is strongly affected by the qualities of warp and weft, the Z-spun warp generally spun harder and denser than the weft, which is often looser and has fewer threads per cm. Likewise, the look of a fabric is affected by the choice of one- or two-ply yarn. In the medieval reconstructions that we have made, we have disregarded the twist direction.

 Kardgarn eller kamgarn?
Innan ullen spinns så skall den förberedas. Det är nu man väljer om man skall framställa ett garn av kardgarnstyp eller kamgarnstyp. I ett kamgarn bör alla fibrer vara parallella, och i förberedelseprocessen använder man ullkammar. De äldsta svenska fynden av ullkammar är från järnåldern. När fibrerna ligger parallella blir tråden mer kompakt och uppfattas i regel som glansigare, och eftersom den är så tätpackad kan den inte heller binda så mycket luft, och tråden kommer inte att bli lika värmande som ett kardgarn. Tråden blir också starkare.

I ett kardgarn ligger fibrerna huller om buller, vilket gör att tråden binder mycket luft. Det finns inga fynd av kardor från medeltiden, men däremot bilder som visar kardor från denna tid.

English
Carded or combed ?
Before the wool is spun, it must be prepared. This is where you choose between woolen or worsted preparations. When making a worsted yarn, all fibers must be parallel, and for the preparation process, wool combs are used to help align the fibers. The oldest Swedish wool comb find dates from the Iron Age. When fibers are all aligned, the thread becomes more compact and perceivably shinier, and because it is so dense, it cannot hold as much air, and will not be as warm as carded yarn. The thread will also be stronger.

In a carded thread, the fibers are unaligned, which enables the thread to trap more air. There are no Medieval finds of wool carders, but there is pictorial evidence of carders from this time.

Carding
Carding
Carding
Making carders
Combs
Combing
Combing

/ Amica and Maria

Lödöse GD 2970 b, randigt ylletyg/ Lödöse GD 2970 b, striped woolen fabric

/ Maria / 3 Comments

Scroll down for English

Lödöse GD 2970 b
Ullvävnad i treskaftad kypert med trefärgad rand i tuskaft med släppta trådar.
Fragmentet har två ränder och emellan dem är det fem cm treskaftskypert med varpeffekt. Ränderna är inte så hårt slagna.

Varp: Z-spunnen tråd med hård snodd, 9-10 tr/cm
Inslag: S-spunnen, fyllig med lite lösare snodd 8-9 tr/cm

Randen
Randen är uppbyggd av tre färger: idag mörkbrun, gulgrön och vinröd. Garnet i de tre olika färgerna i randen är S-spunnet och fylligt och har en något lösare snodd än varpen.
Randen är 2 cm hög och utgörs av sammanlagt 16 trådar.
6 tr mörkbrun, 4 tr gulgrön och 6 tr vinröd.

Randen är vävd i tuskaft. Det innebär att eftersom grundväven utgörs av treskaftad kypert har var tredje tråd släppts, och flotterar på baksidan. Resultatet blir att varpen blir glesare i randen, varvid man kan få in mer inslag, dvs. mer färg syns och randen även får en annan ytstruktur.

Tyget är lätt valkat och ena sidan är mycket hårig och filtad. Idag har fragmentet en brun färgton. Fragmentet kommer ur de medeltida stadslagren i Lödöse. Det är inte närmre daterat än så, men en jämförelse med andra likartade fynd placerar tyget runt 1300-talet.


Lödöse DG 2970 b

Wool weave in three-shaft  twill, with tri-colored stripe in plain weave, with loose threads.
The fragment has two stripes, and between them are five centimeters of three shaft twill weave woven in warp effect. The stripes are loosely beaten.

Warp: Z-spun thread with hard twist, 9-10 tr/cm
Weft:  S-spun thread, fluffy/rich with a loose twist, 8-9 tr/cm

The stripe
The stripe is made up of three colors. Today, these are dark brown, yellow-green and burgundy. The threads of the three colors of the stripe are S-spun, fluffy/rich and has a somewhat looser twist than the warp.
The stripe is 2 cm wide and consists of a total of 16 threads.
6 threads dark brown, 4 threads yellow-green and 6 threads burgundy .

The stripe is woven in plain weave. This means that since the basic fabric is woven in three- shaft twill, one in three threads is released and floats on the back of the fabric. This results in the warp becoming sparser in the stripe, allowing for a denser weave, which makes more of the color visible, and in addition yields a different surface structure of the stripe.

The fabric is lightly fulled, and one side is very hairy and felted. Today, the fragment is brown. The fragment comes from the city material of the medieval town  Lödöse. It is not dated closer than that, but a comparison with other similar findings place the fabric around the 1300s.

Ett tunt tyg från Stockholm / A thin fabric from Stockholm

/ Maria / 1 Comment

Scroll down for English
Här kommer en analys av ett tygfragment från Stockholm. Även en stor stad som Stockholm har blivit utgrävd i omgångar. Just detta fragment kommer ifrån stadsdelen Norrmalm, en plats som varit bebyggd sedan medeltiden. Kvarteret Svalan ligger i Stockholms city, nära T-centralen. 1991 gjordes en stor arkeologisk undersökning, då alla gamla hus hade rivits för att ge plats åt ett nytt kontorshus. Grävningen blev oerhört fyndrik. Med fyndens hjälp kan vi finna spår av stockholmare ända tillbaka till 1200-talet. Exakt hur gammalt detta tyg är vet vi inte då det saknar kontext.
Idag finns tyget i Historiska museets samlingar.

Landskap Uppland
Kvarter Svalan
Anläggningtyp Stadsmaterial
Fyndkategori Textilfragment
Datering Medeltid
Storlek 15x 5cm
Material Textil
Fiber 1 Ull
Fiber 2 Ull
Spinnriktining 1 Z-spunnet
Spinnriktining 2 Z-spunnet
Trådantal/cm -1 14tr/ cm
Trådantal/ cm -2 12tr/ cm
Bindning Tuskaft
Mönster Omönstrat
Stadkant Nej
Färg Mörkt brun
Visuellt intryck Ett mycket lätt och tunt tyg. Garnet har långa ganska glansiga fibrer. Fiber 1 har lite högre snodd än fiber 2 som har lite lösare snodd. Fiber 1 är tunt och jämnt spunnen. Fiber 2 är lite grövre och inte lika jämt spunnet.
Kommentarer Tråden ser ut att vara av kammgarnstyp. Då de två trådsystemen skiljer sig lite åt i uttryck. Möjligen är Fiber 1 varp då denna har en jämnare tråd samt fler trådar per cm. Tyget är väldigt jämnt slaget. Det är svårt att få någon känsla för tygets fall då det är väldigt fragmentariskt på sina platser, men det förefaller vara lite stelt om än tunt och luftigt.

 

Here comes an analysis of a fabric fragment  from Stockholm. Even a large city like Stockholm has been excavated in rounds. This fragment comes from the district of Norrmalm, a place that has been built since the Middle Ages. Quarter Svalan Eng.Swallow is located in central Stockholm, close to the Central Station. 1991 was a great archaeological survey, when all the old houses had been demolished to make way for a new office building. The digging became extremely rich in finds. With the finds help, we can find traces of locals back to the 1200s. Exactly how old this fabric is we do not know when it lacks context.

Today is the fabric of the History Museum’s collections.

Landscape Uppland
Street block Svalan
Facility type City material
Finds category Textile fragment
Dating Medieval
Size 15x 5cm
Material Textile
Fiber 1 Wool
Fiber 2 Wool
Spin direction 1 Z-spun
Spin direction 2 Z-spun
Tread count/ cm -1 14tr/ cm
Tread count/ cm -2 12tr/ cm
Binding Two shaft/ Tabby
Pattern No pattern
Selvedge No
Color Dark brown
Visual impression A very light and thin fabric. The yarn has long rather shiny fibers. Fiber 1 has a bit higher twist than fiber 2, that has a little looser twist. Fibre 1 is thin and evenly spun. Fibre 2 is a bit rougher and not as evenly spun.
Comments The yarn seems to be of a worsted type. The two thread   systems differ slightly in their expression. Fiber 1 could be the warp since it consists of a more even thread and has more threads per centimeter. The fabric is very evenly beaten. It’s hard to make any sense of the fabric’s draping as it is very fragmented in some places, but it seems to be a bit stiff, yet very light and airy.

Ett tvärrandigt band från Enköping SMH34817/ A cross-striped band from Enköping SHM34817

/ Maria / Leave a comment

Scroll down for English

Här kommer en analys av ett tvärrandigt band från Enköping. För att läsa lite kort om Enköping under medeltiden klicka här.

Fid 970497
Inv.nr 34817
Landskap Uppland
Kvarter Traktören
Anläggningtyp Stadsmaterial
Fyndkategori Textilfragment
Datering Medeltid
Storlek 45cm x 2cm
Material Textil
Fiber 1 Ull
Fiber 2 Ull
Spinnriktining 1 S-tvinnat
Spinnriktining 2 S-tvinnat
Trådantal/cm 1 9tr/cm
Trådantal/ cm 2 2tr/cm
Bindning Tuskaft
Mönster Tvärrandigt
Stadkant Ja
Färg Mörkbrun och ljusbrun
Visuellt intryck Ett grovt ganska löst slaget band med varannan tråd mörk och ljus så att det blir tydliga tvistränder. Både det mörka och det ljusa garnet har långa glansiga fibrer.
Kommentarer Bandets första och sista tråd i varpen är mörk. Inslaget är av samma typ som det mörka garnet i varpen.

Hur är bandet vävt? Bandet är förmodligen vävt i bandgrind då ingen vridning av varpen syns, som i så fall skulle indikera på at bandet hade varit vävt med brickor.
Vad har bandet använts till? Det går inte att veta då bandet saknar kontext.
Har bandet varit någon annan färg? Möjligen, men det går inte att avgöra utan en analys. Det som är spännande med detta band är att det är grovt, löst vävt och ganska sladdrigt. Detta band är unikt och saknar likheter i Historiska museets samlingar.

 

Here comes an analysis of a cross-striped band from Enköping. To read a little short of Enköping in the Middle Ages, click here.

FID 970497
Inv.nr 34817
Landscape Uppland
Street block Traktören
Facility type City material
Finds category Textile fragment
Dating Medieval
Size 45cm x2cm
Material Textile
Fiber 1 Wool
Fiber 2 Wool
Spin direction 1 S-twisted
Spin direction 2 S-twisted
Tread count/ cm -1 9tr/cm
Tread count/ cm -2 2tr/cm
Binding Twoshaft/ Tabby
Pattern Cross-striped
Selvedge Yes
Color Dark brown and light brown
Visual impression A rather coarse and loosely beaten band with alternating threads of dark brown and light brown, that form a cross-striped pattern, in twist. Both the dark and the light yarn have very long and shiny fibres.
Comments The first and last warp thread is dark. The weft is the same as the dark yarn in the warp.

How is the band woven? The band is probably woven with a rigid heddle since there is no visible twisting of the warp, which in this case would indicate that the band had instead been woven with tablets. What has the band been used for? It is not possible to know since the band lacks context. Has the band been another color? Possibly, but this cannot be determined without analysis. What makes the band interesting is that it is coarse, loose and a bit floppy. In the collections of the Historical Museum, this type of band is unique.

Ett vävprov på SHM34817 – A test weave of SHM34817

/ Maria / 2 Comments

Scroll down for English

Fyndet från Enköping väckte många frågor från både er läsare och också från oss själva.
Hur stadigt blir ett band i lin och ull?
Vad kan det ha använts till?
Syns några vändningar av brickrotationen i originalbandet?
Är lingarnet också tvåtrådigt?
Hur många inslag per cm är det?
Vilka kvalitéer skulle vara lämpliga att använda för att väva ett band som liknar detta band?

Amica valde att sätta upp en varp med Lingarn 16/2– vit och med ullgarn Möbelåtta 8/2– naturgrå.
Bandet har 14 brickor med 4 trådar i varje bricka.
2 vita
2 grå
2 vita
2 grå
2 vita
2 grå
2 vita
Brickorna är parställda och trädda i första brickan i paret från höger och andra brickan i paret från vänster, läst från höger.

Då inslaget inte syns på originalbandet så finns anledning att tro att det är av samma garn som varpgarnet i de yttre brickorna, dvs vitt lingarn. Amica valde att väva med Lingarn 16/2 som inslag.

När de båda banden ligger jämte varandra så kan man tydligt se likheten. Det är givetvis svårt att försöka bortse ifrån färgskillnaden. Originalbandet kan givetvis ha haft andra färger än de färger Amica valde till sin varp. Dock bör lingarnet inte ha varit i någon annan kulör än vit eller oblekt. Orginalbandets ullgarn skulle kunna ha haft en annan färg, men det går inte att avgöra utan en kemisk analys.

Originalbandet uppvisar inte, på hela längden om 25cm, någon förändring av brickrotationen. Ifall bandet endast har vävts som den bevarade delen går inte att angöra. Lingarnet i originalbandet är också tvåtrådigt, precis som ullgarnet.

Vad bandets kan ha använts som går inte att avgöra. Om bandet har använts som bälte så skulle en bältestorne lätt kunna pressas genom ullgarnsranden i mitten. De vita ränderna är mycket hårdare och mindre flexibla. Bandet blir ganska stadigt.

Originalbandet är 1,4-1,5cm brett och rekonstruktionsbandet blev 1,5cm brett. På bilden ser rekonstruktionen lite bredare ut men detta är en synvilla på grund av att det är ljusare till färgen än originalbandet. Originalbandet har 4,5 inslag/ cm, det har även rekonstruktionen.

Kvalitén på de garner Amica valde är väldigt lämpliga för att använda om man skall väva ett liknande band.

The find from Enköping brought many questions from both you readers and also from ourselves.
How sturdy will a band of linen and wool become?
What can it be used for?
Can you see the tablet rotation in the original band?
Is the linen yarn also 2-plyed?
How many wefts per cm are there?
Which qualitties would be suitable for use for weaving a band similar to this one?

Amica chose to put up a warp of Linen 16/2-white, with wool Möbelåtta 8/2– natural gray.
The band has 14 tablets with 4 threads in each tablet.
2 white
2 gray
2 white
2 gray
2 white
2 gray
2 white
The tablets are placed in point setting and threaded in the first tablet of the pair from the right direction and the second tablet in the pair left, read from the right side.

The weft is not visible on the original band, so there is reason to believe that it is of same yarn as the warp yarn in the outer tablets, ie white linen. Amica chose to weave with Linen yarn 16/2 as a weft.

When the two bands lies next to each other you can clearly see the resemblance. It is of course hard to try and ignore the color difference. The original band can of course have had other colors than the colors Amica chose in her warp. However, the linen should not have been in any other color than white or unbleached. The original band’s wool could have had a different color, but it can not be seen without a chemical analysis.

The original band has not, on the whole length of 25cm, any change of tablet rotation. If the band has only been woven as the preserved part is impossible to tell. The linen yarn in the original band is also two-plyed, just like the wool yarn.

What the band may have been used as is impossible to determine. If the band has been used as a belt, a belt tongue would easily have pushed through the wool stripe in the middle. The white stripes and much harder and less flexible. The band is quite sturdy.

The original band is 1,4-1,5cm wide and the reconstruction band is 1,5cm wide. In the picture the reconstruction looks a little wider, but this is an illusion because it is lighter in color than the original band. The original band has 4.5 wefts/cm, the same as the reconstruction.

The quality of the yarns Amica chose is very suitable to use if one is to weave a similar band.

Ett långrandigt brickvävt band från Enköping SHM34817/ A striped tablet woven band from Enköping SHM34817

/ Maria / 6 Comments

Scroll down for English
Här kommer en analys av ett brickvävt band från Enköping, Uppland. Sedan vikingatiden har Enköping varit bebott och 1413 utfärdade Erik av Pommern stadsprivilegier till staden. Möjligen kan privilegier ha tilldelats staden tidigare då ärkebiskop Jarler i ett brev skrivet i början av 1250-talet nämner borgare i Enköping. Dessa privilegier kan ha förstörts vid någon av de bränder som härjat staden. Enköping härjades av stadsbränder 1389 (vitaliebröderna härjade staden), 1572, 1609 och den sista 1799.

FID FID970452
Inv.nr SHM34817
Landskap Uppland
Kvarter Traktören
Anläggningtyp stadsmaterial
Fyndkategori textilfragment
Datering medeltid
Storlek 25cm x1,5cm
Material textil
Fiber 1 Varpsystem- ull/lin
Fiber 2 Okänt då det inte syns
Spinnriktining 1 s-tvinnat
Spinnriktining 2 Okänt då det inte syns
Trådantal/cm -1 36-38tr/cm
Trådantal/ cm -2 Okänt då det inte syns
Bindning Parställda brickor
Mönster Långrandigt
Stadkant Ja
Färg Brun och vit/ljus
Visuellt intryck Det bruna garnet är 2-trådigt och av ullkarraktär. Det vita garnet är 2-trådigt, mer nedbrutet. De ljusa trådarna har platta fiber och är av linnekarraktär. Ytan är slät och obehandlad. Bandet saknar de ljusa varpgarnet och inslaget på omkring halva längden.
Kommentarer Bandet börjar med 2 brickor med ljusa trådar, 2 brickor mörka, 2 ljusa, 2 mörka, 2 ljusa, 2 mörka och avslutas med 2 ljusa. Brickorna är trädda med 4 trådar i varje bricka.

Here comes an analysis of a tablet woven band from Enköping, in the region of Uppland, Sweden. Since the Viking Age Enkoping been inhabited and in 1413 Erik of Pomerania gave the town city rights. Possibly the privileges have been assigned to the city earlier when Archbishop Jarler in a letter written in the early 1250s mentions burghers in Enköping. These privileges may have been destroyed by one of the fires that ravaged the city. The city was ravaged by fire in 1389 (Vitali brothers ravaged the city), 1572, 1609 and the last 1799.

FID FID970452
Inv.nr SHM34817
Region Uppland
Street block Traktören
Facility type City material
Finds category Textile fragment
Dating Medieval
Size 25cmx 1,5cm
Material Textile
Fiber 1 wool/ linen- warp
Fiber 2 Unknown when not visual- weft
Spin direction 1 s-twisted- warp
Spin direction 2 Unknown when not visual- weft
Tread count/ cm -1 36-38 tr/cm- warp
Tread count/ cm -2 Unknown when not visual- weft
Binding Tablets in point setting
Pattern Striped
Selvedge Yes
Color Brown and white/light
Visual impression The brown yarn is 2-plyed and made out of wool. The white yarn is 2-plyed, more decomposed. The white treads have got flat fibers and are made of linen. The surface is smooth and untreated. The band lacks the white warp yarn and the weft yarn of about half the length of the band.
Comments The band starts with two tablets with white treads, 2 brown, 2 white, 2 brown, 2 white, 2 brown and ends with 2 white. The tablets have 4 treads in each tablet.

Photos by: Maria Neijman